måndag 2 juli 2007

Det började med en jordgubbsmössa


Bild: Tradera

En dag kom M hem från jobbet och berättade att de hade varit iväg och träffat en kollega som fått en liten son.
De hade beundrat den lille gossen och överlämnat en present i form av en nallebjörn. Så långt var det en alldeles vanlig konversation oss emellan, men så kom det plötsligt:
- Han hade en jordgubbsmössa!
Det kom rakt från hjärtat och med det tonfallet han hade så hörde jag något mer.
Något som jag så gärna lyssnade till. En längtan.
Behöver jag säga att det var en alldeles speciell stund. Det liksom vibrerade till i mitt hjärta och jag blev varm i hela kroppen.
Vill han?
Det ville han.
Jag minns hur totalt överlycklig jag blev. Och hur rätt det kändes.

Jag minns även glädjen då jag med darrande händer gick in till M klockan 5 en morgon och väckte honom hållandes i en sticka.
Jag bara tittade och tittade i den lilla rutan.
Där stod ett ord. Gravid.
Även om jag nog hade känt det på mig så satt jag där på hans sängkant och försökte förstå att vi nu väntade barn. Jag och M.
Jag kröp visst ned till honom i sängen igen och lyckades somna till en kort stund. Bara för att sedan vakna med känslan av att det hade skett något stort.
Och jag log.

Julen närmade sig och vi hade bjudit hem våra föräldrar på adventsfika.
Vi hade funderat lite på när och hur vi skulle berätta att vi väntade barn.
Först tänkte jag att jag bara skulle fråga lite fint om de kom ihåg vad advent betyder. Ankomst.
Sedan kom jag på det självklara sättet.
Min mor har vid flertalet tillfällen skojat med M om att han inte ska få någon mer burk hemkokt lingonsylt av henne om han inte istället ger något tillbaka. Hon syftade givetvis på ett litet barnbarn.
Så jag slog in en tom glasburk märkt med etiketten Lingonsylt 2006 fint i presentpapper och med vackert band om locket.
Varsågod mamma sa jag och överräckte vår lilla gåva. Käre far satt mittemot henne och jag kunde se hur glimten i ögonen tändes snabbt när han förstod vad vi ville säga.
Vi ska bli mormor och morfar sa han.


Foto: Trollmor

4 kommentarer:

maria sa...

Vad fint :-)

Maria sa...

Fin berättelse om eran glädje över en blivande liten stumpa...

Anonym sa...

Vad fint, blev alldeles rörd.

Jag länkar dig bland mina favvosar. Vet att jag varit här då och då och trivs så bra här =).

Trollmor sa...

Tack för era snälla kommentarer :-)