torsdag 15 september 2011

Bära med


Foto: Trollmor

Det finns vissa stunder som skänker sådan värme.
Som sedan sprids genom tid och rum.
Den då solljuset silar och smeker sin väg ned genom raka furor,
för att mjukt få lägga sig tillrätta i mossan.
Mellanlandar och omsluter morfar med liten i famn.
Bär med den innerlighet som delas däremellan.
Jag tycker mycket om att bevara dessa,
att försöka fånga dem genom kamerans lins.
Det ger även mig fridfull vila i den solvarma mossan.


Foto: Trollmor

- Kom då morfar!


Foto: Trollmor

Glädje som delas.
Nära.
Åt en rolig ko som klättrat upp på ett berg.
För att liksom hålla vakt över de andra kossorna och kalvarna i hagen.
Skrattbubblor som spricker likt dansande såpbubblor i luften och gör gott i magen.


Foto: Trollmor

På en stubbe i en skog,
satt ett litet Stumpatroll.
Blickandes upp mot himlen och trädens kronor.
Kanske hör hon något i vindens sus.
Kanske ser hon något springa förbi stubben när hon sakta vänder blicken nedåt.
Jag hoppas att hon också bär det med sig.


Foto: Trollmor

Denna sommar har min käre far visat vägar jag inte visste fanns.
De tillfällena är dessa stunder.
Och de värmer mig nu som då.

~ Varma kramar Trollmor ~

måndag 5 september 2011

Att vårda




Foto: Trollmor

Den finns där.
I det mjuka. I det friska. I det ljuva.
En aning. En känsla.


Foto: Trollmor

Landar mjukt.
I en blombladsbädd.
Det kittlar.


Foto: Trollmor

Något väcks.
Och strålar.
Små, små skattkapselgömmor som pirrande längtar efter upptäckt.


Foto: Trollmor

Det vissna plockas försiktigt bort.
Och för med sig en doft av något lockande.


Foto: Trollmor

Spindelvävstunt skimmer.
Bladbågar som berör varandra sensommarvarmt.


Foto: Trollmor

Jag bär dig försiktigt.
Älvdansmjukt.
Som en smekning i nacken.


Foto: Trollmor

En kyss av mjuka läppar.
Dröjer sig kvar.
Sinnligt.
Jag önskar dig få vårda ömt.


Foto: Trollmor

~ Kram Trollmor ~