Sjätte ljuset

Foto: Trollmor

Födelsedagen var så äntligen här.

Familjen. Och vännerna.

Och solen som sken över oss allihop :)

Paketprassel mellan ivriga fingrar på en filt i gräset.

Stumpatrollet som kommer med små förtjusta utrop.

Foto: Trollmor

Pappas goda fika serverades sedan på altanen under smådansande ballonger.

Kolakakor med en gnutta chili satte ytterligare fart på det hela.

Det sjätte ljuset blåstes med bravur ut mitt bland jordgubbar och grädde.

Hurra!

Foto: Trollmor

Tidigt på morgonen, och efter en stor del rävsovande,
tassade vi in under sång och med paketerna fortfarande i tvättkorgen.

I ett av dessa låg fortsättningen på denna bok.

Och den satte visst tonen för dagen, för efter födelsedagsfika och lek med presenter satte cirkusen igång :)

Det var häpp, häpp och jonglering och diverse andra konster.
Från första parkett ljöd skratten varmt i sommarkvällen.

Foto: Trollmor

En annan bok som vi läser om och om och om igen nu låg i ett annat paket,

Ensam mullvad på en scen.

Mycket passande då lillebror i boken skrattar så han lyckas skratta av sig en strumpa.

Hade vi inte varit så många barfotaigräsetfötter så hade vi nog haft strumpvimplar i björkarna under kvällen ;)

Boken är väldigt fin och handlar om att våga. Och syskonkärlek.

Foto: Trollmor

Efter bus är det skönt med mys i famnen hos en favorit.

Längtanshjärta kryper upp hos L och de tecknar bilder tillsammans.

Jag tror minsann att det samlades autografer från hela cirkussällskapet också.

Foto: Trollmor

Efter mjuktennis, fotboll och en hel del klöver mellan tårna sänker sig sommarkvällen mjukt omkring oss som en böljande ridå.

Foto: Trollmor

Jag tror att det var en mycket nöjd 6-åring som kröp till sängs den kvällen.

"Och lillebror sjöng slutet på min sång. Igen och igen."

~ Kramar Trollmor ~

Pirr

Foto: Trollmor

Tänk, imorgon fyller Stumpatrollet 6 år.

Förundras över hur snabbt tiden går.

I fredags var det sista dagen på dagis.

Goda kramar utdelades samt en och annan fjäril och trollslända :)

Till hösten väntar förskoleklass.
Anteckningsblock och penna nyttjas redan flitigt.

Stora tjejen.
Det är med stolthet jag ser henne växa med allt vad det innebär.
Hon har ett varmt hjärta däri mycket ryms.
I magen har det varit mycket pirr. Fjärilsfladder kan anas.
- Hur många dagar är det kvar mamma?
Bara en natt kvar nu.
Sedan den hägrande födelsedagen.

Foto: Trollmor

Paketerna fotade jag i smyg i strålande solsken på balkongen tidigare idag.
Jag hoppas den vill lysa över oss även imorgon då det vankas kalas för familj och vänner.
Nyvaket sömnvarmt troll, leendes, till ljudet av pappersprassel.
Fladdrande färggranna ballonger i grindstolparna.
Grattiskramar.
- Hurra, hurra hurra!
Grädde i glada mungipor.
Söta jordgubbar.
Trio i små kompisgummor.
Barfotabus i kittlande gräs.
Förtjusta skrik när vänner ger.
Omtanke. Närhet.
Familj.
Kärlek.
Till och från.
Det pirrar inombords även hos mig.
Min fina tös.

~ Kramar Trollmor ~

Luftakrobatik

Foto: Trollmor

Jag förundras varje år över att denna vackra blågula iris slår ut precis lagom till nationaldagen.

Foto: Trollmor

Efter att ha lockats närmare en stund av denna trädgårdsflaggas vajande begav jag mig ut i skogen.
Själen slår krumbukter av tillfredsställelse och fågelsången ger mig en balans jag så väl behöver.

Foto: Trollmor

Än så länge ovetande om att Spindelmannen ska göra succé hos mina flickor under dagen.
Den vitdraperade fjärilen tycktes mig ovanligt stillsam tills jag fick se den månggulbenta orsaken sprattlandes avslöja sig.

Foto: Trollmor

Ett annat våghalsigt par gör sig redo för ett hopp.
Förhoppningsvis för att inte landa i ett nät.
Troligtvis kan de andra konster.


Foto: Trollmor

Mina små töser har den stora lyckan i att få följa med mormor och morfar på cirkus dagen till ära.
Åh, så det har pratats om detta innan!
Spännande.


Foto: Trollmor

Sedan kommer raska ben springandes över gården.
En ballong i handen och munnen full av cirkusord som vill få berättas.
- Spindelmannen var där!
Det är sockervadd, en clown som kastat en boll i huvudet, busiga hundar, kameler och hästar, lindans och akrobater, getter, musik och parad.
Största möjliga mysssssssglad blir jag när alla dessa ord trapetsflyger kring mina öron för att landa mjukt i min mage.

Foto: Trollmor

Tätt följd av den traditionsenliga tårtan med jordgubbar och blåbär.

Foto: Trollmor

Varsågoda att ta en smakbit!
Lyssnar ni riktigt noga kan ni höra ljudet av musik, skratt och publikens applåder.
Och så tystnaden. Inandningen.
Och jublet då någon landar precis där den ska vara.
Häpp!

~ Kramar Trollmor ~

Fjärilsflickan

Foto: Trollmor

En av de där underbara dagarna i slutet av april.

Nästan maj månad och naturen vaknar till liv igen.

I det glittrande vattnet invid skogsvägen finner vi små, små gelégrodor.

Nyfikna fingrar lyfter försiktigt upp de små ynglen som kittlar oss till skratt.

Foto: Trollmor

Alla dessa små solar hjälper systerligt till med att sprida värmen.

Och vi välkomnar allt grönt.

Foto: Trollmor

Vi ser fjärilar fladdra från blomma till blomma och barnen är inte sena att följa efter under förtjusta tillrop.

- En fjäril!

- En fjäril!

- En till fjäril mamma!

Jag säger till mitt Längtanshjärta att hon ska sätta sig lugnt och stilla med en blomma i sin hand.

- Då kommer de flygande till dig.

Foto: Trollmor

Och mycket riktigt.

Efter lite längtan och tålamod fladdrar det till i luften.

En liten bevingad vän kommer flygandes med sikte på en liten solblomma.

Foto: Trollmor

Lycka i närstudie och min lilla strålar.

Foto: Trollmor

Stolt visar hon upp sin nyfunna vän för sin minst lika glada storasyster.

Skogsäventyr när det är som bäst.

I mig pirrar det.

Foto: Trollmor

Tänk att få välkomna våren i sin egen lilla hand.

~ Solvarma kramar Trollmor ~

Påskpics

Foto: Trollmor

Den här lilla påskgumman har stått redo med sin kaffekittel i ett bra tag nu.

Även fast påsken redan kvasthastat förbi.
Av diverse anledningar har detta inlägg fått ligga kvar i sitt rede, men nu så.
Påsken varar till midsommar, eller hur var det nu? ;-)

Foto: Trollmor

Påskharen med sina skuttmjuka tassar busade omkring en runda i vår trädgård.
Som vanligt hade han god hjälp av hönorna som kacklandes och sprattlandes i grenarna visade rätt väg till ett och annat godisägg.
Som tack för hjälpen fick de små fjäderfäna följa med in och sprätta omkring en stund i vrårna.

Foto: Trollmor

Lyfter man sedan på ägglocket lockar det fram ett och annat trolleende.
Det spar jag på i min egen gömma.

Foto: Trollmor

Påskpussar på mjuka kinder har det varit gott om.
Omöjligt att motstå.

Foto: Trollmor

Likaså påskgodis och pyssel i annan form.

Närmare bestämt små gula kycklingmuffins.
Min lilla bagerska blev påkommen just som hon nallade en liten orange näbb för provsmakning.

Foto: Trollmor

Vi har även åtnjutit ljudet av grannens tupp som stolt kuckelikuat när vi varit ute och känt att sommaren nog allt var på väg.
Och nu är den sannerligen här.
Kycklinggult till sommargult.
Härligt.

~ Varma kramar Trollmor ~

Åter

Foto: Trollmor

Det är skönt. Det har vänt.
Ljus.
Solskensskimmer.
Jag minns pirret i magen när Stumpatrollet ivrigt ropade på mig då första fjärilen anlände till oss.
Och häromdagen, när det var vingvirveldans utanför fönstret intill den solvarma väggen.
Två bevingade vänner med kärleksspröt. Sånärasomdetbaragår.
Jag njöt.
Det känns fint att få lov att kunna säga just det.

Foto: Trollmor

Jag välkomnar åter glädjen. Jag vill vara rädd om dig nu.
Titta djupt in i ögonen.
Stumpatrollet och där bakom, mjuk hudmothud, min lilla trollblicksflicka som kikar fram.
Rakt in i hjärtat.


Foto: Trollmor

Med hjälp av vår lilla vårlila vill jag tacka alla ni fina som visar sådan omtanke i mina inlägg.
Det värmer och berör mig så mycket ska ni veta. Tack.

Vill dela med mig av texten från den 5 mars i min årsbok.

"- Å-å-å! sade Susan plötsligt.
Och alla frågade vad som stod på.
- Jag sitter bredvid ett träd, sade Susan, och titta!
Det ljusnar där borta - där!
- Gå och bada! sade Peter. Nej, vänta förresten - du har faktiskt rätt!
Titta där - och där! Träd överallt. Och det våta är snö.
Tänk, jag tror faktiskt vi har kommit in i Lucys skog!
Och nu kunde man inte missta sig längre.
Alla fyra barnen stod och kisade mot en blek vintersol.
Bakom dem hängde pälsar på hängare, framför dem stod snötyngda träd.
Peter vände sig genast mot Lucy.
- Förlåt att jag inte trodde på dig, sade han. Vill du skaka hand med mig?
- Det är klart, sade Lucy och gjorde det."
Häxan och lejonet.

Det är dags att jag skakar tass med mig själv nu.
Åter till magin.

~ Varma kramar Trollmor ~

Saknad

Foto: Trollmor

Idag är det ett år sedan vi fick ta farväl.
Men det känns som igår.
Jag är så glad att du,
min vackre vän,
fortfarande finns
med mig.
När jag grät för att din doft
började försvinna från din fäll,
och jag långt senare fann en sjal som luktade så
mycket dig.
Så helt oväntat. Lycklig.
Jag hör dig tassa
uppför trappan.
Den lilla dunsen
när du lägger dig ned och rullar ihop dig
med nosen bakom svanstippen.
Alla dessa självklara ljud
som är en del av oss.
Alltid.
Vid vissa platser
omsluter du mig.
Där finns bara du.
En tröst när allt
jag skulle önska,
vore att åter få vila ansiktet i din mjuka päls.
I skogen när jag går vår tur,
väntar du på mig.
Spänd och ivrig.
På din sten.
Med en buff bakifrån,
mot min hand.
Förbi i full fart för att sedan
vänta in mig.
Dina mörka ögon i mina.
- Kom nu!
Jag är så tacksam för detta.
Min vackre vän.
Allt jag vill är att få vila,
mitt ansikte i din mjuka päls.
Du tassar bredvid.
Fortfarande.

Min vackre vän.

~ Trollmor ~

En god fortsättning

Foto: Trollmor

Varje dag hela detta år har jag en ny liten text från berättelserna om Narnia att se fram emot.
Tack vare denna bok med min barndoms hjälte.
Från 4 januari:

EN KÄNSLA AV FÖRUNDRAN
- Ryktet säger att Aslan nalkas - kanske har han redan stigit i land.
Och nu hände något mycket märkvärdigt. Barnen visste lika litet om Aslan som du, men i samma ögonblick bävern nämnde hans namn fylldes de av en underlig känsla. Det kanske har hänt dig i drömmen någon gång att någon säger något som du inte förstår - du vet bara att det är oerhört betydelsefyllt. Ibland kan det vara något hemskt som förvandlar hela drömmen till en mardröm, och ibland är det något så obeskrivligt ljuvligt att du kommer ihåg den vackra drömmen i hela ditt liv och önskar att du kunde få drömma den igen. Så var det nu. När barnen hörde namnet Aslan, var det som om någonting hade skälvt till inom dem. Edmund fylldes av en egendomlig fasa. Peter kände sig plötsligt modig och äventyrslysten. Susan kände det som om en underbar doft eller en ljuv melodi hade dragit förbi. Och Lucy fylldes av samma känsla som man får när man vaknar en morgon och upptäcker att jullovet har börjat eller att sommaren är här.
Häxan och lejonet.

Nyckeln i mossan på fotot ovan går till en av våra garderober här hemma i huset ;-)


Foto: Trollmor

Tidigare idag dansade och plundrade vi ut julen.
Änglar, glimmande stjärnor och hjärtan plockades ned i prassliga påsar och gamla kartonger.
Till sist när granen endast bestod av de barr som lyckats klamra sig fast var det något som skymtade under de nedersta grenarna. Två påsar med smågotter. Lycka.
Det känns fint att kunna få säga att idag har det fått vara en bra dag.


Foto: Trollmor

TACK för alla fina ord och varma hälsningar till mitt förra inlägg.
Ja, visst är det så att det ligger något bakom berättelsen.
Kort efter jag skrev den kom ytterligare en stark vind och blåste lövet vidare rakt in i en vägg.
Det föll ned på grusgången. Sönder.
Lövet är jag. Och jag fick gå hem från jobbet och rakt in i en sjukskrivning.
Kroppen och hjärnan sa ifrån helt av total utmattning och stress.
Idag känns det bättre och jag ska om några dagar försöka börja jobba igen.

Under detta år vill jag kunna vara snäll mot mig själv.
Ett ledord som jag bär med mig är lust.
I texten Tappa fästet jag skrev finns ordet tillbaka med.
Jag vill inte tillbaka till där jag var, däremot vill jag tillbaka till mig själv.
Om än på nya vägar och på nya sätt.
Jag tänker mig två följeslagare på den vägen.
I sinnet min barndoms Aslan och i hjärtat min vackre vän Vargen.
Och så kniper jag en tass eller två.

Önskar er alla ett bra 2012.
Väl mött igen.

~ Kramar Trollmor ~

Tappa fästet

Mitt på vår gårdsplan står en vis och vacker gammal ek.
Tryggt vilar den i jorden och sträcker sig behagfullt upp mot himlen, låter molnen lekandes kittla sin väg genom toppen.
När vårsolen givmilt bjuder sin första spirande värme kvittrar det glatt från gren till gren.
Ljumma sommarstrålar silar genom bladverket och iklär den en gyllene krona.
Till hösten bjuder den in till en färgsprakande föreställning där skogens djur sitter förväntansfullt på första parkett med tassar dignande av ekollongodis.
Vintertid bäddar kung Bore in dess grenar i ett vitt täcke som glittrar som miljontals små kristallkronor.
I detta underbara träd hade ett löv sin boning.
Lycklig och tillfreds över att ha funnit sitt hem just i denna rikedom.
På en gren högt däruppe njöt det över utsikten som det gav och allt som hände däromkring.
Efter en tid upptäckte lövet att sikten inte längre var lika god.
Så en dag lossnade det och hamnade på en gren lite längre ned.
Men det kändes inte lika bra.
Sakta, sakta dalade det nedåt.
Än så länge fanns där en ny gren där det lyckades stanna för en stund.
Någonstans tappade lövet siktet helt och vinden tog tag i trädet.
Grenarna började röra sig i blåsten och det var svårt att få någon stillhet.
Så kom då en höst och förde med sig ett riktigt oväder som fick tag i lövet.
Förvirrad och rädd föll det nedåt.
Den tidigare så trygga bruna stammen kunde bara skymtas för korta sekunder.
Oron gav det ytterligare en pust nedåt och det virvlade runt runt och tappade riktningen.
In genom grindhålet kom då någon som såg vad som höll på att ske och sträckte ut sin hand.
Lät lövet fångas upp däri och bar det försiktigt över gräsmattan till verandan en bit bort.
Väntande i en stol blekt av solen satt en kvinna och lövet lades tillrätta i hennes knä.
Litet och darrande efter färden ned var nu lövet ändå tacksam över att få vila där en stund.
Att istället få höra vindens sus på lite avstånd.
Sedan kom rädslan och sorgen, för trots allt var den trygga omgivningen ur sikte.
Borta var den tidigare utsikten och vetskapen om alla bärande grenar.
Trädet stod nu på avstånd och lövet längtade hem.

Än så länge vet jag inte vartåt denna berättelse bär.
Vägen är mig fortfarande främmande och jag måste förvirrad försöka hitta rätt bland alla tankar. Och tillbaka.

Ta hand om er.

~ Kram Trollmor ~

Ljus

Foto: Trollmor

Sjukstuga råder. Tyst det är i huset.
Endast avbrott för nys och host.
Jag ligger nedbäddad i mitt lilla krypin på vinden.
Ute ruskar höstvindarna om och det viner till när de sveper runt taket.
Ser hur löven dansar förbi mitt fönster och tänker att jag vill binda en lövkrona eller två.
Tankarna far. Och jag saknar mina små töser.
Mycket kärlek nu.

Första dagen själv hemma när de små tillfrisknat och är åter på dagis.
M ringde imorse och berättade hur de funnit två teckningar från en liten vän på dagis i Stumpatrollets fack.
Den ena full av hjärtan och den andra en blomma. Till S från L.
Vad rart och underbart att få mötas av detta.
Saknad och vänskap mellan de små.

Litet Längtanshjärta somnade febrig hos mig för någon dag sedan.
Jag kunde inte se mig mätt på henne.
Så skiner plötsligt den vackra gyllene höstsolen in.
Formar ett smekande, skimrande hjärta på min dotters arm.
Dessa små stunder betyder allt.

Fann några rader någonstans häromdagen.
Tycker att de är så fina så jag bär dem med mig längs vägen.

We are all made of stars
Shine on

Tack snälla ni för alla varma ord och hälsningar.

~ Kramar Trollmor ~

Bära med

Foto: Trollmor

Det finns vissa stunder som skänker sådan värme.
Som sedan sprids genom tid och rum.
Den då solljuset silar och smeker sin väg ned genom raka furor,
för att mjukt få lägga sig tillrätta i mossan.
Mellanlandar och omsluter morfar med liten i famn.
Bär med den innerlighet som delas däremellan.
Jag tycker mycket om att bevara dessa,
att försöka fånga dem genom kamerans lins.
Det ger även mig fridfull vila i den solvarma mossan.

Foto: Trollmor

- Kom då morfar!

Foto: Trollmor

Glädje som delas.
Nära.
Åt en rolig ko som klättrat upp på ett berg.
För att liksom hålla vakt över de andra kossorna och kalvarna i hagen.
Skrattbubblor som spricker likt dansande såpbubblor i luften och gör gott i magen.

Foto: Trollmor

På en stubbe i en skog,
satt ett litet Stumpatroll.
Blickandes upp mot himlen och trädens kronor.
Kanske hör hon något i vindens sus.
Kanske ser hon något springa förbi stubben när hon sakta vänder blicken nedåt.
Jag hoppas att hon också bär det med sig.

Foto: Trollmor

Denna sommar har min käre far visat vägar jag inte visste fanns.
De tillfällena är dessa stunder.
Och de värmer mig nu som då.

~ Varma kramar Trollmor ~

Att vårda

Foto: Trollmor

Den finns där.
I det mjuka. I det friska. I det ljuva.
En aning. En känsla.


Foto: Trollmor

Landar mjukt.
I en blombladsbädd.
Det kittlar.


Foto: Trollmor

Något väcks.
Och strålar.
Små, små skattkapselgömmor som pirrande längtar efter upptäckt.


Foto: Trollmor

Det vissna plockas försiktigt bort.
Och för med sig en doft av något lockande.


Foto: Trollmor

Spindelvävstunt skimmer.
Bladbågar som berör varandra sensommarvarmt.


Foto: Trollmor

Jag bär dig försiktigt.
Älvdansmjukt.
Som en smekning i nacken.


Foto: Trollmor

En kyss av mjuka läppar.
Dröjer sig kvar.
Sinnligt.
Jag önskar dig få vårda ömt.


Foto: Trollmor

~ Kram Trollmor ~