Glassrusning

Foto: Trollmor

Stod i godan ro och bytte blöjpaketet på Stumpatrollet när jag plötsligt fick höra en signal som fick mig att spärra upp ögonen och rotera med öronen likt värsta parabolerna.

Tut-tuteli-tut, tut-tuteli-tut, tut-tut-tut-tut-tut-tut!

Gah! Glassbilen! Nu! Fassen också.

Paketerade in tösarumpan snabbare än Lucky Luke drar sin pickadoll och rusade ner med dotra på armen. Pengar! Jag måste ha pengar!

Turligt nog fann jag en sedel i en valör som nog skulle täcka mitt habegär, och med den i högsta hugg slet jag upp dörren och bad en desperat bön om att den blåa bilen fortfarande skulle stå utanför grinden.

Det gjorde den.

Turkisk pepparglass, flämtade jag fram.

Och hon gick och öppnade en liten dörr och överlämnade ett kallt blått paket till mig.

Stumpatrollet satt snällt på min arm och viskade:

Lugn, lugn mamma, i mitt öra (eller det kanske hon inte gjorde...)

Hur som helst fick hon tre klistermärksark av den mäkta populära tjejen med bilen full av glass.

Lyckan var total! (hos Stumpatrollet också)

Foto: Trollmor

Som jag har längtat och väntat på denna stund.

Nu var glassen äntligen i min ägo och i min frys.

Fast jag var tvungen att öppna paketet och kika lite på pinnarna innan jag med beslutsamhet stängde dörren till frysen.

När M kom hem sa jag ganska omedelbart:

Jag har en överraskning till dig!

Men M är inte M för intet utan fnös skrattande:

Till mig? Jo jo.

Han är alltför väl bekant med min nyhetsiver för att gå på något sådant.

Snart satt vi i soffan och rev och slet i papprena så det stod härliga till.

Och ja. Den var god.

Svart och syndig som natten...

Foto: Trollmor