Fjärilsflickan

Foto: Trollmor

En av de där underbara dagarna i slutet av april.

Nästan maj månad och naturen vaknar till liv igen.

I det glittrande vattnet invid skogsvägen finner vi små, små gelégrodor.

Nyfikna fingrar lyfter försiktigt upp de små ynglen som kittlar oss till skratt.

Foto: Trollmor

Alla dessa små solar hjälper systerligt till med att sprida värmen.

Och vi välkomnar allt grönt.

Foto: Trollmor

Vi ser fjärilar fladdra från blomma till blomma och barnen är inte sena att följa efter under förtjusta tillrop.

- En fjäril!

- En fjäril!

- En till fjäril mamma!

Jag säger till mitt Längtanshjärta att hon ska sätta sig lugnt och stilla med en blomma i sin hand.

- Då kommer de flygande till dig.

Foto: Trollmor

Och mycket riktigt.

Efter lite längtan och tålamod fladdrar det till i luften.

En liten bevingad vän kommer flygandes med sikte på en liten solblomma.

Foto: Trollmor

Lycka i närstudie och min lilla strålar.

Foto: Trollmor

Stolt visar hon upp sin nyfunna vän för sin minst lika glada storasyster.

Skogsäventyr när det är som bäst.

I mig pirrar det.

Foto: Trollmor

Tänk att få välkomna våren i sin egen lilla hand.

~ Solvarma kramar Trollmor ~

Saknad

Foto: Trollmor

Idag är det ett år sedan vi fick ta farväl.
Men det känns som igår.
Jag är så glad att du,
min vackre vän,
fortfarande finns
med mig.
När jag grät för att din doft
började försvinna från din fäll,
och jag långt senare fann en sjal som luktade så
mycket dig.
Så helt oväntat. Lycklig.
Jag hör dig tassa
uppför trappan.
Den lilla dunsen
när du lägger dig ned och rullar ihop dig
med nosen bakom svanstippen.
Alla dessa självklara ljud
som är en del av oss.
Alltid.
Vid vissa platser
omsluter du mig.
Där finns bara du.
En tröst när allt
jag skulle önska,
vore att åter få vila ansiktet i din mjuka päls.
I skogen när jag går vår tur,
väntar du på mig.
Spänd och ivrig.
På din sten.
Med en buff bakifrån,
mot min hand.
Förbi i full fart för att sedan
vänta in mig.
Dina mörka ögon i mina.
- Kom nu!
Jag är så tacksam för detta.
Min vackre vän.
Allt jag vill är att få vila,
mitt ansikte i din mjuka päls.
Du tassar bredvid.
Fortfarande.

Min vackre vän.

~ Trollmor ~

Sorg

Foto: Trollmor

Vår vackraste vän finns inte mer.

Klockan visar endast 4 på morgonen när vi går vår sista promenad tillsammans hemmavid.
Vi försöker göra oss redo inför den många mil långa färd vi snart ska göra för att äntligen få ett svar.
Allt är tyst och det känns som om det bara är vi två i hela världen.
I backen en bit bort får vi syn på en hjort, ståendes alldeles stilla där mitt på vägen med sina ståtliga horn, och den möter oss med blicken.
När vi en stund senare ska korsa samma väg klövar ett rådjur i full fart mot oss.
I samma ögonblick får jag syn på en räv som slinker ned bland buskarna längre fram.
Djupt inom mig vet jag, och förstår, hur denna vår sista resa tillsammans ska sluta.
Skogens djur säger nu ett vackert farväl till min vän som tassat i deras rike så länge.

Vi delar denna långa dag nära, nära varandra.
Min hand som smeksamt inte kan sluta stryka hans tjocka, mjuka päls.
Värmen.
Doften.
Bruna, kloka ögon som möter mina och känner min sorg.
Den allra sista omfamningen, mitt ansikte vilandes mot hans bröst.
Vi får besked om hur illa det är.
Tar det svåraste, men samtidigt det mest självklara valet.
Av kärlek.
Låter honom få somna in. Utan någon mer smärta.
Känner en djup frid, men samtidigt brister mitt hjärta.
På väg hem, efter bara en kort stund i bilen, korsar en kvinna på skidor vägen.
I en lina framför henne tassar en hund i dragsele. De är ute på färd.
Precis såsom jag och Vargen så många gånger gjort.
Där och då, tror jag att han säger farväl.
Och det skänker mig tröst.


Foto: Trollmor

Idag har jag begett mig ut i skogen.
Vandrat vår väg.
Ensam.
Kom på mig med att nästan stanna till och vänta in honom.
För att i nästa sekund känna hur han finns där före mig på stigen med snöpudrad nos.
Kom då matte! Sätt fart!
Ivrig.
I fickan bär jag med mig godis.
Beger mig spänt av mot hans stora sten på vilken han brukar hoppa upp.
Och där på sitt eget sätt pratsjungandes be om en godbit.
Jag klättrar upp och sätter mig där, plockar fram en handfull och lägger i snön bredvid mig.
Känner närhet.
Han är med mig.
Där och då.
Och hela vägen hem.

Min vackre och bäste vän.
Ger mig tröst.
Då som nu.


Foto: M

I förtröstan

Foto: Trollmor

Så var då årets första semla inmundigad.
Ja, någon kunde inte hålla sig längre ;-)
Givetvis med tillhörande gräddklick på nosen och den goda eftersmaken av kardemumma.


Foto: Trollmor

Lite försmak av vad som komma skall bjuder till lyst på köksbordet.
Nog för att jag gärna behåller det vita landskapet ännu för en stund.
Singlande snöflingor skänker frid och vila i mitt sinne.
Jag välkomnar sedan pirrigt drippelidroppet med smak av vår och glädjekvittret från var gren, men önskar ändå lite till av kung Bores frikostiga gåvor.


Foto: Trollmor

Att få vara i kärlek och omtanke är något som betyder extra mycket här hemma just nu.
Och favoriterna Woody och Jessie delar gärna med sig till oss alla.

Vi har fått jobbiga besked gällande vår allra bäste vän Vargen, och nu väntar vi på ytterligare svar.

Svanstippen är således ömsom uppe i luften för att plötsligt dala ned.
Men jag försöker hålla modet uppe och kniper en tass hårt.
Och så borrar jag in ansiktet i hans varma, mjuka päls.
För där vill jag stanna kvar.

~ Kram Trollmor ~

Vinterland

Foto: Trollmor

Längst bort i trädgården var det något som gnistrade och lockade.
Ett gyllene äpple.
Precis som i sagans värld.
Jag kan inte låta bli att fundera kring vad som kanske skett om jag varsamt plockat ned det i min hand.


Foto: Trollmor

I en annan del av snöriket och många snöflingesteg längre nedåt fann jag dessa rödkindade frukter.
Äppelluvor.
Det enda som saknades var en liten dinglandes garnboll på var och en.


Foto: Trollmor

Men vad gör väl det när man kan ha så här kul.
Ett äppelpar blir till ett byxpar som far i en kittlande fart nedför frostig gren.
Hej vad det går! Ooooiiiiih!


Foto: Trollmor

Rosig om kinderna beundrade jag denna lilla söta fågelvän.
Fast ska jag berätta en hemlighet?
Egentligen är detta en förtrollad grävling från långt, långt in i skogen som har fått sig en dunklänning till låns av en snäll skogsälva.
Jag kom precis lagom för att hinna få se hur den landade högst upp på spiralen, rutschade sig förtjust ned och nöjd belönade sig med några goda frön.
Rakt då ingen mes.


Foto: Trollmor

Mitt i ett vackert vinterland.

~ Kramar Trollmor ~

Simsalabim

Foto: Trollmor

Ni kanske drar er till minnes vårt lilla krokodilägg från förra inlägget?
Jag tänkte förtälja hur det kom sig att det hamnade hemma hos oss.
Längtanshjärta stod just dåvarande afton för fredagsmyset och hade precis kokat ihop både något gott att äta och något att dricka.
För att göra det lite extra festligt ville hon prova på lite magi.
Med ett finurligt leende lekandes i mungiporna viskade hon:
- Simsalabim!
Och vips, på liten pekfingerstopp balanserade plötsligt så detta lilla ägg.

Foto: Trollmor

Vi har med spänning vakat över det lilla ägget.
Så en dag i veckan kläcktes det och en liten varelse såg dagens ljus för allra första gången.
En liten bebiskrokodil.
Att det var en busig lite rackare som hade valt att komma till oss kunde vi snart lista ut.
Se så den ligger och klurar under vattenytan.


Foto: Trollmor

På vaddå, kan man tro?
Jo, den hade fått ögonen på badleksakerna nere vid badkaret och särskilt fattat tycke för en liten segelbåt.
Där ligger den nu och drömmer om sol och värme.
Vi har lovat att den ska få följa med oss ut på gräsmattan i sommar när det är så där härligt varmt och poolen är fylld med svalkande vatten.


Foto: Trollmor

Tills dess får den plaska och bada skumbad med döttrarna i karet.
Och den har heligt lovat att inte bita i några små söta tår ;-)

~ Kram Trollmor ~

Bevingad kärlek

Foto: Trollmor

Liten frostnypen fågelvän känner sig nog en aning ensam där på sin gren.
Sträcker så på hals och vingar i en önskan om att få bli fri.


Foto: Trollmor

Och se, vad var det som hände?
Genast fann han sig en vän några vingslag bort.
Värmen spred sig sakteligen i hans lilla kropp så han blev alldeles röd om bröstet.


Foto: Trollmor

Magi?
Ja, en dag som denna när kärleken ligger lite extra vibrerande i luften, då kan allt hända.
Kung Bore var ute på sin morgonpromenad och fick se den lilla bevingade vännen.
Naturälskande och godhjärtad som han är så gav han fågeln en varm pust och genast släppte kylan sitt grepp.
Han har tilldelats gåvan att givmilt strö sina frostkristaller som ett moln omkring sig, men även att åter få värma till sprudlande liv.
Nu sitter de små rödbröstade fåglarna och kvittrar vackert tillsammans och tonerna hörs ända hit.
Vad de säger? Jo, det ska jag berätta.

- Kom så flyger vi och sprider lite vinterkärlek!

Så ser du ett par röddunbollar landa på en gren i närheten så vet du att det är Kung Bore som omtänksamt blåst en kärlekspuff.

~ Extra många kramar Trollmor ~

Trettioåtta och ett halvt år

Foto: Trollmor

I helgen har det kalasats.
Lördagsmorgon.
Viskningar.
Rävsover.
- Nu ska vi sjunga för mamma.
Pappastämma. Ljuva barnaröster.

- Vi ä så glada, ha ha
att du har födelseda,
att du har födelseda,

precis ida.

Toner som åker rutschkana från öra till öra via mungiporna.
Små, små prasselpappersbitar singlande över täcket.
Varm nyfiken hundnos.
Pussar och inifamnenstund.
Nu.


Foto: Trollmor

Ett spirande Längtanshjärta redan 1 1/2 år.
Som en sommarpust från minsta lilla tå till knopp.


Foto: Trollmor

Fyrtassvän bjuder in till pärlande skratt, beklädd av flinka fingrar under blomsterhatt.
Munter matte myser och trär ömt bilden på tidens band.
Lägger det sedan varsamt tillrätta kring min hals.
Så en stilla minnenas vals.
Jag bjuder in.


Foto: Trollmor

Vänners vackra fång av virvlande rosenpiruetter värmer.
Ögonfröjd.
Efter en afton av skratt.
Förd rakt in i gnistrande vinternatt.
Älskade träd, med ring av år,
så ytterligare ett att lägga till.
Bara tack jag säga vill.

~ Kramar Trollmor ~

Vargavinter

Foto: Trollmor

Det är inte svårt att se varför han går under undercover som Vargen ;-)


Foto: Trollmor

För egentligen heter han ju någonting helt annat.... Aaaaaaoooooo!


Foto: Trollmor

Men kom igen nu då!
Dragsele på.


Foto: Trollmor

Nu kör vi så snön ryker!
Egentligen är det Stumpatrollet som får åka med, men husse hoppade förtjust på i nedförsbackarna.


Foto: Trollmor

Medans andra färdas mer stillsamt och ombonat.
I fårskinn i ryggsäcksfamn.
Ni ser väl att det är Gubben Pettson? :-)


Foto: Trollmor

Sjön är i vinterskrud.
Inbäddad i vitt lugn.


Foto: Trollmor

Färdkosten är godkänd...


Foto: Trollmor

... och redo att grillas.


Foto: Trollmor

Det är även en nostalgitripp.
Äppelmuggen har varit med sedan barnsben.


Foto: Trollmor

Stumpatrollet gör som sin fyrbente vän och ger en hjälpande tass.


Foto: Trollmor

Väl ute ur skogen möts vi av en föraning om det kommande ljuset.
Nu beger vi oss hemåt mot en värmande brasa till ljudet av snöknarr under kängorna.
I sanning en Vargens vinter.

~ Kram Trollmor ~

Humlepuss

Foto: Trollmor

Alldeles rufstosiga av pollenkärlek närmade de sig försiktigt varandra och vågade sig till slut på en mjuk humlepuss.
Det brummade något så ljuvligt i mitt bröst där jag satt i gräset och beskådade de söta tu.
Jag önskar de mjukbulliga kärlekshumlorna all vidare lycka! :-)


Foto: Trollmor

Min käre far hade entusiastiskt bjudit med mig och Längtanshjärta, Vargen självskriven, på en morgonpromenad till en sjö en bit in i skogen.
Väl där vankades det te och smörgåsar till frukost.
Ja, vissa fick till och med pannkakor :-)
Han är en mycket snäll morfar.
Det var inte bara magen som fick sig något till livs, utan omedelbart då vi nalkade oss sjön kände jag hur lugnet hälsade välkommen.
Tänk så vissa platser kan utstråla den där mjuka energin som är så god att vila och återhämta sig i.
Det här var sannerligen en dylik sådan.

Foto: Trollmor

Det blåste litegrann och vinden spelade på vattenytan.
Jag kunde följa deras kuttrasju med blicken, små krusningar som lekte ta fatt.
Än hit och än dit, och så om igen, lite retsamt smeksamt.
Det kändes som om någon även berörde mig.
Fast inombords. I själen. Av kärlek.


Foto: Trollmor

Nere vid vattenkanten fann jag en friargåva.
Varsamt placerad i det mörka vattnet, men givande själva ljuset i sig.


Foto: Trollmor - Blombockar, så passande,
och en finkänslig skogsnätfjäril

Det måste ha varit något med vinden den morgonen.
En rusig pust, en ljumsmekning mot kinden, en fjäril vid mitt bröst, en bevingad kärleksdans.
För överallt där vi gick möttes vi av dessa förälskade par.
Far visade på en liten miniäng vid vägkanten och sa att här brukar det vara gott om insekter.
Och det var det i sanning.
Jag drogs med i denna dans och fladdrade från blomma till blomma, från baggar till trollsländor och från fjärilar till humlor :-)
Yr, glad och lycklig.


Foto: Trollmor - Luktgräsfjärilar i romans på strå

Jag är så innerligt tacksam att jag fick följa med denna morgon.
Och alla andra tillfällen.
Tack för att du visar mig.
Tack.

~ Kram ~

Vargvinnare

Foto: Trollmor

Så då är Vargen firad under glada svansviftningar.
Han räcker vacker tass och tackar för alla rara gratulationer :-)
Men vad nu då?
Vad är det som låter?
Tass, tass, tass och smyg, smyg, smyg....

Foto: Trollmor

Aha, det är en liten skara kalassugna vänner som kommer trippetrappandes i gröngräset.
Och nu höres visst skönsång:
Vi gratulerar, vi gratulerar

vi gratulerar våran Vaaarg idag!


Foto: Trollmor

Såklart bjudes det på tårta.
Bara att hugga in.
Den nyfikne kan nu räkna antalet Frolicårsringar och således finna ut hur många år som Vargen fyllde ;-)


Foto: Trollmor

Japp, så rätt så.
En 10-årig pälsvän vi har hos oss.
Och det var 6 stycken duktiga som gissade/visste på rätt svar.
Det gav var sitt lottben i matskålen som så snällt lånades ut för detta firarmål.


Foto: Trollmor

Grattis och ett stort yyyyyyl till dig Maria!
Jag tror allt att det var din charmerande hattifnatt som gav rätt antal skall :-)
Med en liten hjälpande tass av Stumpatrollet så var det ditt ben som föll i smaken.
Ett litet paket kommer neddimpandes i din brevlåda.


Foto: Trollmor

Ikväll ska jag smyga upp på vinden och prassla med både ett och annat presentpapper och locka vackra band.
Ty till helgen vankas det 3-års kalas.
Det finnes en liten förväntansfull flicka i huset :-)

~ Många kramar Trollmor ~