tisdag 1 november 2011

Tappa fästet

Mitt på vår gårdsplan står en vis och vacker gammal ek.
Tryggt vilar den i jorden och sträcker sig behagfullt upp mot himlen, låter molnen lekandes kittla sin väg genom toppen.
När vårsolen givmilt bjuder sin första spirande värme kvittrar det glatt från gren till gren.
Ljumma sommarstrålar silar genom bladverket och iklär den en gyllene krona.
Till hösten bjuder den in till en färgsprakande föreställning där skogens djur sitter förväntansfullt på första parkett med tassar dignande av ekollongodis.
Vintertid bäddar kung Bore in dess grenar i ett vitt täcke som glittrar som miljontals små kristallkronor.
I detta underbara träd hade ett löv sin boning.
Lycklig och tillfreds över att ha funnit sitt hem just i denna rikedom.
På en gren högt däruppe njöt det över utsikten som det gav och allt som hände däromkring.
Efter en tid upptäckte lövet att sikten inte längre var lika god.
Så en dag lossnade det och hamnade på en gren lite längre ned.
Men det kändes inte lika bra.
Sakta, sakta dalade det nedåt.
Än så länge fanns där en ny gren där det lyckades stanna för en stund.
Någonstans tappade lövet siktet helt och vinden tog tag i trädet.
Grenarna började röra sig i blåsten och det var svårt att få någon stillhet.
Så kom då en höst och förde med sig ett riktigt oväder som fick tag i lövet.
Förvirrad och rädd föll det nedåt.
Den tidigare så trygga bruna stammen kunde bara skymtas för korta sekunder.
Oron gav det ytterligare en pust nedåt och det virvlade runt runt och tappade riktningen.
In genom grindhålet kom då någon som såg vad som höll på att ske och sträckte ut sin hand.
Lät lövet fångas upp däri och bar det försiktigt över gräsmattan till verandan en bit bort.
Väntande i en stol blekt av solen satt en kvinna och lövet lades tillrätta i hennes knä.
Litet och darrande efter färden ned var nu lövet ändå tacksam över att få vila där en stund.
Att istället få höra vindens sus på lite avstånd.
Sedan kom rädslan och sorgen, för trots allt var den trygga omgivningen ur sikte.
Borta var den tidigare utsikten och vetskapen om alla bärande grenar.
Trädet stod nu på avstånd och lövet längtade hem.

Än så länge vet jag inte vartåt denna berättelse bär.
Vägen är mig fortfarande främmande och jag måste förvirrad försöka hitta rätt bland alla tankar. Och tillbaka.

Ta hand om er.

~ Kram Trollmor ~

16 kommentarer:

Annica sa...

Tack detsamma....

Wenche sa...

Det var en berättelse som skapar många frågar.Hoppas allt är lugnt hemma hos er .Var rädd om dig, du är en riktigt konstnär.
kram

Lusthuset sa...

Du har orden i din hand lilla Trollmor. Hoppas att allt är väl med er. Själv älskar jag och brinner för träd som den "trädkramare" jag är. ha det bra. Kramissar!!

Vända blad sa...

Ett stänk av vemod när jag läser dina ord. Ta hand om dig du också, käraste Trollmor!
Kram

Min Skattkammare sa...

Något gömmer sig i berättelsen, men den röjer inte vad.
Nej, livet är inte spikrakt. Vi bräckliga människor är inblandade i det på gott och ont.
Ibland går vår väg över bråddjup. Men kanske är det just där vi får den fångst som bara djupen kan ge....?

Kram på dig min fina skogsvän
Kicki

Therese sa...

Vilken vacker text, men jag anar att den har flera lager... jag hoppas innerligt att lövet inom dig har lagt sig tillrätta och har det fint, kanske i en komposthög då de av värme och samvaro med andra löv multnar för att bli grogrunden till något nytt <3 KRAM

På landet, Mot skogen sa...

Det är en vacker berättelse, men lämnar mig med en liten klump i magen. Jag hoppas att allt är väl med dig och din familj.

Ta hand om dig!

Kramar från skogskanten ♥

/Anna

Therese sa...

Hej kära du, nog får sådana händelse en att reflektera och vara tacksam på ett sätt man annar inte är, fastän man borde... Hoppas allt är väl med dig och de dina, varma kramar!

Maria sa...

Kanske har löven vett att acceptera livets gång och istället för att ängslas glädjas åt virvlande danser i höstvindarna innan de begravs och förmultnas. Precis som vi själva måste göra på ett vis.

ANKAN sa...

Hej Trollmor!

Tack för din berättelse. Jag hopps att den fortsätter på ett sätt som sprider ljus över dig och de dina!

Ta hand om er!

Kram ANKAN

veste ed hardy sa...

nice post.

Wenche sa...

Önskar dig och dina en riktig härlig Jul, och så hoppas jag ju på att det blir flera av dina magiska berättelser i det nya året.
kram Wenche

Poppins sa...

Kikar in för att önska en god jul.

Vända blad sa...

Samma här...
Kram Maria

Lusthuset sa...

Ett RIKTIGT Gott Nytt År önskar jag dig. Hoppas du får ett riktigt bra 2012.

Kramizzar!!

På landet, Mot skogen sa...

Gott nytt år kära Trollmor! Hoppas du har det bra och att det blir en fin nyårsafton.

Kram på dig ♥