Hösthyss

Foto: Trollmor

Förra året upptäckte jag att vi faktiskt hade ett äppelträd till.
Då gav det en skålfull med skörd.
I år höll jag inte på att upptäcka det alls.
Där dinglade nämligen endast ett mol allena äpple.
Och jag tror att jag har listat ut varför så är.
Jag tror allt att vårt hemliga äppelträd har drabbats av det kartiga monsterbladet som girigt slukar alla äpplen det kommer åt ;-)


Foto: M

Själv passar jag på att pussa på när jag har Stumpatrollet uppskuttat i mitt knä.
Det ger en hel del famnfnitter vill jag lova.
Värmande gott när höstvindarna viner utanför ytterdörren.
Där i rabatten fann jag att sommaren nog allt flörtar lite fortfarande med hösten.
Vågskvalp i samklang med lövprassel.


Foto: Trollmor

Förvånad hörde jag lite tisseltasselprassel från garagetaket.
Jag kikade upp och fann en skara rara spaljepäron som lite generat försökte låtsas som om ett stilla höstregn föll.
Vad var nu detta måntro?


Foto: Trollmor

Uppspelta som de var kunde de inte hålla sig stilla någon längre tid, utan radade strax upp sig och for under förtjusta rop nedför en hemmasnickrad rutschkana.
En mycket roande fruktstund.


Foto: Trollmor

Tydligen hade även jag under min trädgårdsrunda blickarna på mig.
Blickar fulla med jagaruntihusbus.
Jag styr raskt mina steg över gräsmattan och in mot värmen.
In i famnen hos ett litet troll, lekfull som en sommarboll.
En puss mot min kind, långsamt kvardröjande mjuk som en sommarvind.
Utanför singlar ett löv sakta ned och bäddar in oss i en färgsprakande höstbädd.
Den ser lovande ut för mer hopp och skratt :-)

Foto: Trollmor

Önskar er en mysig busig höst!

~ Varma kramar Trollmor ~

Sötsopp

Foto: Trollmor

Vår nostalgiresa styr så sakteligen hemåt igen.
Vargen och jag sov en sista natt i husvagnen.
Han ihoprullad som en liten räv, månne kände han gemenskap med sina rödpälsade gelikar på barndomstavlan som prydde väggen.
Jag nedkurad under ett tjockt täcke.
I nattens mörka timmar vaknade jag till av att det poppade mot taket.
Några ekollon landade kvickt där innan de rullade vidare ned mot marken.
Vi tog farväl av sommaren och hälsade på vårt vis hösten välkommen.

Foto: Trollmor

Vårt fjärde födelsedagsbarn har också vederbörligen blivit firad.
Även om M nu börjar uppvisa en viss ålder ;-)
Jag tog till ett gammalt beprövat knep, kärleksvägen via magen, medan våra töser gav de varmaste kramarna och de sötaste pussarna.

Foto: Trollmor

Jag tror att jag i dessa svampplockartider är ganska ensam om att bära med mig svampar ut i skogen :-)
Men är det tävlingsdags så är det.
Fyra goda svampar hade jag med mig i korgen:
nämligen Bus, Ankan, Alviken och så Karin.
De hade så att säga hatten på rätt fot när det kom till att finna på vilken svamp som var en luring i min Trollskog.


Foto: Trollmor

En liten assistent i form av ett Stumpatroll fick sedan plocka en vinnare ur korgen.
Grattis Karin!
En present kommer att singla ned i din brevlåda.


Foto: Trollmor

Får jag lov att presentera den lilla luringen,
min alldeles egna sötsopp!

Foto: Trollmor

Men henne bär jag ömt med mig hem igen.
Även om hon är alldeles underbart go, nästan så jag vill äta opp´na, så tror jag att det får räcka med oräkneliga pussar på hennes sötsoppsknopp :-)
Väl mött i svampskogen mina vänner!

~Varma kramar Trollmor ~

Psst Jeanette, du hade en undran...
Om du skickar ett litet mail så ska jag svara dig :-)

Mot nya äventyr

Foto: Trollmor

Det är spännande för både stora och små att vara ute i skogen.
Speciellt när pappa är i berättartagen på en nedfallen björkstam,
då gäller det att hålla tungan rätt i mun :-)
Man kan även låna ett hundöra, eller som i detta fall, ett Vargöra!
(avslöjad längst ned i högra hörnet)


Foto: Trollmor

Som jag skrattade när jag fick ögonen på vad resten av familjen har i blickfånget.
Vargen fick nämligen även han sin beskärda del av fikastunden.
Nu är jag i nedre vänstra hörnet där en kardemummabulle flyger åstad ;-)


Foto: Trollmor

Varför får storasyster en sån däringa god kaka med klet i och jag får dras med dessa rån?


Foto: Trollmor

Björkstammar i all ära, men inget går upp mot min mjuka sköna mossbeklädda skogssoffa.
Jag fick lov att titta till den, och japp, den stod glädjande kvar på sin plats.


Foto: M

Min alldeles nya tass-stass.
Vargen och jag tog ett gemensamt opphopp på en sten och jag kan konstatera att promenera fungerar utmärkt i mina nya Tretorntrotjänare.
De får symbolisera en ny start nu i höst.


Foto: Trollmor

Med doften av varm ljung kittlandes i nosen vill jag passa på att tacka er alla för era tassavtryck i mitt förra inlägg.
Jag har det lite jobbigt känslomässigt just nu, då tiden är kommen för att imorgon vandra tillbaka till jobbet efter min mammaledighet, och därmed lämna mitt Längtanshjärta på dagis. Separationen är ett faktum.
Och det känns i mammahjärtat.
Så tack igen, för era kloka, värmande och peppande ord!
Jag bär dem med mig ska ni veta.


Foto: Trollmor

Nu, nu är vi redo för alla dessa nya äventyr som jag känner på mig väntar bakom kröken!

~ Varma kramar Trollmor ~

Psst, det finnes ännu tid att utklura luringen i min Svamptävling.

En ny tid

Foto: Trollmor

En ny tid är kommen.
Och samtidigt ett avsked till det underbara som varit.
Mitt hjärta värker redan av längtan.

Min lilla tös är på väg mot nya äventyr.
En stor liten värld att utforska.

Jag satt en bit ifrån idag och bara iakttog.
Hon hade krupit bort mot en kulle och satt där i gräset.
En liten pojke kom och satte sig intill.
De tittade nyfiket på varandra.

Pojken sträckte fram sin lilla hand och överräckte en första gåva.
Det var ett visset löv.
Därpå följde några grässtrån och kanske en liten bit av en gren.
Allt mottogs under stor granskning och med stor förtjusning.
Pojken pekade på något och min lilla såg efter.

De tittade på varandra länge.
Och var så vackra där de satt.

Jag är tacksam för att jag fick vara med och se detta.
För bilden sparar jag i mitt inre att plocka fram när sikten skyms av tårar.

Foto: Trollmor

Det kommer en tid då hela mitt inre kommer att värka av längtan efter mitt lilla hjärta.

Samtidigt så får vi just chansen att längta efter varandra.
Och faktiskt upptäcka även återseendets glädje.

Nya små vänner skall finnas.
Och även stora skratt.
Sådana där så man nästan kiknar och ramlar omkull fast man kanske inte ens kan förklara vad som är så roligt.


Foto: Trollmor

Den bilden bär jag också med mig.

För just nu gör det ont.
Förbannat ont.

~ Trollmor ~