Raj raj raj raj, raj raj raj ra

Foto: Trollmor


Från vinden hördes ljudet av balalajkor.
Jag hade bestämt mig för att nu var det sannerligen på tiden att inviga Stumpatrollet i Viktor Klimenkos förtrollande värld.
Vi hade slagit oss ned på trasmattan däruppe och jag hade lagt på en av hans skivor.
Jag sögs genast in i musiken och kikade på min lilla tös för att se vad som skulle ske.
Hon tittade tillbaka med lite frågande ögon och sedan började hon vagga med kroppen.
Vid en alldeles lång och smäktande ton for hennes lilla duniga huvud fram och tillbaka som hos en liten uggla.
Jag kunde se hur hon funderade, var är han någonstans, mannen som sjunger så vackert.
Och vackert var det. Speciellt som om han stunden efter framförde Kalinka för oss.

"Ack min Kalinka,
mitt eget ljuva hallon.
Vyssa mig i sömn
under gröna furan."

Fast vad han sjöng förstod vi givetvis inte eftersom det var på ryska.
Men det gjorde ingenting.

Eftersom det här är musik som jag förknippar med min barndom, gärna från en mörk regnig kväll i vardagsrummet, så kändes det extra fint att få dela detta med henne.
Tänk den dagen då hon själv stämmer in i ett raj raj.

Det här är musik som berör mig långt in i själen. Det går inte att förklara, det är bara något som svarar inom mig.

När jag en liten stund senare tittade ut genom fönstret såg jag en liten fågel, en svartvit flugsnappare, sitta bland grönskan i vår stora ek alldeles utanför.
Det såg nästan ut som om han tittade tillbaka.
Jag tycker om tanken att kanske, kanske var det någon som stått mig nära från svunna tider i ett liv i Ryssland som sände en hälsning.



Foto: Trollmor

"Dessa sånger har ridit med kosackerna över Rysslands vilda stäpper.
De har följt männen i striden,
förtrollat ungmör i vårliga björkdungar,
inspirerats av Dons svarta böljor och stäppens röda damm
och framkallat gråt och längtan
bortom främmande gränser.
Drag av dig stövlarna, min vän,
och skänk dig en sup.
Jag vill dela mina minnen med dig."

Ur Kosackpatrullen.