På andra sidan Fräkendalen

Foto: Trollmor

I förmiddags begav vi oss av på en skön söndagstur.
Jag, Stumpatrollet, Vargen samt mor & far styrde kosan mot en av mina favoritplatser.
Min mor är uppväxt just där och hon brukar säga:
Här har jag gått många gånger, med en lite drömsk röst.
Och jag förstår henne, det är ju så vackert.


Foto: Trollmor

Jag hade lite roligt åt käre far då vi möttes av en stängd grind över vägen och han genast sa att vi var tvugna att vända om.
De har nämligen kor där ibland och är det något som han är lite skrajsen för så är det just kor. Han var helt säker på att de var ute och det lät som om han såg flera hundra, minst.

Minns en sommar vi skulle passera just denna hage då jag & M skulle ut och paddla i den intilliggande sjön. Far var med som skjuts- och bärhjälp.
Det var en skärrad man som följde oss ned till vattenkanten och som sedan med mycket raska och långa kliv tog sig snabbt tillbaka till säkerheten i bilen.
Stora starka far är inte lättskrämd av sig annars så jag kunde inte låta bli att dra på smilbanden.

Foto: Trollmor

Övriga i sällskapet vände så på klacken vid grinden och var snart ur sikte.
Själv kunde jag inte motstå att klättra över för att ta en tur ut på en liten kulle och kika bort mot Fräkendalen. Det enda jag såg på håll var två långbenta fåglar, inte en endaste liten kossa.

Foto: Trollmor

Jag hamnade rejält på efterkälken så det var med snabba fötter som jag fick ila efter. Vilket säkerligen bara gjorde mig gott efter all glass som jag lyckats få i mig i helgen.

M är en glassoman av hög rang och jag är inte, för att uttrycka det milt, svårövertalad.
Följand ord föll från M´s mun vid köksbordet:

Tänk om man hade en massa pengar, då kunde man äta lyxglass jämt!

Han hade hittat en oprövad kupolliknande sak som vi då nyss under djup koncentration hade mumsat i oss. Prioriteringar? Vem? Rar är han minsann.

Ett litet stycke på skogsvägen ser ut så här. Jag tycker att det är en charmerande kombination.

Foto: Trollmor

När jag hann ifatt dem hade de slagit sig till ro i solen.
Göken stod för pausmusiken och mor gjorde sitt bästa för att köra andrastämman. Stumpatrollet tittade nyfiket på och under bilfärden hem sjöng de en glad duett. Ko-ko!

Jag har mina aningar om att i veckan som följer kommer mina tankar kretsa en hel del kring stumpan. Hon har nämligen något att se fram emot. Stora tjejen!

Foto: Trollmor