Längs med stigen

Foto: Trollmor

Men sluta fota nu då och kom så vi kan tassa vidare!

Igår så tog jag med Vargen och gick till skogs bara vi och bara var.
Det var jätteskönt!
Vi tog det lugnt och gick och filurade bäst vi ville.
Vek av från stigen lite då och då bara för att kika (och nosa) närmare på något lockande vid sidan av.
Jag hade spanat in en härlig grön sammetsmatta av mjuk mossa och styrde stegen dit för att bara "klappa" den. Jag är nämligen aningens svag för mossa i dess olika skepnader.
Men det var någon annan som i yster glädje hann före!
Det var med stort behag och många förnöjda grymtningar han rullade fram och tillbaka, fram och tillbaka...
Det var nästan så att jag gjorde honom sällskap.


Foto: Trollmor

På vägen hem passerade vi dessa mäktiga klippblock.
Det var inte utan att man kunde tro att man skulle få se något röra sig bakom en skreva eller ett träd i ögonvrån. Men bara så hastigt så att om man vände sig om så skulle det redan ha försvunnit.
Bara aningen om att något nyss varit där skulle finnas kvar.


Foto: Trollmor

Jag säger som min kära mor brukar säga:
Ett litet troll kunde vi väl få se.