3 år

Foto: Trollmor

Häpp!
Så fort känns det. Som om någon bara lyckats knäppa till med fingrarna.
Litet stort Längtanshjärta har fyllt 3 år.
Hon är allt e leta ap (på ren östgötska),
så en liten pälsklädd vän fick lov att flytta hem till henne.
De fann varandra direkt :)

Foto: Trollmor

Även gästerna fick välja sig en liten apa och plocka en skumbanan.
Umpa, umpa fallerallera!
Hurra!


Foto: Trollmor

Tårtan bjöd in till förtjusta fniss med sitt stora hallonröda hjärta.

Foto: Trollmor

Dagens lilla cirkusartist bytte snabbt födelsedagskostym.
Ny klänning, diadem och snurrande paraply.
Som en liten lindanserska.
Och det beskriver henne ganska bra.
Alltid redo för nya oväntade påhitt, orädd och lyckas nöjd ofta befinna sig i blickfånget.
För att landa mjukt i en smilgrop.


Foto: M

Mycket lek och bus blev det och förtjusta skrik ljöd i manegens gröna matta.
Både Längtanshjärta och Stumpatrollet befann sig både högt upp i starka armar,
runt i virvlande dans och något mer...... överraskande.......
....inrullade!
Kvällens specialföreställning - kebabinrullning med liten tös :)
Mycket nöje!


Foto: Trollmor

Det var två väldigt glada flickor som till slut somnade när väl ridån gick ned.

Själva avnjöt vi aftonen vidare i goda vänners sällskap.
Skratten och applåderna klingade när natten gjorde sin entré.
Varma till sinnet vinkade vi sedan godnatt .

~ Kramar Trollmor ~

Nyårshälsning

Foto: Trollmor

Glittrande nyårshälsningar från oss till er.

~ Önskar ett Gott Nytt År
med frid, hälsa och kärlek ~

Foto: Trollmor

Jag har en egen önskan inför det nya året.
Att få pröva mina egna vingar genom att väcka något som slumrat en tid.

Väl mött under 2011.

~ Kramar Trollmor ~

Vinterland

Foto: Trollmor

Längst bort i trädgården var det något som gnistrade och lockade.
Ett gyllene äpple.
Precis som i sagans värld.
Jag kan inte låta bli att fundera kring vad som kanske skett om jag varsamt plockat ned det i min hand.


Foto: Trollmor

I en annan del av snöriket och många snöflingesteg längre nedåt fann jag dessa rödkindade frukter.
Äppelluvor.
Det enda som saknades var en liten dinglandes garnboll på var och en.


Foto: Trollmor

Men vad gör väl det när man kan ha så här kul.
Ett äppelpar blir till ett byxpar som far i en kittlande fart nedför frostig gren.
Hej vad det går! Ooooiiiiih!


Foto: Trollmor

Rosig om kinderna beundrade jag denna lilla söta fågelvän.
Fast ska jag berätta en hemlighet?
Egentligen är detta en förtrollad grävling från långt, långt in i skogen som har fått sig en dunklänning till låns av en snäll skogsälva.
Jag kom precis lagom för att hinna få se hur den landade högst upp på spiralen, rutschade sig förtjust ned och nöjd belönade sig med några goda frön.
Rakt då ingen mes.


Foto: Trollmor

Mitt i ett vackert vinterland.

~ Kramar Trollmor ~

Ljus

Foto: Trollmor

Förra helgen bjöd vi in till traditionsenligt spökfika.
När mörkret sig sänker får man ta tillfället i akt till så många bu(s) som möjligt.
Orken kanske inte är på topp, men det brukar vara då man behöver det som mest.
De där små stunderna som ger så mycket.

Foto: Trollmor

Vid kvällningen begav vi oss av till kyrkogården för att titta på alla glimmande ljus som lyste upp så vackert.
Vi stannade till en stund och pratade vid min mormor och morfars grav.
Visade Stumpatrollet det kära namnet som står där och som hon bär vidare.
Hon har många funderingar min dotter.
Hade jag träffat dem, kunde hon få se dem och vart finns de nu?
Jag sa att de kanske finns uppe i himlen eller någon annanstans kring oss.
- Kan de flyga, eller har de låtsasvingar mamma?
- Eller är det som i Tingeling?

En så fin tanke där.
Älvstoft.
En glimmande pust från en älvas hand.
Och så är allt möjligt.

Ljus.

~ Varma kramar Trollmor ~

I midsommartid

Foto: Trollmor

Varför småler Vargen månne?
Kan det vara för att han i arla midsommarmorgonstund blev uppvaktad med 11-årstårta?


Foto: Trollmor

Eller för att det bjöds på merabusig Ja må du leva-musik?

Hipp, hipp hurra för vår födelsedagsvovve!


Foto: Trollmor

Efterföljande midsommardag lockade skogens toner.
Magisk musik när den är som allra bäst.
Jag & Längtanshjärta sitter och tar en fikapaus för spralliga små ben.
Mitt pirr finns i hjärtat.


Foto: M

En bevingad liten vän passar även den på att njuta av gulddropparna denna soliga sommardag.

Foto: Trollmor

Så.
Mycket.
Kärlek.
Morfar och minsta tösen min.
Sommarvärme liten och stor emellan.

Foto: Trollmor

Midsommarmagi mötte oss även bland snåren.
Denna gång var det skogsälvorna som bjöd upp till dans längs med skogsvägen.

Foto: Trollmor

Små, små fötter sveptes gärna med i språngdans.

Stunder att vila i och bevara.


Foto: Trollmor

Jag flätar in dessa dagar i min midsommarkrans.
Och lägger den om mitt hår.
En natt när jag är bjuden av dimman till dans.

~ Varma kramar Trollmor ~

Liten kärlekssaga

Foto: Trollmor

Som kärleken spirat denna helg.
Likt sprungen ur en saga...

Varje år, just vid tiden inför midsommar, släpps en förtrollad liten prinsessa ut.
Bevingad och iklädd en magisk mantel flyger hon riket kring och letar efter sin prins.
För många år sedan skiljdes de unga tu åt av en elak gammal häxa.
Hon svor på att endast sann kärlek kunde rädda dem ur förtrollningen.
Åren gick, och prinsessan letar varje sommar efter sin försvunne prins.
Bland ängens grönska har hon gömt sin brudklädsel för att häxan inte ska kunna finna den.
Hon undviker nämligen allt som är skirt och vackert.
Och nog är den ljuvlig med sin böljande kjol, överdel i rosa siden och så kronan på verket.


Foto: Trollmor

Någonstans väntar prinsen tålmodigt på att prinsessan ska lyckas hitta honom.

Och så, en ljummen sommarkväll får han se något i solljuset som leker bland bladen.
En rörelse, så full av hopp och liv.
Han känner en smekning mot sin grodkind, som av mjuka vingslag.
Och vips, en snabb puss, mitt på munnen.
Förtrollningen är med ens bruten.
Så står de där nu än en gång framför varandra.
De två.
Med bara ögon för varandra.

Foto: Trollmor

Ty störst av allt är kärleken.

~ Kram Trollmor ~

Älvstoft

Foto: Trollmor

I den sena kvällningen tassade jag försiktigt fram.
Jag önskade så innerligt få en glimt av svepande kjolar och lätta små danssteg.
En föraning låg kittlande i luften.
Ikväll, ja, då ville magin infinna sig.
Jag hade lyckats finna på var de små älvorna gömmer sin vackra orangeröda beklädnad.

En tur kring huset och så tillbaka.
Och se, de har hunnit beströ den hemlighetsfulla kapseln med älvstoft.
En öppning, en glimt.
Nu ligger kjolen där, så prydligt ihopvikt, och bara längtar efter nätta små fingrar.


Foto: Trollmor

Kvällen fortskred och jag väntade i förundran stilla.
Kanske, kanske om jag så var riktigt tyst önskade de visa sig.
Ett lätt prassel bland löven.
Någonstans ovanför huvudet, just vid trädet där jag satt tillbakalutad.
Dämpade skratt och förtjusta hyssjanden.
Något som plötsligt glittrar till framför mina ögon.
Älvstoft.


Foto: Trollmor

Morgon råder och jag vaknar sakta till av fågelkvitter.
Den mest ljuvliga kjol ligger draperad en handsvidd bredvid mig.
Två små dansskor får nu vila ut, varsamt placerade på en sidenflik.
Älvstoft.
Nedsinglat över mina ögonlock.
Magiskt sömnstoft.
Jag drar mig till minnes att någonstans i nattens timmar,
log jag åt ljudet av en böljande melodi och skratt som värmde min själ.

Älvstoft.

Simsalabim

Foto: Trollmor

Ni kanske drar er till minnes vårt lilla krokodilägg från förra inlägget?
Jag tänkte förtälja hur det kom sig att det hamnade hemma hos oss.
Längtanshjärta stod just dåvarande afton för fredagsmyset och hade precis kokat ihop både något gott att äta och något att dricka.
För att göra det lite extra festligt ville hon prova på lite magi.
Med ett finurligt leende lekandes i mungiporna viskade hon:
- Simsalabim!
Och vips, på liten pekfingerstopp balanserade plötsligt så detta lilla ägg.

Foto: Trollmor

Vi har med spänning vakat över det lilla ägget.
Så en dag i veckan kläcktes det och en liten varelse såg dagens ljus för allra första gången.
En liten bebiskrokodil.
Att det var en busig lite rackare som hade valt att komma till oss kunde vi snart lista ut.
Se så den ligger och klurar under vattenytan.


Foto: Trollmor

På vaddå, kan man tro?
Jo, den hade fått ögonen på badleksakerna nere vid badkaret och särskilt fattat tycke för en liten segelbåt.
Där ligger den nu och drömmer om sol och värme.
Vi har lovat att den ska få följa med oss ut på gräsmattan i sommar när det är så där härligt varmt och poolen är fylld med svalkande vatten.


Foto: Trollmor

Tills dess får den plaska och bada skumbad med döttrarna i karet.
Och den har heligt lovat att inte bita i några små söta tår ;-)

~ Kram Trollmor ~

Bevingad kärlek

Foto: Trollmor

Liten frostnypen fågelvän känner sig nog en aning ensam där på sin gren.
Sträcker så på hals och vingar i en önskan om att få bli fri.


Foto: Trollmor

Och se, vad var det som hände?
Genast fann han sig en vän några vingslag bort.
Värmen spred sig sakteligen i hans lilla kropp så han blev alldeles röd om bröstet.


Foto: Trollmor

Magi?
Ja, en dag som denna när kärleken ligger lite extra vibrerande i luften, då kan allt hända.
Kung Bore var ute på sin morgonpromenad och fick se den lilla bevingade vännen.
Naturälskande och godhjärtad som han är så gav han fågeln en varm pust och genast släppte kylan sitt grepp.
Han har tilldelats gåvan att givmilt strö sina frostkristaller som ett moln omkring sig, men även att åter få värma till sprudlande liv.
Nu sitter de små rödbröstade fåglarna och kvittrar vackert tillsammans och tonerna hörs ända hit.
Vad de säger? Jo, det ska jag berätta.

- Kom så flyger vi och sprider lite vinterkärlek!

Så ser du ett par röddunbollar landa på en gren i närheten så vet du att det är Kung Bore som omtänksamt blåst en kärlekspuff.

~ Extra många kramar Trollmor ~

God jul

Foto: Trollmor

Liten pepparkakstös julstökar för fullt.
Det blir till stjärnor, hjärtan, ekorrar, igelkottar, gubbebyxor, tåg, änglar, rävrompor, grisar, björnar, Lille Skuttar, älghuvuden och så en och annan räv måttad bakom örat.
Mamma, pappa och storasyster hjälper mer än gärna till :-)
Men, hallå där! Någon slank visst ur näven...


Foto: Trollmor

Vargen raskar över isen,
Vargen raskar över isen.
Säg får jag lov,
säg får jag lov,
att sjunga Trollmors visa?
Så här gör Trollmor var hon går,
och var hon sitter och var hon står.
Så får jag lov,
så får jag lov,
att en julhälsning er få visa.


Foto: Trollmor

Vargen har nu tassat fram och viskar något i en liten skumtomtes öra.
Tomten myser gott där vid stugknuten och lovar att framföra hälsningen tillsammans med två små glada flickor:

~ En fröjdefull jul
tillönskar vi på Pepparkaksvägen er alla! ~

Nyfiken

Foto: Trollmor

Något lockade och pockade på uppmärksamhet när jag kom och strosade längs med grusgången.
Nyfiken fick jag allt lov att ta mig en närmare titt.
Och där, mitt bland regnvåta grässtrån och små glittrande bladblänk, låg en liten alldeles bedårande sidenkjol varsamt tillrättalagd.
Vid kjolkanten låg även ett par pyttesmå pärlbeströdda skor och tätt intill vilade en lilaskimrande krona.
Mellan frasiga sidenveck kunde jag även skymta ett litet smycke som glimmade till som av pärlemor i solen.


Foto: Trollmor

Försiktigt kikade jag mig omkring för att se om jag kunde se några spår efter vem som kunde äga denna vackra klädnad.
Bara en armlängd bort fick jag istället syn på ännu en kjol, lite mindre dock, men nogsamt upphängd på ett blad.
Nu började jag verkligen fundera.
Var det inte så att jag under nattens timmar nog tyckt mig höra en sällsam melodi utifrån trädgården. Följd av skratt och viskande röster.
Och det fladdrande ljusspelet som var förbi i ett ögonkast, var det möjligen små kulörta lyktor, tända till fest.
Kanske drömmen jag hade inatt om två små älvor, glatt dansande hand i hand mellan svajande blomster inte bara var en dröm? Vem vet ;-)


Foto: Trollmor

Nu tänker jag vara nyfiken i en strut och se om jag kan lyckas få svar på en helt annan fråga :-)
Nämligen, vem är du som hälsar på här hos mig?
Många av er känner jag ju igen, både som bloggvänner, vänner och kanske även andra bekanta ansikten, åter några som små tassavtryck när ni kikat in.
Det vore mycket roligt och spännande med ett litet hej från just dig.
Här är i alla fall jag och mitt Längtanshjärta:
- Hej, hej på er!
(den uppmärksamme noterar säkert den lilla ivriga och bestämda näven och kan säkert räkna ut hur länge struten sedan fick innaha sin dåvarande form)


Foto: M

Du som inte har en egen blogg gör bara som så att du klickar på Namn eller Anonym, ett fotspår i form av ditt namn gör oss extra glada :-)
Som tack och som lite färdkost på vägen bjuder Stumpatrollet dig på glass.
- Varsågod att smaka!


Foto: Trollmor

Eller, delad glass är dubbel glass ;-)

~ Många kramar Trollmor ~

I skogen

Foto: Trollmor

Hela mitt väsen drogs villigt med i de toner som hälsade mig när vi gick till skogs i helgen.
Sprittande, lysande och otroligt livfulla dansöser bjöd upp i mossan, jag neg och tackade mer än gärna ja till en virvlande tur.
En solstråle lekte tafatt och for iväg in bland furorna, mellan de svartvitklädda som nickade gillande och de mjukt grönbeklädda som viskade sinsemellan och svepte med sina böljande kjolar.
Runt, runt och skutt och så hopp.
En barrbekrönt gråskimrande sten och en barksvajande stubbe som lyfte på hatten.
Och så tillbaka igen.
Rakt ned i blåbärsriset for jag och landade bredvid Vargen som intensivt stod och spanade längs bladverket.


Foto: Trollmor

Jasså, jaha. Han hade fått ögonen på Stumpatrollet som passat på att slå sig ned en stund i solen och ta en välförtjänt fikapaus.
Kanske kan det tänkas att det bliva en liten smula över åt en hungrig Varg.
Och givetvis, varsågod min fyrbente vän.


Foto: Trollmor

Rakt framför oss där vi satt, behagligt nedsjunkna bland kottar och Putteris, tronade stora bumlingar under trädens kronor.
Omsvepta i skogens egen grönmjuka sammetsmatta.

Stolta, ståtliga, likt mäktiga konungar som regerat ett sedan länge bortglömt rike.
Mossmattan förvandlas till en mantel, några björkkvistar blir till en gnistrande krona och är det inte ljudet av en frustande häst som hörs där borta?
Stilla sitter jag och vilar in i allt detta.
Det finns där, bara vi vill lyssna.
Och det skänker frid.


Foto: Trollmor

Efter en stund beger vi oss vidare.

Tillfreds både i magar och i sinne.
Stumpatrollet springer glatt framför oss och Vargen tassar ivrigt på.
En solsmekning på min kind och en viskning som bärs fram av vinden:
Kom snart tillbaka!
Jag ger mitt ord.

Som stjärnor små

Foto: Trollmor

Som stjärnor små
på himlen blå
de vinka till varann,
så gör du och jag, min vän,
för kärleken, för kärleken
emellan mig och dig.

Som bäckar små
i jorden gå

igenom djupan dal,
så gå du och jag, min vän,
till kärleken, till kärleken
emellan mig och dig.

Som skyar små
på himlen blå
de flytta till varann,
så fly du och jag, min vän,
till kärleken, till kärleken
emellan mig och dig.

Evert Taube

Ibland inträffar de där stunderna av magi.
De som man sedan ömt bär med sig djupt inne i sitt hjärta.
Då när man känner att man är ett med själva livet. Med kärleken.
Med de man står allra närmast.

~~~*~~~

Jag satt i godan ro och skrev när jag så vände blicken mot mina två små töser som lekte på golvet.
Storasyster hade på något finurligt sätt lyckats kravla sig in i lillasysters babygym och låg där tillsammans med henne.
Varligt och med en egen slags nyfikenhet så visade hon på allt spännande som fanns att titta på och beröra.
Lillasyster kikade storögt ömsom på föremålen och ömsom på sin syster.
Undran och beundran i varm förening.
En alldeles egen stor liten värld mitt i allt det stora.
Precis då ljuder den smeksamma visan ur spelaren.
Ord som dansar och virvlar runt omkring oss, som en innerlig omfamning.
Och jag känner livet.
Kärlekens starka beröring.
Och tacksamhet.

Emellan dig och mig.

Stjärnfall

Foto: Trollmor

Åh, vad jag i min enfald trodde att denna jul, då ska jag minsann lyckas överlista de små från topptilltåklädda rödsprakande, vitskäggskluriga nissarna.
Jag smög tyst varv på varv i mina mjukaste sockor, gluttade försiktigt fram bakom dörrarna, gjorde överraskande hopp rätt in i ett rum, deklarerade högt och tydligt att nu så går jag och knyter mig för att sedan raskt göra en kovändning och tjurrusa tillbaka.
Allt detta i hopp om att, i år, i år ska jag vinna över den tippetappande skaran.
I år ska så ingen liten storflinande nisse fnissa glatt från en bokhylla, räcka lång tunga och säga:
- God jul fortfarande i stugan!
I år skulle alla tomtarna direkt ned i stora julpyntslådan, in i klädkammaren utan att få chansen att pillemariskt springa gatlopp över trasmattorna med mig jagandes efter.
Alla. På. En. Gång. Ned. I. Lådan.
Och jag trodde verkligen mysandes att nu, nu har jag lyckats.
Nu ligger alla sött sovandes skavfötter i väntan på nästa jul.
I klädkammaren.
Och hör och häpna, det gjorde de, ack så näpna.
1-0 Trollmor v/s Tomteskaran.
Fröjdfull stod jag sedan uppflugen på en stol och plockade ned gardiner när så blickarna liksom drogs ut genom fönstret.
Men, något rött utanför lyste lite väl misstänkt glatt.
Där, på ett kapsejsat gammalt trädgårdsbord låg en liten, liten julduk i stilla ro.
Den måste ha lyckats göra en större kollega sällskap i all sin enkelhet när jag skakade bort pepparkakssmulorna från julkalasen från ovan på balkongen.
Och så sakta singlat ned, lycklig över att få pryda ett bord ännu en stund.
För det kan väl inte vara så att det var därför mina ho-hoande luvklädda vänner var så samarbetsvilliga i år?
För det kan väl inte vara så att de nupit tag i varsin stjärnudd och med dämpade skratt tassat ut för att spela mig ett sista spratt?
1-0 Tomteskaran v/s Trollmor.

Julen dansade vi till slut i alla fall ut till tonerna av Sockerbagaren, i reggaetakt, i bästa Lilla Kotten stil!

M och Stumpatrollet hand i hand och jag med famnen full av ett Längtanshjärta.
Vargen? Ja, han var spårlöst försvunnen.
Men jag tyckte mig tidigare ha sett en svartvit svanstipp slinka in i klädkammaren för att sedan följas av ett samstämmigt, glatt high five!


Foto: Trollmor
Sockerbagaren ur Lilla Kotten sjunger