Till thett tridia tinnget
Foto: Trollmor
Idag har vi vandrat tillbaka i historien till en mycket vacker men sorgesam plats.
Vindens sus i träden och dagens lite mörka dysterhet kändes på något sätt som att det passade in på omgivningen just då.
Ändå tycker jag om att vistas här.
Ibland känns det viktigt att inte glömma.
En dag kommer jag att berätta vad som utspelades här, men inte ikväll.
Till det är tankarna likt träden runtomkring alltför spretiga.
Det får bli när lugnet lagt sig såsom vattenytan som kastar sina speglingar för den som vill se.
17 kommentarer:
Det var ett fint och träffande citat du lämnade hos mig.
Måste bara få säga vilka otroligt vackra bilder du tar, och så härliga inlägg du skriver.
Har du sagt upp dig ännu för din skogstjänst? =) Kommer du norr ifrån? Tänkte på Holmen.
Kram.
Jag hoppas att du ska få ro i tanken......att det som är jobbigt och krävande snart får en ny dimension. Det brukar ordna sig för människan, man ska igenom lite snår.......nya vägar öppnar sig, som man själv aldrig kunnat tänkt ut, men som blir bra.......
Det önskar jag Dig!
Kram från "skogsis"
.....bara jag....
Tja, katten var dessvärre inte borta...........
Ett annat öde drabbade den stackaren.....
Kraaaam
Hittade hit inatt när jag hade det lugnt på jobbet och jag älskar hur du skriver och dina vackra bilder.
Skogstjänst, låter mysigt....
På återseende....
Vacker bild... du väcer min nyfikenhet med dina ord... om platsen fast det låter så sorligt att jag nog inte vill veta..
Linda
Vackert och hemlighetsfullt....vill jag veta vad som hände....anar att det är något sorgligt.
Vackert och annorlunda inlägg....krammmmm
Tid för eftertanke på den platsen!
Dina bilder och dina ord är som vacker poesi. Det ryms så mycket känsla och sånt som jag tycker är svårt att hitta rätt ord på. Där träffar du rätt varje gång tycker jag. Du leder oss in i hjärtat och den magiska världen där det är så skönt att vara. Ibland är även sorgen vacker, om man inte stannar där vill säga utan fortsätter igenom...
Du kanske skulle ge ut en bok med naturbilder och dina "poetiska" tankar... en typ av skogstjänst som skulle löna sig??
Kram Åsa
Kände hur en mörk vind drog förbi när jag läste ditt inlägg och såg alla möjliga hemskheter framför mig. Och du har rätt, man ska inte glömma...
kram
Jag igen........
Vill bara instämma med de andra att du skriver inbjudande och mjukt som skogens mossa.......
Du är nog redan skogens tjänare.
Tjänsten är tillsatt!
Stor kram till Dig!
Men så otroligt glad jag blev över att kika in hos dig! Vilka ljuvliga bilder o trollungen i skogen var helt underbar...*ler*
Tacksam är jag över att du fannmig så jag hittade in till dig, en helt underbar blogg! Känner att det finns eftertanke o djup bakom dina rader...
Vackra bilder o härliga texter, fortsätter kika in hos dig... ;)
Varmaste kramar
Vad som än har hänt där så hoppas jag att det är något som fortfarande inte tynger dig allt för mycket... och vad som än har hänt där så var det ett vackert kort!!!! Vackert med sorgligt kanske?
Kram kram
M I N D I
Vad kan nu detta vara? Låter som något allvarligt. Du får berätta när du känner för det. Kram!
Nygammalt: Tack snälla du och välkommen hit!
Jag är på god väg i alla fall ;-)
Nej, jag finns lite längre nedåt landet.
Kram
Min skattkammare: Tack för dina ord!
Men stackars kissen, det låter oroväckande...
Stor kram min vän
Maloppa: Vad glad jag blir över dina ord!
Du är så välkommen åter!
Linda lunda: Det är en berättelse från långt tillbaka i tiden, dock sorglig...
Clara: Jag tror nog att du vill läsa om vad som hände där.
Kram!
Maria: Ja, den platsen väcker verkligen tankar.
Man blir berörd.
Åsa: Tack Åsa för dina varma ord som gick rakt in i hjärtat och fick mig att bli så rörd.
Du gjorde mig så glad ska du veta!
Stor kram!
Poppins: Det var nog en fläkt från det förflutna som är väldigt närvarande på just den platsen.
Kram
Min skattkammare: Nu blev jag rörd igen...
Du är rar du!
Kram!
Dubbelörnen: Ja, det är en go liten trollunge
:-)
Tack för dina ord!
Kram, och varmt välkommen tillbaka att kika runt! ;-)
Mindi: Det är inget personligt som hänt mig där, men det berör.
Kram kram
Lusthuset: Jag återkommer till helgen.
Kram!
Nja.....det var inte synd om katten, snarare den "snarkande" musen..........
Smurfan kom med den i munnen, och hon såg så mallig ut så jag tänkte att det måste jag fota, men då släppte hon den.
De gör sällan som man vill de där kissemissarna!
Kram igen.......
Vilket härligt bloggnamn du valt ...!
Din bild är verkligen stämningsfull och vacker!
Randi: Tack och välkommen hit! :-)
Vägen till mitt bloggnamn får sin förklaring här nedan i inlägget Julkänning.
Det doftar pepparkakor... ;-)
Skicka en kommentar