Som stjärnor små

Foto: Trollmor

Som stjärnor små
på himlen blå
de vinka till varann,
så gör du och jag, min vän,
för kärleken, för kärleken
emellan mig och dig.

Som bäckar små
i jorden gå

igenom djupan dal,
så gå du och jag, min vän,
till kärleken, till kärleken
emellan mig och dig.

Som skyar små
på himlen blå
de flytta till varann,
så fly du och jag, min vän,
till kärleken, till kärleken
emellan mig och dig.

Evert Taube

Ibland inträffar de där stunderna av magi.
De som man sedan ömt bär med sig djupt inne i sitt hjärta.
Då när man känner att man är ett med själva livet. Med kärleken.
Med de man står allra närmast.

~~~*~~~

Jag satt i godan ro och skrev när jag så vände blicken mot mina två små töser som lekte på golvet.
Storasyster hade på något finurligt sätt lyckats kravla sig in i lillasysters babygym och låg där tillsammans med henne.
Varligt och med en egen slags nyfikenhet så visade hon på allt spännande som fanns att titta på och beröra.
Lillasyster kikade storögt ömsom på föremålen och ömsom på sin syster.
Undran och beundran i varm förening.
En alldeles egen stor liten värld mitt i allt det stora.
Precis då ljuder den smeksamma visan ur spelaren.
Ord som dansar och virvlar runt omkring oss, som en innerlig omfamning.
Och jag känner livet.
Kärlekens starka beröring.
Och tacksamhet.

Emellan dig och mig.

Skådespel

Foto: Trollmor

Jag låg på knä bland blåsippsblad och njöt av ljuset som så lockande spelade över marken.
Kom, kom hit! Varsågod att slå dig ned en stund.

Likt en första uppsättning på naturens berikande scen som bjöd in till sitt genrep för den som önskade titta på.
Och där stod så dess blomster som så graciöst böjde sitt blå bladkrönta huvud, bredvidnigandes och lite lätt rodnande mottagandes mina varma applåder.

Hon spelade sin roll så väl att jag trodde henne in i minsta gest.
Men ack vad jag bedrog mig.
För in på scenen ville en annan ensemble.
Så samspelta med sin store regissör som generöst öppnade himlen och lät vita, gnistrande iskristaller singla ned.
Det rådde inga tvivel om vilka som önskade få pryda affischens glänsande yta.
Att så få leva upp till sitt givna namn.


Foto: Trollmor

Sällskapet stannade aftonen ut och firade med en storslagen fest.
Ännu denna dags morgon gick det att se spår efter deras framfart.


Foto: Trollmor

Även om det är vackert att beskåda så hoppas jag innerligt på att det bara är ett tillfälligt gästspel.
Jag önskar min lilla hoppingivande aktris tillbaka för att återinta den scen som jag tycker att hon nu så väl förtjänar.

Så snälla, ge henne av din värme.

Låt henne få blomma ut.
Och hälsa henne välkommen.

Böcker för hela slanten

Foto: Trollmor

När jag fyllde år så önskade jag mig en penningagåva inför bl.a den då annalkande bokrean samt till några ytterligare bokfrestelser jag anat doften av.
Och så i förra veckan damp det ned två bruna härliga bokpaket i brevlådan.
Ren och skär lycka!
I den gyllene traven ovan finnes:
Min egen barnkammarbok (till min minsta trollunge)
Under valnötsträdet av Anna & Fanny Bergenström (till allas vår matglädje)
Kuckeli-hooooooo! av Mick Manning och Brita Granström (påskpresent till Stumpatrollet)
Min stora djuratlas (till frågvisa små barn och en mamma med en så gott som obefintlig geografikunskap)


Foto: Trollmor

Ofta när jag fotar så vill gärna övriga familjemedlemmar vara med på ett hörn på ett eller annat möjligt, och omöjligt, sätt.
Det gäller såväl döttrar, fyrbent pälspolare, en röd räf, Pippi & Co och så just i detta fall, där det plötsligt dök upp ett stort huvud med fagra lockar framför kameran.
Och det var inte äldsta dottern, ånej, även om hon nog hade sina små fingrar med i spelet. Eller en och annan kärvänlig arm kring största dockan i bästa upptågsmakarstil.
Jag fann allt de små boktjuvarna till synes oskyldigt ihopkrupna och de hade precis hunnit anta en god min över en god bok.

Foto: Trollmor


Foto: Trollmor - Ur Min egen barnkammarbok

Du lilla knyte med fjunigt hår.
Med sidenkinder och pärletår.

Du doftar hallon och apelsin.
Krusmynta, honung och smultronvin.

~.~

Jag vill se allt som om det vore nytt.
Med dig vid handen mitt lilla knytt.

~ Ode till en mycket liten människa av Carin Wirsén ~


Foto: Trollmor - Ur Min egen barnkammarbok

Min egen barnkammarbok fick jag blickarna på i Stumpatrollets barnbokklubb.
Jag tycker mycket om de andra barnkammarböckerna med sina olika teman, vackra illustrationer och fröjdefull läsning.
Och denna där man själv får lov att skriva om sitt lilla barn var given.
Och, jag tror allt det var meningen att den skulle landa med en mjuk duns här hemma hos oss.
För till min stora förvåning och med några små fniss så fann jag att på sidan där berättelsen om Längtanshjärtats valda namn skall nedtecknas, och hur det så kom sig, stod att finna både storasysters namn och mitt smeknamn!


Foto: Trollmor

I den blå skatten ovan finnes:
Vit som marmor av Carina Burman (till undertecknad för lite klurerier)
Titta och peka - lek och skoj (till en busig storasyster)
Det susar i säven av Kenneth Grahame (till sagoälskande mor & dotter)
Morberg - Scenen, livet och konsten att laga mat av just Per Morberg (till en förtjust stor tjej)


Foto: Trollmor - Ur Morberg

Varsågoda, en litet smakprov ur denna lustfyllda bok.

Nu kryper vi tätt intill i soffan för att förväntansfullt och med spänning ta oss an dessa skatter av ord och bild.
På återseende mina vänner!

~ Kramar Trollmor ~

En doft av glädje

Foto: Trollmor

I mina gömmor finns en vacker glasflaska, en gåva från en kär vän.
Däri förvarar jag dessa dyrbara droppar från lyckostunder.
En parfym att plocka fram och låta sig svepas in i när det kan kännas motigt.
På etiketten har någon lustfyllt nedtecknat ordet glädje.
Jag vårdar den ömt.
Sträck fram din hand, vill så gärna ge dig en pust om du behöver.

I veckan landade något här hos mig som gjorde mig glad.
Nämligen min vinst från rara Annie.
En försändelse med vackra nostalgikort och bokmärken.
Brevbäraren fick springa över både stock och sten innan han fann mig under en granruska.


Foto: Trollmor

Det är inte utan att man längtar till en röd rabarberknopp som kikar opp, opp med sitt söta lilla huvud.

Foto: Trollmor

Sitter man på pottkanten känns det tryggt att ha en vän att prata med.


Foto: Trollmor

Galanta damer passande nog tillsammans med helgens godsaker,
kanel- och chokladdoppade mandlar.


Foto: Trollmor

Tack snälla Annie!
Ta gärna en rundtur hemma hos henne och njut av rosendoften och värmen hon utstrålar.
Hon har även skrivit mycket klokt om detta med utmärkelser.
Jag har funderat över detta en tid, så jag lånar med mig hennes goda idé och tillsammans med en bevingad liten varelse gör jag min egen variant:


Foto: Trollmor

Jag har blivit så glad, rörd, lyft, stolt och tacksam över de som tilldelats mig ska ni veta.
De ska ju sedan skickas vidare, men vem ska man välja?
Det finns så många underbara människor, var och en på sitt alldeles egna speciella sätt.
Jag tror nog mer på att lämna ett litet vänligt tassavtryck efter sig.
Det får i alla fall mig att vifta på svansen.

~ Kramar Trollmor ~

Polly och Pippi

Foto: M

Två förväntansfulla förklädesflickor vispade och rörde så det virvlade omkring små fluffiga vita mjölmoln som kittlade kinderna.
Näsvingarna lyfte av alla goda dofter som spreds och jag tror nästan att de också tog sig en liten flygtur runt i köket.
Lördagsförmiddag och muffinsbak.
Riven blodapelsin och en skål med Pollygodis.
Ett, två, tre och skutt ned i smeten.
Stumpatrollet förbereder formarna för en puff in i ugnen.
Nu är det spännande.

Foto: Trollmor

Men döm om vår förvåning när så de nybakta muffinsen vips är borta!
Inte ens en liten smula finns att beskåda.
- Tjolahopp, tjolahej, titta på mig!
En sprallig röst ljuder mellan degbunkarna.
Och där, uppflugen på mjölbingen står Pippi!
Ni kommer kanske ihåg att jag till detta år lät henne flytta in i vårt kök, men nu börjar hon visst ta sig vissa friheter.
Knycka muffins på detta dära viset.
Nog för att hon är världens starkaste tjej, men inte kan hon väl ha hunnit med att få med sig en hel plåt alldeles ensam?


Foto: Trollmor

Just då får jag upp ögonen på hennes två medhjälpare som försöker springa och gömma sig.
Tommy och Annika. Det borde jag ju ha förstått.


Foto: Trollmor

- Varsågoda! ropar Stumpatrollet förtjust.

Nu blir det visst kalas i ett huj.
Nedför trappan hörs snabba steg.
Kan det vara husets sjörövarkapten som är på väg?