söndag 28 oktober 2007

Skogstågstur


Foto: Trollmor

Idag har vi varit på tur via skogsvägar till en plats långt inne i skogen.
Där, precis vid en sjö, står det en gammal personvagn som en gång i tiden slagit följe med ett ånglok.
Enligt min gode far så har den stått där i säkerligen 50 år och är troligtvis från slutet av 1800-talet eller början av 1900-talet.
Nu används den väl i det närmaste som en slags skogskoja.
Och vilken koja sen!
Jag är barnsligt förtjust i tåg, och då kan ni ju säkert räkna ut vad jag tycker om kombinationen tåg och skog.
Tänk att sitta därinne, mitt i skogen, och låtsas att man är på resa någonstans.
Jag kommer ihåg min förvåning när han berättade första gången vi gick dit, att här framme står det minsann en tågvagn.
Hur i hela friden har det kommit hit?, var då min tanke.

När vi började vår vandring in genom skogen stötte vi ganska omedelbart på en samling jägare.
De satt gemytligt samlade kring en brasa som sprakade så gott att jag hade god lust att slå mig ned där jag också.
Far styrde sina steg ditåt för att höra så att det gick bra att vi fortsatte vidare in i skogen.
De meddelade under glada tillrop att det gick så bra det.

Nästan framme vid vår slutstation hörde vi en hund skälla intensivt.
Det låter som den ger ståndsskall, sa far och ökade på sina kliv.
En liten stund senare möter vi jägarna igen, och mycket riktigt, de menar på att nu har nog hunden sällskap därinne i skogen.
De tror att det är en älgko och en kviga som de sett tidigare.
Eftersom de inte har för avsikt att skjuta dessa så frågar de mig om jag vill följa med dem och fotografera.
Käre far förekommer mig i frågan, och säger med ett skratt att det vill hon nog inte, ty hon har älgskräck.
Hmm, tack för det liksom.
Sanningen är att jag har en viss fobi mot dessa stora bruna djur.
Det har hänt flertalet gånger att jag pipit iväg illa kvickt om vi skådat älg (jag har även en gång gömt mig bakom barnvagnen, men det kan vi tala mycket tyst om).

På hemvägen råkar vi på en av jägarna igen och han säger att det var synd att jag inte följde med. Jag hade fått fina bilder.
Under tiden hade jag hunnit ångra mig stort kan jag säga.
Det hade varit en utmaning att ta tjuren vid hornen och följt med.
Att likt den lilla vagnen lite längre fram, valt en oväntad färd.
Jag tror att jag då istället genom kamerans lins skulle ha lyckats glömma bort mina darrande knän och istället sett två vackra djur.
Det får bli en annan turs slutdestination.

10 kommentarer:

Ljuva ro sa...

Vilka vackra bilder du visar! Underbara...

Poppins sa...

Fascinerande med ett tåg ute i skogen. Kan förstå att fantasin sätter i gång...
Jag hade nog inte heller följt med på älgjakt även om det var med kamera. Det är ganska imponerande och ståtliga djur som man helst ska ha på avstånd. :)
kramar

Sallys hus sa...

Vilken mysig dag ni haft du och din far!
Ja där skulle du allt ha passat på att bli av med älgskräcken.
Men jag håller med... de är väldigt stora och otäcka!
Kram Katarina

Min Skattkammare sa...

Vilken härlig tur! Och tågvagnen är ju för rolig där ute i skogen. Ja, hur hamnade den där?!
Det här hänt nåt konstigt med mig för jag är inte särskilt rädd för älgar längre. Jag vet inte hur många under årens lopp jag stött på. Men jag minns första gången........jag blev som förstenad, den var nära......
Jag harklade mig och pep fram......hördu du du......inget hände, då sträckte jag fram armen och skramlade med bilnycklarna, då stack han med väldans fart. Så fort de får syn på mig drar de all världens väg numera.......så rädslan har avtagit mer och mer. Sen hör man ju skräckhistorier om galna fjolåringar, men då håller jag för öronen! hi hi
Stor kram

Lusthuset sa...

Så fantastisk med en tågvagn mitt i skogen. Kan tro att jägarna hade det mysigt där. Älgar är väl inte att leka med, speciellt i jakttider då de kanske är extra oroliga så du gjorde kanske rätt, men du får nog en ny chans och då får du "ta tjuren vid hornen" som du sa. Ha en skön kväll, du lilla skogsluffare. Skogen är härlig, men lite kuslig tycker jag som den stadsbo man är. Kram på dig.

Åsas Kammare sa...

Vilken härlig bild på tågvagnen. Riktigt mysigt såg det ut.

Lite synd att du inte vågade dig fram och ta lite älg-bilder, för det hade varit kul att se. Men det gör inte så mycket för dina målande ord gjorde att jag såg allt framför mig ändå...

Skogens konung ska man väl ha lite respekt för! ;-) Åsa

Anonym sa...

Oj, en älg vill jag inte möta.

Poppins sa...

Tusen tack för dina gulliga ord om mina tavlor. Blev verkligen glad.
kramar

Sussie sa...

Visst är det mysigt att det faktiskt finns några magiska platser kvar, jag tycker också att det verkar kul att fantasiresa med ditt tåg : )

Trollmor sa...

Ljuva ro: Tack för dina ljuva ord!
:-) Kram

Poppins: Ja, jag är ju hellre i närheten av ett skogståg ;-)
Kram

Hemma i Ugglebo: Hmm, jag ångrar mig ju såhär i efterhand.
Men jag kanske hade vänt om när
jag väl fått se dem, vad vet jag
:-) Kram

Min skattkammare: Hi, hi... jag ser roliga bilder av ditt älgmöte. Förmodligen skvallrade den om sitt möte med dig eftersom de håller sig undan, eller också står de bakom träden och lurpassar ;-)
Stor kram tillbaka

Lusthuset: Det var lite komiskt för redan morgonen efter så fick jag syn på en älg en bit från mina föräldrars hus, alltså inne i samhället. (Det står en ÄLG där!)
Önskar dig en trevlig afton!
Kramar

Åsa: Ja, jag skulle vilja ha en egen tågvagn inne i skogen att stiga på och resa iväg med i fantasin.
Jag hoppas att jag lyckas ta några kort någongång framöver på skogens konung. Risken är väl att de blir suddiga ;-)
Kram

Hannele: Möter hellre en räv :-)
Kram

Poppins: Nöjet är helt på min sida :-) De är en fröjd för ögat.
Kramar

Zanna: Det är roligt när man finner på sådana platser som inger magi. De lockar tillbaka till fler äventyr.
Kram