Flitig som en myra

Foto: Trollmor

Idag är Stumpatrollet hos mormor & morfar, till stor glädje för dem alla tre. Jag kunde ana en viss sprallighet när de var här och hämtade henne med stora leendet på.

Vad gör jag då när jag är själv (nåja, Vargen håller mig sällskap) hemma då?
Tar det lugnt, passar på att läsa en god bok... nähej, jag städar & tvättar i flygande fläng!

Egentid har fått ett nytt ansikte. Men faktum är att jag njuter av det också.

Finner det ganska meditativt att göra rent hus, man tänker så bra till dammsugarens surrande. Intalar jag mig.
Tycker dock att Vargen kunde vara mig lite mer behjälplig.
Han kunde gott ha den goda smaken att bara hänga av sig sin vinterkostym på en krok i klädkammaren som vanligt folk gör.
Vi kan snart sätta upp en skylt vid grinden där det står Kennel Ulltuss eller liknande. Vart man än tittar så nog finner man en grå liten tuss som fladdrar till, nästan som om det låg en massa små valpar och sussade sött i hörnen.

(Hå, valpar i lösvikt!...)
Men nej, Vargen vet att ta det lugnt. Han ligger i godan ro på sin plats i solen och sänder nog en och annan tanke om knasiga matte som far runt som ett yrväder.

Foto: Trollmor

Det skall dock tillstås att han ibland lägger manken till och nosar upp något skräp i hörnen. (Och ger mig ett gott skratt, där kan man tala om näsvingar!)

Foto: Trollmor

När jag ändå är i farten så tänker jag att jag ska ta itu med den där krukväxten som står och jordar ned så förskräckligt.
Döm om min förvåning när jag lyfter den ur krukan och finner ett myrbo med en massa små vita ägg. Nog för att jag sett en och annan myra pila omkring, men detta är ju löjligt.
Så går det när man ska vara effektiv, det dyker allt som oftast upp mer att göra då. Men jag intalade mig själv:
Tänk positivt!
Istället för att sucka och gräva ned mig (vilket jag egentligen hade god lust att göra med blomman, om det nu inte hade varit min flitigast växande Hoya) så får jag väl passa på att ge den ny jord och en större och finare kruka.
Med tanke på gårdagens inlägg skulle man kunna tro att jag är en riktig småkrypsälskare, men jag är ledsen att behöva erkänna att hela skaran myror åkte vattenrutschbana ut genom avloppet från badkaret.
Jag är en ulv i fårakläder.

Nu är dagen till ända och jag fick en hel del gjort. Kom stundom på mig själv med att fantomhöra Stumpatrollet flera gånger och jag var på väg för att titta till henne. Nej visst ja, hon är ju inte hemma.

Nu är jag nöjd och belåten för nu vet jag att hon, Vargen och M ligger och snusar i rummen bakom mig. Allt är frid.
Och jag önskar en trevlig helg!