Vägen hem

Foto: Trollmor

Nu har vi styrt kosan hemåt igen.
Stumpatrollet sitter förnöjt i morfars stora famn och jag vet inte vem av dem som mår bäst.
Det kan till och med vara jag själv vid blotta åsynen av dem två tillsammans.
Bara genom att se dem titta på varandra med glädjen lysande i ögonen gör mig alldeles varm i hjärtat.


Foto: Trollmor

Något annat som gör att jag mår bra är just detta att få finnas till i skogen. Där trivs jag som allra bäst. Det är där både kropp & själ laddar.
Just denna skogsbacke ned mot sjön utövar en speciell lockelse på mig. Det är något som drar, lockar och pockar. Det har det gjort så långt jag kan minnas (visserligen ska vi inte nämna mig och minne i samma mening, men ändå...).
Kanske, kanske har jag någon koppling till platsen i en annan tid, vem vet? Det inte huvudet kommer ihåg kanske själen minns.


Foto: Trollmor

Lite längre fram längs med stigen finns en gammal jordkällare kvar.
Tänk om man kunde få se hur det sett ut här förr i tiden.
Notera den lilla skorstenen (stubben) ovanpå.
Vem vet vem som huserar här nu...


Foto: Trollmor

Likväl som om man kan få se (fula fiskar) oväntade ting när man vänder ansiktet uppåt så kan man få se skönhet när man bara tar sig tid och slår sig ned på marken.
Här ståtar nickmossa.


Foto: Trollmor

Ytterligare längre fram, en bit från stigen, skymtar ett hemlighus.
Man kan sitta vägg i vägg och viska saker till varandra.
Även om jag nu föredrar att huka ned bland blåbärsriset om det pockar på.
Där kan man också få sällskap om man har tur.
Dagen innan kom det en liten fågel och satte sig på en gren precis jämte mig och sjöng glatt en liten truddelutt.
Man skulle kunna säga att vi drillade ikapp.

Vi hade glädjen att få annat sällskap på turen också.
På väg mot sjön fick vi se hjortar som hade kalvar med sig. Tyvärr var jag inte riktigt så rask med kameran.
Och nu på hemvägen när jag passerade en krök stod det en hjort mitt på vägen.
Både den och Vargen lade gasen i botten så jag hade all möda i världen att hålla fast honom. Han blev lite lätt ivrig.
När vi hade stuvat in oss allihop i bilen och for hemåt så dök det upp (ned) en stor rovfågel framför bilen och flög framför oss en bra bit. Det var mäktigt!

Jag vill passa på att tacka för alla andra besök jag får här.
Jag blir så glad! Speciellt tack för alla fina kommentarer jag får av er som lämnar ett litet tassavtryck.

Jag blir som ett barn på julafton.
Stor kram!


Foto: Trollmor