Vatten och is

Foto: Trollmor

Jag blev så lycklig igår när jag såg solens strålar vakna tidigt på morgonen. Äntligen!
Tog kameran i näven och begav mig iväg för en tur runt en sjö omgiven av spångar och mysiga vindskydd.
Jag gillar verkligen att vistas där.
Här finns lite mer bilder därifrån sedan tidigare.
Bäst jag balanserade på en smal spång, det var lite halt, så hörde jag hur det plaskade invid sjökanten. Nyfiket kikade jag dit i hopp om att det var något djur som hade vattenkalas.
Döm om min förvåning när jag fick se hur vassen välkomnade våren!
Isen släppte sitt grepp om de smala strån som haft sin vinterboning lätt böjda in under isen.
Jag fick vara snabb med kameran, för här gick det undan minsann.
Det är visst inte bara vi människor som blir vårpirriga.
Ovan syns hur höger strå riktigt vibrerar av längtan av att få svinga sig upp i luften.
Rak och stolt.


Foto: Trollmor

Det ser nästan ut som om det väckte samma längtan hos grannen till vänster.
Ett litet provryck tycks anas, men där behåller nog isen sitt grepp en liten stund till.
Det var rätt fascinerande att se och höra hur det plaskade och stod i, lite av en hyllning till våren.
Jag hade gärna stannat för att se hur det gick för detta par, men det fanns annat som lockade också...


Foto: Trollmor

Precis bredvid i vattnet, lite som av en kontrast där vassen istället fångat isen, glänste detta vackra vattensmycke.


Foto: Trollmor

Djupblått vatten möter isens speglingar.


Foto: Trollmor

I ena änden av sjön bjöds en underbar konsert.
Jag bara stannade och njöt.
Tusentals små isskärvor vaggades av vågorna tillsammans i en fantastiskt vacker klirrande melodi.
Tänk vad mycket naturen har att ge bara man tar sig tid att stanna och lyssna.


Foto: Trollmor

Åter lite längre fram på en udde var tonen aningen mer stillsam.
Det lugna, mjuka vågskvalpet när vatten spolas upp mot berget.
Blundade jag gick tankarna till en varm fri sommardag där allting är möjligt.
Den tanken bar jag med mig hem.


Foto: Trollmor

Tack alla för era glada tillrop när jag äntligen visar livstecken igen!
Jag ska ta och skaka tass med er imorgon, dvs. besvara era kommentarer.
På återseende!
~Varma kramar~

På väg tillbaka

Foto: Trollmor

En stråle sol, ljudet av vattnet som porlar, den lilla cykelpumpen (talgoxevännen) som tutar så befriande ihärdigt på morgonen när man går ut på trappen, ljuset som både möter upp och dröjer sig kvar lite extra för var dag, det man kan ana som spirar och gror.
Jag känner äntligen hur lusten sakta börjar väckas till liv och komma tillbaka.
Sträcker på mig och skakar vinterpälsen precis som Vargen så att allt det gamla virvlar bort och försvinner.
Nu vill jag ut i skogen och nosa bland träd och mossa.
Känna den rena luften.
Inandas den förväntan som naturen besitter.
Inför det nya som komma skall.
Precis som hos mig själv.
Jag ska försöka ta en dag i taget istället och njuta av den.
Och det är med spänning och nyfikenhet jag tar mig an den uppgiften.
Lite tillåter jag mig dock att snegla fram mot sommaren.
Med förväntan.
Så nu manar jag bort tröttheten och välkomnar ny energi!

Tack alla ni för era snälla och underbara kommentarer!
De har värmt mig och gett mig glädje att återkomma.
Tack L för dina fina ord idag som gav mig en liten puff hit igen :-)
~Varma kramar~

Paus

Foto: Trollmor

Som ni kanske har märkt så har det varit ganska lugnt från min sida nu ett tag.
Både med nya inlägg och kommentarer hos er.
Anledningen är att jag känner mig så trött, så trött just nu och inspirationen och lusten verkar jag ha tappat någonstans.
Det har smugit sig in små tankar om att lägga ned min blogg då jag har fått dåligt samvete över min frånvaro.
Men jag tror ändå inte att jag vill vara helt utan bloggandet och allt vad det ger.
Därför tar jag nu en paus. Kort eller lång, det vet jag inte.
Sköt om er allihop och på återseende!
Varma kramar!

Gott Nytt År!

Foto: Trollmor

Låt mig få bjuda på ett nyårsfyrverkeri från min trädgård.
En snällare och fridfullare variant med tanke på våra små fyrbenta vänner.


Foto: Trollmor

På väg upp...


Foto: Trollmor

... i en stillsam explosion av glädje!


Foto: Trollmor

Knoppas och hoppas...


Foto: Trollmor

... på ett stjärnbestrött och guldkantat 2008.

Önskar er alla ett GOTT NYTT ÅR!

Utmärkelse

Jag har fått en utmärkelse i form av en ytterst, host..., stilig herre.
Denna kom med en uppskattning av min blogg och med mycket vackra ord.
Att jag fick den av just Poppins trädgård gör mig glad då det är en blogg jag själv håller mycket kär. Poppins skriver intressanta och fängslande inlägg, lägg sedan till underbara foton så är du garanterat fast.
Mitt varmaste och gladaste tack!

Nu är tanken att jag ska ge denna utmärkelse vidare till andra bloggar.
Så varsågoda, här kommer några som ligger mig varmt om hjärtat:

Min skattkammare - Redan när man gläntar på porten hit kan man ana att det är något speciellt. Det gnistrar och glimmar.
Röda rubiner speglar värme och godhet, blå safirer ger frid och intuition, gröna smaragder leder in på mjuka stigar till skogens sus, i den gnistrande diamanten kan vi se allt det vackra som skapas här. En riktig pärla.

Åsas kammare - Knackar man på här så välkomnas man av hemtrivsel och det känns som om man träffar en gammal god vän.
Här lyser flitens lampa och i skenet skapas de allra ljuvligaste alstren.
Slår man sig ned en stund, och det gör man gärna, kan man ha turen att få en liten spinnande Sockerbit i sitt knä.

Lusthuset - Här är det varmt och glädjefullt.
Under en promenad bjuds man på mycken ögonfägnad till ljudet av fågelkvitter och humlesurr.
Ofta får vi följa med på utflykt, vilket är både spännande och inspirerande.
Ett litet paradis.

Hemma hos Stilla - Här bor magin!
En sann konstnärssjäl som bjuder på sig själv både i form av tankar och till dans.
Här finner man ro och underbara foton att njuta av.
En Stilla stund kantad med sagoglitter.

Lilla livet stort - Om alla de där stora små stunderna i livet.
Att njuta och bara vara.
Här bjuds på godbitar både för kropp och själ.
Med underbara vännen Zam som sällskap tas foton som är en fröjd för sinnet och som ger glädje.

Jag tar mig friheten att välja ytterligare en blogg, en mycket trivsam och för mig speciell vän.

Soffys hörna - Här finner vi en bloggerska som har ett klappande hjärta för de små spinnande pälsklingarna.
Flitiga fingrar som såväl skapar så det står härliga till, men även finner på vackra ting på loppisar. Det bjuds även på poesi, både egen och från andra diktare. Det berör.
Ett litet fynd i sig självt.

Fler intressanta och läsvärda bloggar står att finna i min blogglista.
Ta gärna en tur!

God jul!

Foto: Trollmor

Så är det då äntligen kvällen innan julafton.
Granen är klädd, alla julklappar är inslagna, sillen är inlagd, köttbullarna trillade, tomtarna smyger i husets alla vrår och friden har sänkt sig över oss.
Nu är det mest mysigt småplock som det donas och fixas med.
Jag tassar omkring och njuter med rödblommiga kinder och tindrande ögon (och enligt mannen mycket nyfikna blickar mot klapparna under granen).


Foto: Trollmor

Vårt lilla Stumpatroll kunde inte hålla fingrarna borta från allt spännande som såg så lockande ut från grenarna.
Det blev många förtjusta fniss och snabba spring därifrån med ett äpple eller en kula i ett stadigt grepp i den lilla näven.
Ser mamma mig nu?


Foto: Trollmor

Nissarna sitter ivriga och dinglar med stövlarna inför morgondagens paketutlämning.
Sådan tur att det finns snälla barn här då.


Foto: Trollmor

Jag vill önska er alla en riktigt fröjdefull jul!
Stor kram!


Foto: Trollmor

Värme

Foto: Trollmor

Häromdagen fann jag till min glädje ett paket liggandes i min brevlåda.
Jag tassade snabbt in och öppnade varsamt med nyfikna fingrar.
Inuti låg ett brev som gick rakt in i mitt hjärta, så fint skrivet så att jag blev alldeles rörd.
Väl omhuldat med vitt silkespapper och rosa band låg även detta vackra adventshjärta.
Jag blev alldeles glad och varm om vartannat.
Mitt allra käraste tack Åsa!
Det är underbart och har en alldeles speciell betydelse för mig.

Visst är det väl fint, man har sina vänner här i bloggvärlden.
Man kanske inte har träffats på riktigt, men man känner ändå att här, här har jag en god vän.
Någon man kan dela sina tankar och känslor med.
Man gläds när någon har det bra och blir ledsen inombords om det hänt något sorgligt.
Jag kunde inte ana när jag började blogga hur givande det skulle bli.
Här hämtar jag kraft och finner ro.
Det berikar.
Tack för att ni delar med er!
Önskar er alla en fin tredje advent!

Stor kram


Foto: Trollmor

Snö

Foto: Far

Nu kliar det i ben och tassar här.
Både Vargen och undertecknad saknar snön.
Vi vill ut och busa så snön ryker!
Eller varför inte en tidig morgonpromenad när det fortfarande är alldeles tyst ute och det känns som om allt är möjligt?
Fotot här tog min käre far under en av dessa sköna stunder.
Så underbart det var! Jag, Stumpatrollet, Vargen och far gick under min mammaledighet en tur tillsammans varje morgon.
Jag saknar dessa promenader.
Ibland gick vi och småpratade om allt möjligt, men ofta gick vi tysta och bara fanns till.
Det är skönt att bara kunna vara så med någon, utan allt det här pratet bara för sakens skull.
Finna ro i varandra. Dela en stund. Och detta i all enkelhet.
Det är fint tycker jag.
Nu väntar vi bara på att snöflingorna sakta ska dala ned mot marken för att sedan lysa upp allt det gråa utanför.
Få känna en flinga smälta mot kinden. Se en yster vovve skaka av sig sin lilla snökostym med en extra knyck på svansen.
Kom, bara kom!
Vi väntar.

En resa

Foto: Trollmor

I helgen styrde jag och M kosan mot Karlstad för en välbehövlig weekendtripp.
Våra små var utlånade, så Stumpatrollet tog sin lilla röda resväska i handen och Vargen tog pyjamasen i tassen. De fick ett glatt och förväntansfullt mottagande hos mormor & morfar.
Fredagsvällen började så bra med en lite kortare orienteringstur på stadens gator för min del.
M jobbar här ibland så han kunde guida runt med van hand och visa på sina ställen.
Jag hann spana in en mysig prylbod, vilket är lika med inredningsaffär här hemma, en liten barnklädesaffär, en lovande bokhandel, en hantverksaffär och så de vanliga affärskedjorna.
Jag skuttade förnöjt omkring och längtade efter morgondagen då dessa butiker skulle vara öppna för mina shoppingsugna blickar och fingrar.
Vi slog oss sedan ned på en mysig restaurang och avnjöt en ytterst delikat middag.
Mina smaklökar slog trippelvolter och vi hade en trevlig afton där.
Klockan 5 på lördagsmorgonen vaknade jag och kände mig kymig.

Sedan var allt jag såg badrummet på hotellet.
Magsjuk så det stod härliga till.
Den enda tidningen jag hade tagit med mig utifall jag skulle få en avkopplande stund i sängen var Allt om Mat. Någon som tror att den lockade?
Det var bara att småle åt eländet.
M fick ta ett varv själv på stan.
Med sig tillbaka hade han Amelia Jul. Raringen! Det var nog nästan den enda jultidningen jag inte redan inhandlat. Inte för att jag orkade öppna den, men ändock.
Tur att tv:n fanns. Det blev På spåret reprisen, Svensson Svensson och Babben mellan mina sprinterlopp.
Och mellan M´s kärvänliga pikar.
Jag hade nämligen lovat att bjuda honom på en god lördagsmiddag på en annan restaurang.

Idag hade vi planerat in lite naturpromenader i omgivningarna där samt ett besök på museum.
Istället fick vi stuva in oss i bilen och fara hem.
Jag gruvade mig för bilresan, men det gick faktiskt bra. Jag kunde t.o.m. njuta av det vackra ljuset ute, men kameran fick tyvärr ligga kvar i bagaget.
En hel del fint fastnade dock på näthinnan och gjorde mig glad.
Detta blev min första advent. En lite lätt skakig början.
Men trots det och lite darriga ben så är det med förväntan jag kliver in i december månad.
Jag tror och hoppas ändå att jag kommer att minnas denna helg med ett leende i efterhand.
Vi for ju förresten förbi några städer där jag vet att det bor några trevliga bloggerskor. Så var det någon som anade en susning av ett hej-hej!, så var det bara jag som sände en tanke :-)
Hoppas att ni fick en trevlig första advent!

Rötter

Foto: Trollmor

Olika. Men ändå så lika.
Spretar och stretar åt var sitt håll.
Knakar och far omkring när det friskar i.
För att sedan i lugnet ändå lyckas närma sig varandra.


Foto: Trollmor

På avstånd. Men inom synhåll.
Mjuk. Och hård.
Längtan.


Foto: Trollmor

Naken. Sårbar.
Blottad på de yttre lagren.
Tar du emot om jag faller?


Foto: Trollmor

Ett blänk, en spegling i varandra.
Förgrenas. Förenas.
Möts och når fram.

Rötter. I varandra.

Skogsljus

Foto: Trollmor

Igår förmiddag fick jag med mig hela familjen ut i skogen.
När vi väl kom fram insåg vi att vi glömt barnvagnen.
Så det blev för litet Stumpatroll att knata på på egna små ben.
När hon inte stolt satt på pappas axlar vill säga.


Foto: Trollmor

Vi vandrade på djurstigar tills vi kom ut på en skogsväg.
Inne bland träden silade solen ned med ett nästan magiskt ljus.


Foto: Trollmor

Jag tog tacksamt emot strålarna och fylldes med ny energi.
Under våra fötter fanns mjuk snöbeströdd mossa och runt omkring oss trädens grenar, där vissa smyckat sig helgfina.


Foto: Trollmor

Jag blev kvar en stund inne mellan träden, och när jag sedan kikade ut mellan granarna spred sig ett leende när jag fick syn på det finaste jag har.
Mina egna små ljus.


Foto: Trollmor

Vid vatten

Foto: Trollmor

I förmiddags tog jag med mig Vargen på tur.
Vi tassade längs med en sjö och det var så tyst, så tyst.

Foto: Trollmor

Solljuset lekte i vattnet.
Ena stunden var det så starkt att det var bländande, för att i nästa försvinna helt och lämna ytan alldeles mörk.

Foto: Trollmor

Vi hade det bra. Satt bara och tittade och lyssnade rakt ut.
Delade en enkel men rik stund.



Foto: Trollmor

Det var lätt att förflytta sig i både tid och rum i tanken.
Det förflutna och nuet blev till ett.

Foto: Trollmor

I en bergsskreva låg det kvar ett litet stycke mönstrad is.
När vi sedan vände hemåt bar vi med oss våra egna spår.

Ååå heeej!

Foto: Trollmor

Igår så åkte vi äntligen och hämtade Stumpatrollet och vovven hos mormor och morfar.
Återseendets glädje var stor! Gullungen kastade sig i min famn och Vargen visste inte till sig av lycka och överröste oss med goa blöta pussar och ivriga svansviftningar.
De hade nämligen varit utlånade ett par dagar eftersom vi själva varit utslagna av magsjuka.

Min mor berättade med förnöjd röst att Stumpatrollet fått krypa ned i hennes säng frampå morgonkvisten och sedan hade legat och gostrampat som en liten kattunge.
Jag undrar vem som kurrade mest.

Väl hemma igen så hade de båda små liven bråttom in för leksaker och bus.
Jag hann knappt ta av henne ytterkläderna i köket förrän hon hade pilat iväg med sina skor i näven.
Det blir till att leta efter dem sen tänkte jag, och gick ut i hallen igen för att hänga upp kläderna. Och vad finner jag då, prydligt på sin plats, om inte ett par små röda skor ordentligt uppställda på hennes egen lilla skohylla!
I vardagsrummet var hon och vovven redan inne i bollekar.

En stund senare hade vi förflyttat oss upp på övervåningen och Stumpatrollet trampade nöjt omkring.
Jag hör hennes lilla röst genom rummen:
- Ååå heeej!
Detta upprepas varje gång hon kliver över en tröskel.
Och jag ler.

Vardagslycka.

Foto: Trollmor

Solnedgång

Foto: Trollmor

Lördagskvällen bjöd på ett fantastiskt skådespel där solen var den stora stjärnan.
Det gnistrade och glimmade i trädgården och jag nästan glömde bort att jag rusat ut utan vantar.

Det var först när det bara var en strimma guld kvar längs horisonten som jag märkte hur stela fingrarna blivit.
Men vad gör väl det när man blir så varm i hjärtat.

Foto: Trollmor

Det ser nästan ut som om jag hade sällskap av en mystisk gestalt i kvällningen, i själva verket är det en stor och ståtlig en.
Idag virvlar det omkring snöflingor och jag har julkänslor.
Önskar er alla en fin dag!

Gammal kärlek

Romantisk farfar

Jag fann en liten pärla som liksom gnistrade till bland de gamla fotografierna.
En öm röst som kom emot mig genom de sirligt skrivna orden som doldes på fotografiets baksida:

... Något härligare än,
att uti dina ögon få skåda,
Ljufva rena kärleken,
men ljufligare skulle ändå vara,
att dig få äga hela lifvet långt.

Tecknar din
kärlekskranke Gunnar

Tyvärr är början av texten svårläst eftersom någon klippt bort en del för att få fotot att passa i en ram. Men visst är det vackert!

Farfar är född 1888 och farmor 1900. De fick 40 år tillsammans.
Farfar fick jag tyvärr aldrig träffa eftersom han dog 1963.
Min farmor fanns hos oss till 1986.
Jag minns henne som lite barsk.
Det skulle vara ordning och reda som min far uttryckte det.
Kanske därför som jag särskilt kommer ihåg ett tillfälle som var mycket muntert.
Det var när farmor bodde på ålderdomshemmet och vi gick och hälsade på "tanterna" (d.v.s. farmor och mormor) på helgen.
Vi satt en nätt liten skara på hennes säng i det lilla rummet hon hade och plötsligt så mäktade inte sängen mer för oss alla, utan gav vika med ett brak.
Sängbotten for mot golvet med oss i tät följd.
Upp ur själva ramen stack en skön blandning av stora och små fötter, sockar och gammelbensstrumpbyxor.


Farmor

Tänk om man kunde få slå sig ned en stund här för en pratstund om svunna tider.
Jag skulle vilja få höra hennes ord om farfar.

Stort tack till er som lämnar så rara fotspår här hos mig!
Jag blir lika glad varje gång.
Varma kramar!

Mormor

Mormor i 20-års åldern

Idag tänkte jag att jag skulle visa några bilder på min kära mormor Siri.
Hon finns ofta i mina tankar och vid en helg som denna är det till henne som jag söker mig främst.
För mig betyder hon styrka och trygghet.
Det är till henne jag vänder mig om jag känner mig liten på jorden, oroar mig för något och vill få känna lite extra stöd.
Men även i stunder av glädje, då jag önskar att hon hade kunnat få vara med.
Så gärna jag velat få låta min blick möta hennes glittrande ögon då.


Mormor och mamma

Men jag vet att hon finns med mig i alla fall.
Hon finner sätt att visa sin närvaro genom tecken, bilder eller känslor.
En gång när jag var så glad, så glad över en lycklig händelse, där jag tror att hon hade ett finger med i spelet, så höll jag nästan bokstavligt talat på att gå på henne.
Mitt(!) på vägen möter jag en gammal tant som är så lik henne att jag stannar till och bara tittar. Det tog en stund för mig att inse att det faktiskt inte var hon, men jag ger mig den på att den gamla tanten var ditsänd på ett eller annat sätt för att ge mig en hälsning.
Och det stärkte mig i vetskapen om att mormor är med mig.
Andra gånger har det varit i form av bilder.
Hennes gamla rynkiga händer där hon fingrat på en ring som blivit för stor, hennes leende.
Jag har fyllts av ett lugn, ett sådant lugn som bara stor kärlek kan ge.
Trygghet, där min hand vilat i hennes.

Mormor

Men så framför allt glädje. För det är så jag minns henne.
Med ett stort varmt leende.
Tack!

Skogstågstur

Foto: Trollmor

Idag har vi varit på tur via skogsvägar till en plats långt inne i skogen.
Där, precis vid en sjö, står det en gammal personvagn som en gång i tiden slagit följe med ett ånglok.
Enligt min gode far så har den stått där i säkerligen 50 år och är troligtvis från slutet av 1800-talet eller början av 1900-talet.
Nu används den väl i det närmaste som en slags skogskoja.
Och vilken koja sen!
Jag är barnsligt förtjust i tåg, och då kan ni ju säkert räkna ut vad jag tycker om kombinationen tåg och skog.
Tänk att sitta därinne, mitt i skogen, och låtsas att man är på resa någonstans.
Jag kommer ihåg min förvåning när han berättade första gången vi gick dit, att här framme står det minsann en tågvagn.
Hur i hela friden har det kommit hit?, var då min tanke.

När vi började vår vandring in genom skogen stötte vi ganska omedelbart på en samling jägare.
De satt gemytligt samlade kring en brasa som sprakade så gott att jag hade god lust att slå mig ned där jag också.
Far styrde sina steg ditåt för att höra så att det gick bra att vi fortsatte vidare in i skogen.
De meddelade under glada tillrop att det gick så bra det.

Nästan framme vid vår slutstation hörde vi en hund skälla intensivt.
Det låter som den ger ståndsskall, sa far och ökade på sina kliv.
En liten stund senare möter vi jägarna igen, och mycket riktigt, de menar på att nu har nog hunden sällskap därinne i skogen.
De tror att det är en älgko och en kviga som de sett tidigare.
Eftersom de inte har för avsikt att skjuta dessa så frågar de mig om jag vill följa med dem och fotografera.
Käre far förekommer mig i frågan, och säger med ett skratt att det vill hon nog inte, ty hon har älgskräck.
Hmm, tack för det liksom.
Sanningen är att jag har en viss fobi mot dessa stora bruna djur.
Det har hänt flertalet gånger att jag pipit iväg illa kvickt om vi skådat älg (jag har även en gång gömt mig bakom barnvagnen, men det kan vi tala mycket tyst om).

På hemvägen råkar vi på en av jägarna igen och han säger att det var synd att jag inte följde med. Jag hade fått fina bilder.
Under tiden hade jag hunnit ångra mig stort kan jag säga.
Det hade varit en utmaning att ta tjuren vid hornen och följt med.
Att likt den lilla vagnen lite längre fram, valt en oväntad färd.
Jag tror att jag då istället genom kamerans lins skulle ha lyckats glömma bort mina darrande knän och istället sett två vackra djur.
Det får bli en annan turs slutdestination.

Speglingar

Foto: Trollmor

Så skönt det är att bara få vara.
Hämta ny kraft.


Foto: Trollmor

Känna doften av skog.
Vända ansiktet mot solen för en stund och känna värmen mot kinderna.


Foto: Trollmor

Se stillheten brytas en kort stund av ett plask i vattnet.


Foto: Trollmor

Iaktta Vargen som förtjust rullar runt i mossan och sen får glädjefnatt och bara springer runt med svansen glatt viftande.


Foto: Trollmor

Vandra på mjuka stigar och smala spångar och göra nya upptäckter, för att sedan bära med sig hem.
Till nästa tur.