torsdag 18 oktober 2007

Them pina till enn sann bekenn..


Foto: Trollmor

Sägnen förtäljer om tre kvinnor boende i ett torp inte långt härifrån.
De sades vara trollkunniga och ägna sig åt svartkonster.
Detta rykte kom så småningom till myndigheternas kännedom och ett påbud gick ut om att de skulle fängslas och förhöras.
Kvinnorna anade oråd och tog sin tillflykt in i skogen och gömde sig i denna grotta.
Framåt höstkanten blev de dock avslöjade när de eldade i grottan och någon fick syn på röken som steg upp.
De blev tillfångatagna och ställda inför rätta.
Innan domen föll skulle de utsättas för vattenprovet. Med ihopbundna ben och armar kastades de i en närbelägen göl för att undersöka om de flöt.
Då var man nämligen skyldig till trolldom.
Kvinnorna flöt och betraktades därmed som häxor.
Detta var något som straffades genom att brännas på bål.
Ett stort bål gjordes därför iordning nedanför ett berg i skogen. För att vara riktigt säkra på att de trollkunniga kvinnorna skulle förtäras av elden hällde man tjära över dem.
Ingen tordes vara riktigt i närheten av dem innan de mötte sitt öde, så med hjälp av stänger knuffades de levande från berget och ned i den flammande elden.
Det sägs att man än idag kan höra kvinnoröster ropa i skogen:

"Jag är oskyldig, jag är oskyldig!"


Foto: Trollmor

Vi vet ju vad som hände i denna mörka tid av vår historia.
Och med hjälp av protokoll och räkenskaper från häxprocessen och brev från kyrkoherden till Domkapitlet där han undrar "Var skall jag begrava trollkonan?", så har en bit av verkligheten vaskats fram också.

Låt oss förflytta oss 390 år tillbaka i tiden.
Det är sommar och borde vara en vacker tid.
För nio kvinnor blev det istället ett mörkt och hemskt slut.
Elin och Kirstin från Näs, Ingrid från Rippestorp, Margareta från Eketorp, Kirstin från Tråbrunna, Ingrid från Gållbo, Ingrid Göran Orres från Vånga, Lusse från Mullsäter och Lusse från Svartorp.
Alla dessa kvinnor stod anklagade för trolldom.
I ett tingsprotokoll står följande att läsa:

"Till thett tridia tinnget att sencke trollkonena i wattn och them pina till enn sann bekenn..."

Nämnden dömde kvinnorna till att genomgå vattenprovet och att de skulle torteras tills de erkände.
De bakbands och kastades i en göl som sedan dess kallas Trollkäringegölen.
Utgången kunde bara sluta på ett sätt oavsett hur de klarade provet.
De som sjönk ansågs oskyldiga och de som flöt var skyldiga.
Lusse från Mullsäter avled under tortyr.
Lusse från Svartorp dömdes för Blåkullafärd och samröre med Satan.
Hon avrättades tre år senare.
De övriga dömdes sedan till att brännas på bål och fördes till ett berg i närheten, vilket är utpekat på en karta från 1761.
De avrättades tre och tre. Elin från Näs avrättades för sig då hon ansågs vara den värsta trollkvinnan av de dömda.
Skrift från kartan anno 1761:

"...ther belägit berg theräst någre qvinnor, som tiden med troldom omgåts, blifit afrättade på sätt at the först blefvo på berget upförde och sedan bundne ther utföre liksom i en tvär ättestupa ned i et ther under brinnande bål nedstörte och uppbrände"

Denna hemska process hängde samman med en straffskärpning för bland annat trolldom.
Hertig Johan ansåg att Sveriges lag på flera punkter var alldeles för mild mot trollkunnigt folk.
Kyrkan och prästerna hade också stor makt.
Denna makt i kombination med okunskap, rykten och tillfälligheter bär stor skuld till så många oskyldiga kvinnors död.
Kvinnor som kanske var lite avvikande på något sätt; läkekunniga, kloka, vackra och som pekats ut. Någon tror sig ha sett något, en annan är avundsjuk eller har andra skäl, rädsla och okunskap, och så är ryktet i full gång.

Denna plats är vacker, men jag kan inte låta bli att känna ett stråk av sorg inombords över vad historien har att berätta oss, när jag vandrar i dess omgivning.
När jag gick där med kameran i min hand för att fota dessa bilder så hade jag en korp en bit efter mig i skogen. Det var som om fågelns kraxande gav uttryck för den olycka som drabbat dessa kvinnor just här.
Det känns viktigt att minnas.


Foto: Trollmor

11 kommentarer:

Min Skattkammare sa...

Vidskepelse är otäckt, usch!
Men det finns många än idag som på fullt allvar inte lägger nycklar på bordet, spottar om en katt går förbi m.m.
Sånt som stjäl friden och friheten i människan.
Ja......det är en mörk tid du berättar om, men har människan blivit bättre........? Tänker på förintelsen........
Som du säger: Vissa saker får inte glömmas bort. Därför måste man vaka över de egna fördomarna så de inte får övertaget.
Tack för din historia.
Kram Kicki

Lusthuset sa...

Tack för din berättelse som sannerligen väcker tankar. Otroligt av okunskap och vidskepelse kan ställa till med, kanske tyvärr även idag fast på ett annat sätt. Kvinnor har ju alltid varit utsatta och det gäller ju i hög grad även idag. Det är riktigt att vi inte får glömma utan tänka på dessa arma kvinnor som mötte ett sådant fruktansvärt öde. Jag förstår att du känner deras ande sväva i skogen, men jag tror att de skulle uppskatta att du berättat deras historia för oss. Kram!

maloppa sa...

Fy vilken fruktansvärd berättelse men precis som lusthuset säger tror jag de drabbade kvinnorna inte vill bli bortglömda....
Vacker miljö trots det tragiska som hänt...

Hanneles paradis sa...

Vackra bilder och vilken spännade berättelse du berättar, mycket fördomar det fanns, och finns kvar.

Maria-Jag blommar sa...

Ruskigt! Hemskt att det inte bara är en saga...

Poppins sa...

Precis som du skriver var det ofta kvinnor som var annorlunda som råkade värst illa ut. Ofta starka kvinnor som kanske gick sina egna vägar vilket medförde att andra fick ett horn i sidan till dem. Rädsla och avund går hand i hand genom hela historien... Rädsla för det som är annorlunda och okänt, avund för att andra vågat beträda vägar som vi själva är för fega för...
Nej, vi får inte glömma, precis som vi inte ska glömma andra oförätter som ägt rum.
Du är klok du, trollmor.
kramar

Min Skattkammare sa...

Hej på Dig!
Idag är det kallt åt näsan, men solen skiner underbart!
Önskar dig en riktigt skön helg!
Stor kram

Linda Lunda sa...

Huga...........brrr.....

Åsas Kammare sa...

Det är så hemskt att jag helst inte vill tänka på det. Fruktansvärt.
Dessvärre finns ju sådan rädsla/ondska fortfarande kvar om än i annan tappning.
Usch, ryser, hu, nej jag vill nog tänka på nåt annat nu.
Men tack för att du berättade.

Trollmor sa...

Min skattkammare: Ja usch, fördomar och okunskap kan ställa till med mycket ont!
Varm kram

Lusthuset: Tyvärr lever ju mycket av detta kvar i vår "upplysta" tid. Historia är viktigt.
Kram!

Maloppa: Det är mycket vackert där, men man blir påmind om historien.

Hannele: Fördomar är ett gissel...

Maria: Det är så hemskt så det är svårt att föreställa sig hur det måste ha varit.

Poppins: Ofattbart vad rädsla och okunskap om det lite annorlunda kan ställa till med.
Tyvärr lever det ju kvar än idag.
Kram

Min skattkammare: Hej du!
Det blev en vacker helg :-)
Hoppas din blev fin!
Kram

Linda Lunda: Instämmer...

Åsas kammare: Jag brukar gå där ibland och så kände jag att jag ville berätta om vad som hänt, det pockade på på något vis.
Kram

wenche sa...

Helt förfärligt,Helt otroligt vad kvinnor blev utsatt för.


Bor du i Bauers trollrike? Du måste på på ett fantastisk ställe.