Påskpics

Foto: Trollmor

Den här lilla påskgumman har stått redo med sin kaffekittel i ett bra tag nu.

Även fast påsken redan kvasthastat förbi.
Av diverse anledningar har detta inlägg fått ligga kvar i sitt rede, men nu så.
Påsken varar till midsommar, eller hur var det nu? ;-)

Foto: Trollmor

Påskharen med sina skuttmjuka tassar busade omkring en runda i vår trädgård.
Som vanligt hade han god hjälp av hönorna som kacklandes och sprattlandes i grenarna visade rätt väg till ett och annat godisägg.
Som tack för hjälpen fick de små fjäderfäna följa med in och sprätta omkring en stund i vrårna.

Foto: Trollmor

Lyfter man sedan på ägglocket lockar det fram ett och annat trolleende.
Det spar jag på i min egen gömma.

Foto: Trollmor

Påskpussar på mjuka kinder har det varit gott om.
Omöjligt att motstå.

Foto: Trollmor

Likaså påskgodis och pyssel i annan form.

Närmare bestämt små gula kycklingmuffins.
Min lilla bagerska blev påkommen just som hon nallade en liten orange näbb för provsmakning.

Foto: Trollmor

Vi har även åtnjutit ljudet av grannens tupp som stolt kuckelikuat när vi varit ute och känt att sommaren nog allt var på väg.
Och nu är den sannerligen här.
Kycklinggult till sommargult.
Härligt.

~ Varma kramar Trollmor ~

Åter

Foto: Trollmor

Det är skönt. Det har vänt.
Ljus.
Solskensskimmer.
Jag minns pirret i magen när Stumpatrollet ivrigt ropade på mig då första fjärilen anlände till oss.
Och häromdagen, när det var vingvirveldans utanför fönstret intill den solvarma väggen.
Två bevingade vänner med kärleksspröt. Sånärasomdetbaragår.
Jag njöt.
Det känns fint att få lov att kunna säga just det.

Foto: Trollmor

Jag välkomnar åter glädjen. Jag vill vara rädd om dig nu.
Titta djupt in i ögonen.
Stumpatrollet och där bakom, mjuk hudmothud, min lilla trollblicksflicka som kikar fram.
Rakt in i hjärtat.


Foto: Trollmor

Med hjälp av vår lilla vårlila vill jag tacka alla ni fina som visar sådan omtanke i mina inlägg.
Det värmer och berör mig så mycket ska ni veta. Tack.

Vill dela med mig av texten från den 5 mars i min årsbok.

"- Å-å-å! sade Susan plötsligt.
Och alla frågade vad som stod på.
- Jag sitter bredvid ett träd, sade Susan, och titta!
Det ljusnar där borta - där!
- Gå och bada! sade Peter. Nej, vänta förresten - du har faktiskt rätt!
Titta där - och där! Träd överallt. Och det våta är snö.
Tänk, jag tror faktiskt vi har kommit in i Lucys skog!
Och nu kunde man inte missta sig längre.
Alla fyra barnen stod och kisade mot en blek vintersol.
Bakom dem hängde pälsar på hängare, framför dem stod snötyngda träd.
Peter vände sig genast mot Lucy.
- Förlåt att jag inte trodde på dig, sade han. Vill du skaka hand med mig?
- Det är klart, sade Lucy och gjorde det."
Häxan och lejonet.

Det är dags att jag skakar tass med mig själv nu.
Åter till magin.

~ Varma kramar Trollmor ~

Saknad

Foto: Trollmor

Idag är det ett år sedan vi fick ta farväl.
Men det känns som igår.
Jag är så glad att du,
min vackre vän,
fortfarande finns
med mig.
När jag grät för att din doft
började försvinna från din fäll,
och jag långt senare fann en sjal som luktade så
mycket dig.
Så helt oväntat. Lycklig.
Jag hör dig tassa
uppför trappan.
Den lilla dunsen
när du lägger dig ned och rullar ihop dig
med nosen bakom svanstippen.
Alla dessa självklara ljud
som är en del av oss.
Alltid.
Vid vissa platser
omsluter du mig.
Där finns bara du.
En tröst när allt
jag skulle önska,
vore att åter få vila ansiktet i din mjuka päls.
I skogen när jag går vår tur,
väntar du på mig.
Spänd och ivrig.
På din sten.
Med en buff bakifrån,
mot min hand.
Förbi i full fart för att sedan
vänta in mig.
Dina mörka ögon i mina.
- Kom nu!
Jag är så tacksam för detta.
Min vackre vän.
Allt jag vill är att få vila,
mitt ansikte i din mjuka päls.
Du tassar bredvid.
Fortfarande.

Min vackre vän.

~ Trollmor ~

En god fortsättning

Foto: Trollmor

Varje dag hela detta år har jag en ny liten text från berättelserna om Narnia att se fram emot.
Tack vare denna bok med min barndoms hjälte.
Från 4 januari:

EN KÄNSLA AV FÖRUNDRAN
- Ryktet säger att Aslan nalkas - kanske har han redan stigit i land.
Och nu hände något mycket märkvärdigt. Barnen visste lika litet om Aslan som du, men i samma ögonblick bävern nämnde hans namn fylldes de av en underlig känsla. Det kanske har hänt dig i drömmen någon gång att någon säger något som du inte förstår - du vet bara att det är oerhört betydelsefyllt. Ibland kan det vara något hemskt som förvandlar hela drömmen till en mardröm, och ibland är det något så obeskrivligt ljuvligt att du kommer ihåg den vackra drömmen i hela ditt liv och önskar att du kunde få drömma den igen. Så var det nu. När barnen hörde namnet Aslan, var det som om någonting hade skälvt till inom dem. Edmund fylldes av en egendomlig fasa. Peter kände sig plötsligt modig och äventyrslysten. Susan kände det som om en underbar doft eller en ljuv melodi hade dragit förbi. Och Lucy fylldes av samma känsla som man får när man vaknar en morgon och upptäcker att jullovet har börjat eller att sommaren är här.
Häxan och lejonet.

Nyckeln i mossan på fotot ovan går till en av våra garderober här hemma i huset ;-)


Foto: Trollmor

Tidigare idag dansade och plundrade vi ut julen.
Änglar, glimmande stjärnor och hjärtan plockades ned i prassliga påsar och gamla kartonger.
Till sist när granen endast bestod av de barr som lyckats klamra sig fast var det något som skymtade under de nedersta grenarna. Två påsar med smågotter. Lycka.
Det känns fint att kunna få säga att idag har det fått vara en bra dag.


Foto: Trollmor

TACK för alla fina ord och varma hälsningar till mitt förra inlägg.
Ja, visst är det så att det ligger något bakom berättelsen.
Kort efter jag skrev den kom ytterligare en stark vind och blåste lövet vidare rakt in i en vägg.
Det föll ned på grusgången. Sönder.
Lövet är jag. Och jag fick gå hem från jobbet och rakt in i en sjukskrivning.
Kroppen och hjärnan sa ifrån helt av total utmattning och stress.
Idag känns det bättre och jag ska om några dagar försöka börja jobba igen.

Under detta år vill jag kunna vara snäll mot mig själv.
Ett ledord som jag bär med mig är lust.
I texten Tappa fästet jag skrev finns ordet tillbaka med.
Jag vill inte tillbaka till där jag var, däremot vill jag tillbaka till mig själv.
Om än på nya vägar och på nya sätt.
Jag tänker mig två följeslagare på den vägen.
I sinnet min barndoms Aslan och i hjärtat min vackre vän Vargen.
Och så kniper jag en tass eller två.

Önskar er alla ett bra 2012.
Väl mött igen.

~ Kramar Trollmor ~

Tappa fästet

Mitt på vår gårdsplan står en vis och vacker gammal ek.
Tryggt vilar den i jorden och sträcker sig behagfullt upp mot himlen, låter molnen lekandes kittla sin väg genom toppen.
När vårsolen givmilt bjuder sin första spirande värme kvittrar det glatt från gren till gren.
Ljumma sommarstrålar silar genom bladverket och iklär den en gyllene krona.
Till hösten bjuder den in till en färgsprakande föreställning där skogens djur sitter förväntansfullt på första parkett med tassar dignande av ekollongodis.
Vintertid bäddar kung Bore in dess grenar i ett vitt täcke som glittrar som miljontals små kristallkronor.
I detta underbara träd hade ett löv sin boning.
Lycklig och tillfreds över att ha funnit sitt hem just i denna rikedom.
På en gren högt däruppe njöt det över utsikten som det gav och allt som hände däromkring.
Efter en tid upptäckte lövet att sikten inte längre var lika god.
Så en dag lossnade det och hamnade på en gren lite längre ned.
Men det kändes inte lika bra.
Sakta, sakta dalade det nedåt.
Än så länge fanns där en ny gren där det lyckades stanna för en stund.
Någonstans tappade lövet siktet helt och vinden tog tag i trädet.
Grenarna började röra sig i blåsten och det var svårt att få någon stillhet.
Så kom då en höst och förde med sig ett riktigt oväder som fick tag i lövet.
Förvirrad och rädd föll det nedåt.
Den tidigare så trygga bruna stammen kunde bara skymtas för korta sekunder.
Oron gav det ytterligare en pust nedåt och det virvlade runt runt och tappade riktningen.
In genom grindhålet kom då någon som såg vad som höll på att ske och sträckte ut sin hand.
Lät lövet fångas upp däri och bar det försiktigt över gräsmattan till verandan en bit bort.
Väntande i en stol blekt av solen satt en kvinna och lövet lades tillrätta i hennes knä.
Litet och darrande efter färden ned var nu lövet ändå tacksam över att få vila där en stund.
Att istället få höra vindens sus på lite avstånd.
Sedan kom rädslan och sorgen, för trots allt var den trygga omgivningen ur sikte.
Borta var den tidigare utsikten och vetskapen om alla bärande grenar.
Trädet stod nu på avstånd och lövet längtade hem.

Än så länge vet jag inte vartåt denna berättelse bär.
Vägen är mig fortfarande främmande och jag måste förvirrad försöka hitta rätt bland alla tankar. Och tillbaka.

Ta hand om er.

~ Kram Trollmor ~

Ljus

Foto: Trollmor

Sjukstuga råder. Tyst det är i huset.
Endast avbrott för nys och host.
Jag ligger nedbäddad i mitt lilla krypin på vinden.
Ute ruskar höstvindarna om och det viner till när de sveper runt taket.
Ser hur löven dansar förbi mitt fönster och tänker att jag vill binda en lövkrona eller två.
Tankarna far. Och jag saknar mina små töser.
Mycket kärlek nu.

Första dagen själv hemma när de små tillfrisknat och är åter på dagis.
M ringde imorse och berättade hur de funnit två teckningar från en liten vän på dagis i Stumpatrollets fack.
Den ena full av hjärtan och den andra en blomma. Till S från L.
Vad rart och underbart att få mötas av detta.
Saknad och vänskap mellan de små.

Litet Längtanshjärta somnade febrig hos mig för någon dag sedan.
Jag kunde inte se mig mätt på henne.
Så skiner plötsligt den vackra gyllene höstsolen in.
Formar ett smekande, skimrande hjärta på min dotters arm.
Dessa små stunder betyder allt.

Fann några rader någonstans häromdagen.
Tycker att de är så fina så jag bär dem med mig längs vägen.

We are all made of stars
Shine on

Tack snälla ni för alla varma ord och hälsningar.

~ Kramar Trollmor ~

Bära med

Foto: Trollmor

Det finns vissa stunder som skänker sådan värme.
Som sedan sprids genom tid och rum.
Den då solljuset silar och smeker sin väg ned genom raka furor,
för att mjukt få lägga sig tillrätta i mossan.
Mellanlandar och omsluter morfar med liten i famn.
Bär med den innerlighet som delas däremellan.
Jag tycker mycket om att bevara dessa,
att försöka fånga dem genom kamerans lins.
Det ger även mig fridfull vila i den solvarma mossan.

Foto: Trollmor

- Kom då morfar!

Foto: Trollmor

Glädje som delas.
Nära.
Åt en rolig ko som klättrat upp på ett berg.
För att liksom hålla vakt över de andra kossorna och kalvarna i hagen.
Skrattbubblor som spricker likt dansande såpbubblor i luften och gör gott i magen.

Foto: Trollmor

På en stubbe i en skog,
satt ett litet Stumpatroll.
Blickandes upp mot himlen och trädens kronor.
Kanske hör hon något i vindens sus.
Kanske ser hon något springa förbi stubben när hon sakta vänder blicken nedåt.
Jag hoppas att hon också bär det med sig.

Foto: Trollmor

Denna sommar har min käre far visat vägar jag inte visste fanns.
De tillfällena är dessa stunder.
Och de värmer mig nu som då.

~ Varma kramar Trollmor ~

Att vårda

Foto: Trollmor

Den finns där.
I det mjuka. I det friska. I det ljuva.
En aning. En känsla.


Foto: Trollmor

Landar mjukt.
I en blombladsbädd.
Det kittlar.


Foto: Trollmor

Något väcks.
Och strålar.
Små, små skattkapselgömmor som pirrande längtar efter upptäckt.


Foto: Trollmor

Det vissna plockas försiktigt bort.
Och för med sig en doft av något lockande.


Foto: Trollmor

Spindelvävstunt skimmer.
Bladbågar som berör varandra sensommarvarmt.


Foto: Trollmor

Jag bär dig försiktigt.
Älvdansmjukt.
Som en smekning i nacken.


Foto: Trollmor

En kyss av mjuka läppar.
Dröjer sig kvar.
Sinnligt.
Jag önskar dig få vårda ömt.


Foto: Trollmor

~ Kram Trollmor ~

3 år

Foto: Trollmor

Häpp!
Så fort känns det. Som om någon bara lyckats knäppa till med fingrarna.
Litet stort Längtanshjärta har fyllt 3 år.
Hon är allt e leta ap (på ren östgötska),
så en liten pälsklädd vän fick lov att flytta hem till henne.
De fann varandra direkt :)

Foto: Trollmor

Även gästerna fick välja sig en liten apa och plocka en skumbanan.
Umpa, umpa fallerallera!
Hurra!


Foto: Trollmor

Tårtan bjöd in till förtjusta fniss med sitt stora hallonröda hjärta.

Foto: Trollmor

Dagens lilla cirkusartist bytte snabbt födelsedagskostym.
Ny klänning, diadem och snurrande paraply.
Som en liten lindanserska.
Och det beskriver henne ganska bra.
Alltid redo för nya oväntade påhitt, orädd och lyckas nöjd ofta befinna sig i blickfånget.
För att landa mjukt i en smilgrop.


Foto: M

Mycket lek och bus blev det och förtjusta skrik ljöd i manegens gröna matta.
Både Längtanshjärta och Stumpatrollet befann sig både högt upp i starka armar,
runt i virvlande dans och något mer...... överraskande.......
....inrullade!
Kvällens specialföreställning - kebabinrullning med liten tös :)
Mycket nöje!


Foto: Trollmor

Det var två väldigt glada flickor som till slut somnade när väl ridån gick ned.

Själva avnjöt vi aftonen vidare i goda vänners sällskap.
Skratten och applåderna klingade när natten gjorde sin entré.
Varma till sinnet vinkade vi sedan godnatt .

~ Kramar Trollmor ~

Gåvor

Foto: Trollmor

Mitt smultronpirr inför sommaren har förvandlats till bärberusning.
Tänk att man kan bli så lyckligt yr av en tallrik trädgårdsbär.
Kärlekspelargonen blommar med blossande kinder.
Kanske kan man ana en romans med ett flörtande och slingrande svartöga tvärs över grusgången.

Bären trillar raskt ned i pajformen.
En varm och söt doft sprider sig ut genom köksfönstret.
Kaffebrickan bärs ut och fikasugna gäster dyker glatt upp genom grindhålet.
Vackra blå ögon tävlar om min gunst mot lila blåbärsläppar.
En prickliten kindbärfläck tar hem segern när jag inte kan låta bli att mjukpussa den.


Foto: Trollmor

Skogen bjuder välkomnande in till sitt solgula skafferi.
Längs vägen möts vi av fjärilssus och humlehälsningar.
Ett och annat solvarmt hallon slinker ned.
Lite längre in bland träden lockar de gula hattarna.
Tack och bock och plock och plock!


Foto: Trollmor

Turen går mot torpet inne i skogen.
Minnen härifrån och bakåt mot barndomen virvlar hastigt förbi.
Kattkel och doften av nedtrillade höstäpplen.
En glimt av mig kan också anas, i handen en påse gyllene guld.

Foto: Trollmor

Mitt Längtanshjärta förnöjd när hon får hålla det hon funnit tjuvkikandes upp bland mossan.
Efter en stund får jag borsta hatten fin och lägga den tillsammans med små bebismössor och yviga dambrätten.
Personligen är jag mest förtjust i de små minstingarna.
Rara och goda.


Foto: Trollmor

Svampmackor med persilja i kvällningen är en högtidsstund.
Likaså trädgårdens gåvor.
Så njutbart underbart.


Foto: Trollmor

I morgon stundar andra gåvor och en av de största ska firas.
Längtanshjärtat mitt fyller 3 år så det vankas kalas.
Kaffebrickan ska åter dukas och små kinder ska pussas hejdlöst :)

Trevlig helg!

~ Kramar Trollmor ~

Ofattbart

Foto: Trollmor

Tankarna far denna helg.
Till alla dessa människor som drabbats så fruktansvärt.

~ Kram Trollmor ~

5 år

Foto: Trollmor

Äntligen!
Lyckan var stor när den efterlängtade cykeln rullades ut ur garaget med färgglada ballonger.
Och mitt lilla Stumpatroll känns plötsligt som mitt stora fina troll.
Vad hände? :)


Foto: Trollmor

Jag hade en annan överraskning till henne.
Fjärilsbollar.
Hon är mycket förtjust i fjärilar och blir alltid lika uppspelt när en liten bevingad vän fladdrar förbi.
Den får mer än gärna slå sig ned på ett grässtrå eller en blomma en stund för att studeras lite närmare.
Det gladpirrade till inombords när jag såg hennes min.

Foto: Trollmor

Det prasslades med paket och byggdes fotbollsmål.
Vi sjöng och hurrade.

Foto: Trollmor

Små fötter som sprang omkring på gräsmattan och fångade klöverblommor mellan de små "tånena".
Stora fötter som försökte skjuta mål på födelsedagsbarnet.
Det gicks uppochnedskottkärra, plingades på cyklar och busades.

Foto: Trollmor - Vännen S med söta K

Det mumsades tårta.
Och promenixades dockvagnspromenader.
Ögon och små Hello Kitty-läppar som glänste ikapp :)


Foto: Trollmor

Den finaste gåvan gavs då jag innan kalaset håvades in i köket av min dotter.

- Mamma, hur skriver man jag älskar dig?

Älskade ungen min.

~ Stor kram Trollmor ~

Smultronpirr

Foto: Trollmor

Imorgon börjar första riktiga semesterdagen.
Ljuvligt och så efterlängtat.
Söta dagar likt smultron som åker rutschkana på ett grässtrå efter varandra.
Smultronpirr.

Foto: Trollmor

Någon som kommer vakna med pirr i magen imorgon är Stumpatrollet :)
Hon fyller 5 år, så det vankas födelsedagskalas!
Mitt lilla stora underbara troll i full fart framåt.
En fjäril som fladdrar längs en solbelyst väg i skogen.
Nyfiken och klok.
Samlandes gyllene nektar som hon så gärna delar med sig.

Foto: Trollmor

Imorgon har jag valt att överraska henne med just fjärilar.
Det fladdrar till av lycka i min mage över att få dela dagen med henne.
Jag tror jag vet vad det är.
Smultronpirr.

~ Kramar Trollmor ~