The Queen

Foto: Trollmor

Regnandet fortsatte som bekant även igår.

Och med orden, du kan väl titta vad det finns för mer filmer när du ändå lämnar den andra (söndagsfilmen), så kom M hem med ytterligare en film till min förtjusning.
Det blev The Queen med Helen Mirren som drottning Elizabeth II.

Helen Mirren tillhör en av mina favoritskådespelare.
Jag bara kan inget annat än att tycka om henne, det är något med hela hennes utstrålning i de roller hon gör, något i hennes blick som naglar sig fast.

Filmen handlar om veckan efter prinsessan Dianas död 1997.
Tony Blair har precis tillträtt som premiärminister och det är han som talar till folket då kungahuset väljer att bemöta den tragiska olyckan med kompakt tystnad och istället befinner sig på sitt "sommarställe".
Han benämner henne som folkets prinsessa.

Det varvas mellan film och autentiska bilder som visar den oerhörda sorg som folket kände.

Mer och mer byggs det upp en nästan hatisk stämning gentemot drottningen som väljer att inte delta i sorgen.

Tony Blair lyckas till sist i alla fall få henne att tänka om. Men det är ett konservativt och gammalmodigt synsätt som han får tränga igenom. Och det är inte utan att han själv blir berörd av drottningen.
Det finns en del symboler i filmen och den jag mest kommer ihåg är en scen när drottningen gett sig av ut på landet och stöter på en vacker kronhjort.

Den berör.
Helen Mirren fick sedan en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll.

Leve drottningen!

Själv hade jag ynnesten att få bli uppassad på när jag satt och nickade till i fåtöljen innan Sommartorpet.
M kom med goda smörgåsar och te och jag blev som ny igen.
Man vill ju inte missa Ernst!
Leve M!

Foto: Trollmor