På tur
Så vankas det allaredan fredag igen.
Tiden bara flyger fram just nu och det känns som att jag knappt hinner med.
Då känns det fint att det stundas en helg som jag har sett fram emot. Länge.
En välbehövlig paus.
M och jag ska nämligen ta en tur till Karlstad och bara vara.
Äta gott, vila, strosa och umgås med varandra.
Ja, njuta helt enkelt.
Denna tur hoppas vi dessutom på tur.
Någon kanske drar sig till minnes vårt senaste försök?
Jag minns dock den resan, trots allt, med glädje.
Det var då det väcktes ett hopp. Jag började gå över tiden.
Och det var början på något väldigt vackert.
Mitt längtanshjärta.
Det känns lite som att jag gör en resa tillbaka till början.
Men ändå en resa som snart närmar sig sitt mål, för att där starta ett nytt äventyr.
Jag längtar efter att snart få känna min medresenärs första grepp om min hand.
Små, små fingrar och med sådan kraft omsluta mig totalt.
Jag förundras över kärleken som är så stark. Redan.
Mitt lilla Stumpatroll ska också få bege sig ut på äventyr i helgen tillsammans med Vargen.
De två kära kamraterna ska få vara hos mormor och morfar.
Ömsesidig lycka!
Den lilla väskan är redan packad och klar, och nallen sitter trogen och förväntansfull på att få följa med i en varm och gosig famn.
Nu bär det av!