fredag 6 januari 2012

En god fortsättning



Foto: Trollmor

Varje dag hela detta år har jag en ny liten text från berättelserna om Narnia att se fram emot.
Tack vare denna bok med min barndoms hjälte.
Från 4 januari:

EN KÄNSLA AV FÖRUNDRAN
-
Ryktet säger att Aslan nalkas - kanske har han redan stigit i land.
Och nu hände något mycket märkvärdigt. Barnen visste lika litet om Aslan som du, men i samma ögonblick bävern nämnde hans namn fylldes de av en underlig känsla. Det kanske har hänt dig i drömmen någon gång att någon säger något som du inte förstår - du vet bara att det är oerhört betydelsefyllt. Ibland kan det vara något hemskt som förvandlar hela drömmen till en mardröm, och ibland är det något så obeskrivligt ljuvligt att du kommer ihåg den vackra drömmen i hela ditt liv och önskar att du kunde få drömma den igen. Så var det nu. När barnen hörde namnet Aslan, var det som om någonting hade skälvt till inom dem. Edmund fylldes av en egendomlig fasa. Peter kände sig plötsligt modig och äventyrslysten. Susan kände det som om en underbar doft eller en ljuv melodi hade dragit förbi. Och Lucy fylldes av samma känsla som man får när man vaknar en morgon och upptäcker att jullovet har börjat eller att sommaren är här.
H
äxan och lejonet.

Nyckeln i mossan på fotot ovan går till en av våra garderober här hemma i huset ;-)


Foto: Trollmor

Tidigare idag dansade och plundrade vi ut julen.
Änglar, glimmande stjärnor och hjärtan plockades ned i prassliga påsar och gamla kartonger.
Till sist när granen endast bestod av de barr som lyckats klamra sig fast var det något som skymtade under de nedersta grenarna. Två påsar med smågotter. Lycka.
Det känns fint att kunna få säga att idag har det fått vara en bra dag.


Foto: Trollmor

TACK för alla fina ord och varma hälsningar till mitt förra inlägg.
Ja, visst är det så att det ligger något bakom berättelsen.
Kort efter jag skrev den kom ytterligare en stark vind och blåste lövet vidare rakt in i en vägg.
Det föll ned på grusgången. Sönder.
Lövet är jag. Och jag fick gå hem från jobbet och rakt in i en sjukskrivning.
Kroppen och hjärnan sa ifrån helt av total utmattning och stress.
Idag känns det bättre och jag ska om några dagar försöka börja jobba igen.

Under detta år vill jag kunna vara snäll mot mig själv.
Ett ledord som jag bär med mig är lust.
I texten Tappa fästet jag skrev finns ordet tillbaka med.
Jag vill inte tillbaka till där jag var, däremot vill jag tillbaka till mig själv.
Om än på nya vägar och på nya sätt.
Jag tänker mig två följeslagare på den vägen.
I sinnet min barndoms Aslan och i hjärtat min vackre vän Vargen.
Och så kniper jag en tass eller två.

Önskar er alla ett bra 2012.
Väl mött igen.

~ Kramar Trollmor ~

14 kommentarer:

Annica sa...

Önskar att du finner din väg...*kram*

maria sa...

En stor kram till dig! KRAM

Lusthuset sa...

Tack snälla goa Trollmor för tipset om boken om Aslan. Historien om Narnia är så vacker att det knottrar sig på ryggen. Den boken VILL JAG HA!!! Hoppas också att du tar väl hand om dig under det nya året....förstod av det du skrev att du inte mådde bra.

Stora Bamsekramar till dig och din fina familj från mig.

Vända blad sa...

Många, många, många kramar till dig!! Sköt om dig käraste Trollmor, gott att höra från dig igen! Jag hoppas på ett roligt år för jag känner att jag behöver det, önskar dig detsamma :)
De varmaste hälsningar Maria

Sussie sa...

En sån fin text om livet, jag önskar dig ett lugnt och fridfullt 2012. Om du tar med dig två så fina följeslagare på din livsväg så kan det ju bara bli bra. Varma kramar till dig <3

Wenche sa...

Nu måste du ta det lugnt och inte försöka börja jobba för tidigt.Det tar alltid lite längre tid än man tror att komma upp på spåret igen.Jag har sett så många av mina yngre kollegor gå in i väggen,och ofta är man för otålig att få vardagen att fungera igen, det måste ta den tid det tar,och vissa måste också lära sig att säga nej och inte vara så snäll mot omgivningen.
KRAM från trollkusinen

♥ cloudberrie ♥ sa...

Vilket fint boktips! Den ska jag spara och önska mig i julklapp. Vad mysigt med en årsberättelse och Narnia, I love that!

Var rädd om dig!!!

KRAM från Eva

Anonym sa...

Ta hand om dig och hoppas du är tillbaka på fötter snart igen. Jag saknar fortfarande vår rödpennetid och spelnätter då och då :-) Men det hinner man ju inte med numera tyvärr. Kram från mig /Mollieberner (you know who)

Sussie sa...

Det finns en award till dig hos mig <3

Anna - På landet Mot skogen sa...

Vad roligt att se att du är tillbaka! Och så skönt att höra att du mår bättre och att livet börjar lugna ner sig lite.
Ta nu riktigt väl hand om dig, så att du orkar komma tillbaka hel och hållen ♥

Kramar/ Anna

Min plats i solen sa...

Du fina, det gör mig ont att läsa om att 2011 slutade med sjukskrivning. Lova mig att du tar hand om dig riktigt ordentligt nu. Jag har ju själv vandrat den där vägen in i den berömda väggen och vet att det är en lång väg att vandra för att komma fram till något bättre. Men kämpa på kära du, för även när det känns svårt och mörkt så lovar jag dig att det går att komma ut på andra sidan. Starkare, vackrare och med en insikt om sig själv och livet som betyder så oerhört mycket. Så glöm inte bort att lyssna på din kropp. Den känner dig bättre än vad du tror.

Ta hand om dig vännen!

Kram Lotta

Min Skattkammare sa...

Hej fina Trollmor!
Tack för din goa hälsning hos mig! Så kul att få ett livstecken från dig och att du tar nya trevande steg i gott sällskap. :o)
Det sägs ju att utbrändhet hänger samman med tiden, inte med ansträngningen. Det är bristen på koncentration vi inte mår bra av, när för många människor och åtaganden gör anspråk på vår tid och uppmärksamhet tänjer det ut själen.
Det finns mycket i vår "brusiga" tid som successivt smyger sig på oss och plötsligt överrumplar en med utmattning. Att säga nej kan verkligen vara en utmaning, alla accepterar inte ett sådant. Det kan räcka att en enda sådan person finns i ens liv för att det ska vara droppen som får bägaren att rinna över.
Jag själv är ganska stresskänslig och har stort behov att ensamtid och tystnad.....
Men när Hacke knattrar då blir jag också glad! :o)
Tänk att de naturliga ljuden alltid gör gott...det är märkligt.
....som när en ljuv melodi drar förbi..
Tur att vi har skogen! :o)
Kram min vän
Kicki

Zäta sa...

Hoppas du är på väg nu, i den takt som passar dig.

Många styrkekramar på vägen.

Lotta sa...

Tack för din fina hälsning!

Jag läser och förstår att du har haft det väldigt, väldigt tungt. Men att du är på väg. Det blir lättare och ljusare. Jag önskar dig all värme och kraft på vägen. Kram!