Du goda far

Foto: Trollmor

Telefonen ringde.
Jag lyfte på luren och fick en mjuk uppmaning att titta ut genom fönstret.
Ut på gården.
Där, mitt bland ihopräfsade lövhögar, ser jag litet Längtanshjärta i bylsig overall, sittandes på en trehjuling.
Så ivrigt vevandes med armar och ben för att komma framåt.
Tätt bakom står Stumpatrollet, knuffande och buffandes, allt för att hjälpa sin lilla syster.
Förtjusta småbarnsskratt som dansar en virvlande svängom med några löv på rymmen.
Jag ler stort där jag kikar ut.
Känner kärlekens ton i mitt inre, varm över att han ringde.
In till mig.
Väl medvetandes om att jag ville se detta.
Jag lånar min äldsta dotters ord som hon sa för en liten tid sedan:

Tack så mycket du goda far!

Det här är för dig.

Foto: Trollmor

Skrud

Foto: Trollmor

Ni kanske kommer ihåg monsterbladet från vårt hemliga äppelträd?
Nu är det ju så att vi faktiskt har ett äppelträd till.
Med som synes fler än ett endaste äpple.
Trots det så är det ett retsamt träd:

Jag känner en skrockande äppelfura,
ni må tro det mig försöker lura.
Det flinas och blinkas och tungan räckes ut,
det släppes äpplen i knoppen med ett barkande flin.
Men efter en kärnfull dust jag segrar till slut,
och skuttar därifrån med äppelfamn och rödkindad min.

Slår mig ned och mumsar bredvid en rogivande lavendelkör som stillsamt vyssar ett vissnande löv till vila.




Foto: Trollmor

Blickarna vänds uppåt när ytterligare ett sömnigt löv singlar ned.
Som små galgar i naturens klädkammare hänger de där och dinglar, näsorna.
Och visst är det snart dags att byta klädnad.
Den mer färgsprakande kostymen bytes då mot en mer vilsam vit.
Under tiden bjuds vi på glitter och paljetter i det sista framträdandet.
Sedan länge utsålt. I hänförd tacksamhet ger vi vårt bifall.
Höst. Fall. Stundande snöfall.

Foto: Trollmor

Föreställningens skimmer kastar ett varmt ljus även inåt.
Skingrar mörkret och sprider glädjen.
In mot det varmaste röda.


Foto: Trollmor

Röda spirande känslor.
Förväntan.
Tills vidare lite av skogens, sedan en tid tillbaka, utsmyckning.
Skrymtjulpynt.
Håll till godo.

Foto: Trollmor

**********************************
Jag har blivit utmanad av kära Poppins
En utmaning som består av att be 5 bloggvänner beskriva min blogg med ett ord.
Så jag frågar nu:

* Speja
* Alviken
* Jag blommar
* Lusthuset
* Min skattkammare
... samt Poppins i retur ;-)

vill ni?



*******************************



~ Kramar Trollmor ~

Trollögon

Foto: Trollmor

Sedan några veckor tillbaka tultar min minsta flicka omkring på egna små ben.
Fortare och stadigare går det. Och roligt så det förslår.
Idag norpade hon ett tyghjärta som så lockande hängde på en knopp.
Liten blixtsnabb näve håller hårt i fångsten och så ett kvickt ögonkast bakåt.
Förväntansfull förtjusning över att kanske blivit upptäckt.
En tur runt i rummet och kanske även en visit i hallen.

Allt under ystra lyckotjut.
Sedan en varsam vändning. Tillbaka till mig.
Titta! Titta vad jag har! Ditt hjärta i min hand. Ser du mamma?
Allt står att läsa i hennes tindrande trollögon.
Och jag ser.
För jag vill fånga det vackra. Det fina i var dag.
En liten kärleksfull nödbroms att vila i.
Trots att dagarna, timmarna och sekunderna pilar i väg i all hast.
Och vi som gör vårt bästa för att jaga ta fatt.
Det är jobbet med andan i halsen, dagis dit och hit, tallrikar på bordet och mat på golvet, dammtussar som yr kring fötterna likt leksugna valpar, tvätt vart än ögat når, renoveringsdamm som fint puder, godnattsagor och snipp snapp slut så var dagen all.


Foto: Trollmor

Det känns ibland som man knappt varken hinner andas in eller ut.
Då kan det behövas ett litet hjärta med bestämda små nävar som drar ned mig på golvet, puffande kravlar upp i famnen och låter mig andas in i hennes rufsiga nacke.
Nyfikenheten och busigheten fladdrar över till mig.
Ser du mamma?
Och jag ser.
Med tindrande trollögon.


Foto: Trollmor

~ Kramar Trollmor ~

Du är fin som en blombukett

Foto: Trollmor

På köksbordet står den sista lilalilla trädgårdsbuketten och minner om sommarens skimmer.
Nyanser och toner som bildar ledmotivet till denna höst.
Ett blickfång och tankesprång som glädjeskuttar mot mitt inre och slår rot.
Jag sjunger med och låter nya små vattenkannedroppar bevara blombladsberusningen en liten stund till.
Små och stora händer klappar takten och det dansas runt på köksgolvet.
En liten näve finner på ett lika litet grytlock och så bär det av på små ivriga vingliga ben.
Sommarsolsleende.

Värmen infinner sig som om en mjukbullig humla letat sig in sökande efter en gyllene pollenpuff.
Surrandet smälter in som en lekfull andrastämma till blomstermelodin.
Humlan brummar förbi och släpper några guldgula korn i min öppna hand.


Foto: Trollmor

- Mamma, jag älskar dig! Du är fin som en blombukett.

Älskade unge.
En pust av guldkornsstoft.
Jag sparar dem ömt.

Hösthyss

Foto: Trollmor

Förra året upptäckte jag att vi faktiskt hade ett äppelträd till.
Då gav det en skålfull med skörd.
I år höll jag inte på att upptäcka det alls.
Där dinglade nämligen endast ett mol allena äpple.
Och jag tror att jag har listat ut varför så är.
Jag tror allt att vårt hemliga äppelträd har drabbats av det kartiga monsterbladet som girigt slukar alla äpplen det kommer åt ;-)


Foto: M

Själv passar jag på att pussa på när jag har Stumpatrollet uppskuttat i mitt knä.
Det ger en hel del famnfnitter vill jag lova.
Värmande gott när höstvindarna viner utanför ytterdörren.
Där i rabatten fann jag att sommaren nog allt flörtar lite fortfarande med hösten.
Vågskvalp i samklang med lövprassel.


Foto: Trollmor

Förvånad hörde jag lite tisseltasselprassel från garagetaket.
Jag kikade upp och fann en skara rara spaljepäron som lite generat försökte låtsas som om ett stilla höstregn föll.
Vad var nu detta måntro?


Foto: Trollmor

Uppspelta som de var kunde de inte hålla sig stilla någon längre tid, utan radade strax upp sig och for under förtjusta rop nedför en hemmasnickrad rutschkana.
En mycket roande fruktstund.


Foto: Trollmor

Tydligen hade även jag under min trädgårdsrunda blickarna på mig.
Blickar fulla med jagaruntihusbus.
Jag styr raskt mina steg över gräsmattan och in mot värmen.
In i famnen hos ett litet troll, lekfull som en sommarboll.
En puss mot min kind, långsamt kvardröjande mjuk som en sommarvind.
Utanför singlar ett löv sakta ned och bäddar in oss i en färgsprakande höstbädd.
Den ser lovande ut för mer hopp och skratt :-)

Foto: Trollmor

Önskar er en mysig busig höst!

~ Varma kramar Trollmor ~

Sötsopp

Foto: Trollmor

Vår nostalgiresa styr så sakteligen hemåt igen.
Vargen och jag sov en sista natt i husvagnen.
Han ihoprullad som en liten räv, månne kände han gemenskap med sina rödpälsade gelikar på barndomstavlan som prydde väggen.
Jag nedkurad under ett tjockt täcke.
I nattens mörka timmar vaknade jag till av att det poppade mot taket.
Några ekollon landade kvickt där innan de rullade vidare ned mot marken.
Vi tog farväl av sommaren och hälsade på vårt vis hösten välkommen.

Foto: Trollmor

Vårt fjärde födelsedagsbarn har också vederbörligen blivit firad.
Även om M nu börjar uppvisa en viss ålder ;-)
Jag tog till ett gammalt beprövat knep, kärleksvägen via magen, medan våra töser gav de varmaste kramarna och de sötaste pussarna.

Foto: Trollmor

Jag tror att jag i dessa svampplockartider är ganska ensam om att bära med mig svampar ut i skogen :-)
Men är det tävlingsdags så är det.
Fyra goda svampar hade jag med mig i korgen:
nämligen Bus, Ankan, Alviken och så Karin.
De hade så att säga hatten på rätt fot när det kom till att finna på vilken svamp som var en luring i min Trollskog.


Foto: Trollmor

En liten assistent i form av ett Stumpatroll fick sedan plocka en vinnare ur korgen.
Grattis Karin!
En present kommer att singla ned i din brevlåda.


Foto: Trollmor

Får jag lov att presentera den lilla luringen,
min alldeles egna sötsopp!

Foto: Trollmor

Men henne bär jag ömt med mig hem igen.
Även om hon är alldeles underbart go, nästan så jag vill äta opp´na, så tror jag att det får räcka med oräkneliga pussar på hennes sötsoppsknopp :-)
Väl mött i svampskogen mina vänner!

~Varma kramar Trollmor ~

Psst Jeanette, du hade en undran...
Om du skickar ett litet mail så ska jag svara dig :-)

Mot nya äventyr

Foto: Trollmor

Det är spännande för både stora och små att vara ute i skogen.
Speciellt när pappa är i berättartagen på en nedfallen björkstam,
då gäller det att hålla tungan rätt i mun :-)
Man kan även låna ett hundöra, eller som i detta fall, ett Vargöra!
(avslöjad längst ned i högra hörnet)


Foto: Trollmor

Som jag skrattade när jag fick ögonen på vad resten av familjen har i blickfånget.
Vargen fick nämligen även han sin beskärda del av fikastunden.
Nu är jag i nedre vänstra hörnet där en kardemummabulle flyger åstad ;-)


Foto: Trollmor

Varför får storasyster en sån däringa god kaka med klet i och jag får dras med dessa rån?


Foto: Trollmor

Björkstammar i all ära, men inget går upp mot min mjuka sköna mossbeklädda skogssoffa.
Jag fick lov att titta till den, och japp, den stod glädjande kvar på sin plats.


Foto: M

Min alldeles nya tass-stass.
Vargen och jag tog ett gemensamt opphopp på en sten och jag kan konstatera att promenera fungerar utmärkt i mina nya Tretorntrotjänare.
De får symbolisera en ny start nu i höst.


Foto: Trollmor

Med doften av varm ljung kittlandes i nosen vill jag passa på att tacka er alla för era tassavtryck i mitt förra inlägg.
Jag har det lite jobbigt känslomässigt just nu, då tiden är kommen för att imorgon vandra tillbaka till jobbet efter min mammaledighet, och därmed lämna mitt Längtanshjärta på dagis. Separationen är ett faktum.
Och det känns i mammahjärtat.
Så tack igen, för era kloka, värmande och peppande ord!
Jag bär dem med mig ska ni veta.


Foto: Trollmor

Nu, nu är vi redo för alla dessa nya äventyr som jag känner på mig väntar bakom kröken!

~ Varma kramar Trollmor ~

Psst, det finnes ännu tid att utklura luringen i min Svamptävling.