Sorg

Foto: Trollmor

Vår vackraste vän finns inte mer.

Klockan visar endast 4 på morgonen när vi går vår sista promenad tillsammans hemmavid.
Vi försöker göra oss redo inför den många mil långa färd vi snart ska göra för att äntligen få ett svar.
Allt är tyst och det känns som om det bara är vi två i hela världen.
I backen en bit bort får vi syn på en hjort, ståendes alldeles stilla där mitt på vägen med sina ståtliga horn, och den möter oss med blicken.
När vi en stund senare ska korsa samma väg klövar ett rådjur i full fart mot oss.
I samma ögonblick får jag syn på en räv som slinker ned bland buskarna längre fram.
Djupt inom mig vet jag, och förstår, hur denna vår sista resa tillsammans ska sluta.
Skogens djur säger nu ett vackert farväl till min vän som tassat i deras rike så länge.

Vi delar denna långa dag nära, nära varandra.
Min hand som smeksamt inte kan sluta stryka hans tjocka, mjuka päls.
Värmen.
Doften.
Bruna, kloka ögon som möter mina och känner min sorg.
Den allra sista omfamningen, mitt ansikte vilandes mot hans bröst.
Vi får besked om hur illa det är.
Tar det svåraste, men samtidigt det mest självklara valet.
Av kärlek.
Låter honom få somna in. Utan någon mer smärta.
Känner en djup frid, men samtidigt brister mitt hjärta.
På väg hem, efter bara en kort stund i bilen, korsar en kvinna på skidor vägen.
I en lina framför henne tassar en hund i dragsele. De är ute på färd.
Precis såsom jag och Vargen så många gånger gjort.
Där och då, tror jag att han säger farväl.
Och det skänker mig tröst.


Foto: Trollmor

Idag har jag begett mig ut i skogen.
Vandrat vår väg.
Ensam.
Kom på mig med att nästan stanna till och vänta in honom.
För att i nästa sekund känna hur han finns där före mig på stigen med snöpudrad nos.
Kom då matte! Sätt fart!
Ivrig.
I fickan bär jag med mig godis.
Beger mig spänt av mot hans stora sten på vilken han brukar hoppa upp.
Och där på sitt eget sätt pratsjungandes be om en godbit.
Jag klättrar upp och sätter mig där, plockar fram en handfull och lägger i snön bredvid mig.
Känner närhet.
Han är med mig.
Där och då.
Och hela vägen hem.

Min vackre och bäste vän.
Ger mig tröst.
Då som nu.


Foto: M

I förtröstan

Foto: Trollmor

Så var då årets första semla inmundigad.
Ja, någon kunde inte hålla sig längre ;-)
Givetvis med tillhörande gräddklick på nosen och den goda eftersmaken av kardemumma.


Foto: Trollmor

Lite försmak av vad som komma skall bjuder till lyst på köksbordet.
Nog för att jag gärna behåller det vita landskapet ännu för en stund.
Singlande snöflingor skänker frid och vila i mitt sinne.
Jag välkomnar sedan pirrigt drippelidroppet med smak av vår och glädjekvittret från var gren, men önskar ändå lite till av kung Bores frikostiga gåvor.


Foto: Trollmor

Att få vara i kärlek och omtanke är något som betyder extra mycket här hemma just nu.
Och favoriterna Woody och Jessie delar gärna med sig till oss alla.

Vi har fått jobbiga besked gällande vår allra bäste vän Vargen, och nu väntar vi på ytterligare svar.

Svanstippen är således ömsom uppe i luften för att plötsligt dala ned.
Men jag försöker hålla modet uppe och kniper en tass hårt.
Och så borrar jag in ansiktet i hans varma, mjuka päls.
För där vill jag stanna kvar.

~ Kram Trollmor ~

Känsla att bevara

Foto: Trollmor

Fikatroll.


Foto: Trollmor

Glädjetroll.

Foto: Trollmor

Trollkänsla.

Dagen bevaras i just denna rosa känsla.
Suddigt, javisst. Men med gladpirr i magen.

~ Kram Trollmor ~

Tid för tårta

Foto: Trollmor

Årets första tårta.

Igår var en sådan där dag som skönt stannar i sinnet.
Vargen och jag började dagen med en vilsam skogspromenad.
Ivrig snödoppad nos tillsammans med stövlar som knirreknarrande balanserade fram i de tidigare fot- och tasspåren mellan furorna.
Solen belyste vinterbeklädda granar som svarade med att lyckligt låta lite snö dala ned från grenarna, likt puderkonfetti.
En känsla så god som någon att fira med lite tårta.

Foto: Trollmor

- Mormor! Morfar!
Glatt välkomnande när även de blev inbjudna till tårtkalas.
Mormor kröntes en eller två mumsbitar senare till drottning med krona och sidenband.
Större än så behöver inte en skatt vara. Värdefull nog i minnets kammare.

Som en färgglad karamell att bjudas på vid senare tillfälle och ett leende som då kittlandes kanar fram .

Foto: Trollmor

Anna gav ett så bra nyårslöfte.
Var dags fest. Det tar jag så gärna till mig.

Och ja, visst är det en Längtanstårta :)


Foto: Trollmor

Tack ni fina för era lyftande vindar till mitt förra inlägg!
Hjärtat delar jag även med er.

~ Stor kram Trollmor ~

Nyårshälsning

Foto: Trollmor

Glittrande nyårshälsningar från oss till er.

~ Önskar ett Gott Nytt År
med frid, hälsa och kärlek ~

Foto: Trollmor

Jag har en egen önskan inför det nya året.
Att få pröva mina egna vingar genom att väcka något som slumrat en tid.

Väl mött under 2011.

~ Kramar Trollmor ~

Julhälsning

Foto: Trollmor

... från oss på Pepparkaksvägen.

Vi önskar er en fröjdefull jultid.

Kramar,
Trollmor & M,
Stumpatrollet, Längtanshjärta & Vargen

Vinterland

Foto: Trollmor

Längst bort i trädgården var det något som gnistrade och lockade.
Ett gyllene äpple.
Precis som i sagans värld.
Jag kan inte låta bli att fundera kring vad som kanske skett om jag varsamt plockat ned det i min hand.


Foto: Trollmor

I en annan del av snöriket och många snöflingesteg längre nedåt fann jag dessa rödkindade frukter.
Äppelluvor.
Det enda som saknades var en liten dinglandes garnboll på var och en.


Foto: Trollmor

Men vad gör väl det när man kan ha så här kul.
Ett äppelpar blir till ett byxpar som far i en kittlande fart nedför frostig gren.
Hej vad det går! Ooooiiiiih!


Foto: Trollmor

Rosig om kinderna beundrade jag denna lilla söta fågelvän.
Fast ska jag berätta en hemlighet?
Egentligen är detta en förtrollad grävling från långt, långt in i skogen som har fått sig en dunklänning till låns av en snäll skogsälva.
Jag kom precis lagom för att hinna få se hur den landade högst upp på spiralen, rutschade sig förtjust ned och nöjd belönade sig med några goda frön.
Rakt då ingen mes.


Foto: Trollmor

Mitt i ett vackert vinterland.

~ Kramar Trollmor ~

Ljus

Foto: Trollmor

Förra helgen bjöd vi in till traditionsenligt spökfika.
När mörkret sig sänker får man ta tillfället i akt till så många bu(s) som möjligt.
Orken kanske inte är på topp, men det brukar vara då man behöver det som mest.
De där små stunderna som ger så mycket.

Foto: Trollmor

Vid kvällningen begav vi oss av till kyrkogården för att titta på alla glimmande ljus som lyste upp så vackert.
Vi stannade till en stund och pratade vid min mormor och morfars grav.
Visade Stumpatrollet det kära namnet som står där och som hon bär vidare.
Hon har många funderingar min dotter.
Hade jag träffat dem, kunde hon få se dem och vart finns de nu?
Jag sa att de kanske finns uppe i himlen eller någon annanstans kring oss.
- Kan de flyga, eller har de låtsasvingar mamma?
- Eller är det som i Tingeling?

En så fin tanke där.
Älvstoft.
En glimmande pust från en älvas hand.
Och så är allt möjligt.

Ljus.

~ Varma kramar Trollmor ~

Blomman vid dörren

Foto: Trollmor

Utanför vår dörr huserar denna blomma.
Den flyttade in hos oss alldeles av sig själv några år efter att vi flyttat hit.
Precis som om den fann sig tillrätta just där.
Jag finner det mycket roligt och småler både en och annan gång när jag blir välkomnad hem av vårt Kungsljus.
Någonstans där i början av de första åren när jag och M blivit tillsammans hade han stort nöje i att namnge de flesta blomster till just Kungsljus.
Bara för att reta mig :-)
Nu har han alltså ett alldeles eget så nära huset det bara går.
Det är bara det att i år fick även blomman hyresgäster.


Foto: Trollmor

Jag tycker att de är vackra.
Men de var många. Och de var hungriga.
Så nu står bara skalet kvar och vajar när vinden dansar runt husknuten.
Som en siluett eller skuggan av en kung.
Nu undrar jag om någon av er månne kan skänka lite ljus över denna blomma.
Eller snarare över vad det var för några gynnare som fann den så delikat?
Någon som vet?
Väl mött.

Uppdatering:
Jag fick svar från Naturhistoriska Riksmuseet.
Det är en växtstekellarv, ingen fjäril som jag trodde.
Intressant.
Passar på att önska er en Trevlig helg!

~ Kramar Trollmor ~

En busa och en massa monster

Foto: Trollmor

Vi har med sång och prasslande paketer firat vår busunge som fyllt 2 år.
Under glada hurrarop vid kalasbordet spred sig hennes leende snabbt till ögonen och hon tindrade stort som den lilla stjärna hon är :-)
Poppis blev Pippiväskan. Stora damen i ett huj!
Med den stolt på armen var hon redo för utflykt med goda vännerna någon dag senare.


Foto: Trollmor

Är man en stor liten bustjej så vankas det med all säkerhet monsterbollar.
Några nafs och de var mystiskt borta.


Foto: Trollmor

Mormor & morfar kom med den ljuvligaste lilla buketten till Längtanshjärta.
Krukan pryddes passande av ett hjärta på ena (andra) sidan.
Så rart.


Foto: Trollmor

Pippi la, la, la, la la!
låter det ljudligt när hon gungar och vill ha
- Meeer fart!
Och Stumpatrollet hjälper så gärna till :-)


Foto: Trollmor

Jag tror allt vi har en liten akrobat utan hämningar här ;-)

I beundran och förundran.
I min famn.

~ Kram Trollmor ~

Vila i grön famn

Foto: Trollmor

Som ni säkert har förstått är det i skogen jag trivs som allra bäst.
Med min familj.
Där hämtar jag kraft och vilar ut.
Därför passar vi på att vistas däruti den gröna famnen så mycket vi kan nu när vi har semester.
I sol. Och i regn.
Jag bjuder med till två skogsturer denna gång.
På den första sken solen helt underbart.


Foto: Trollmor

Mannen i huset har visst fått span på något lockande :)
Ja visst ja, en bullfärdkost smakar mums bland blad och mossor.


Foto: Trollmor

Tänk vad trevligt det är när naturen sedan bjuder påtår på turen att ta med hem.
Gissa vad som finns i påsen?
Skogens guld.
De kantarellsmörgåsarna försvann i rask takt vill jag lova.


Foto: Trollmor

Jag hade lovat mina små troll att baka nya utflyktsbullar.
Att få stå med händerna i en deg ger även det en skön ro.
Knåda, forma, dofta, smaka.
Meditation för sinnet.


Foto: Trollmor

Nästa tur bjöd på strapatser då bron över bäcken visat sig ha rasat sedan sist.
Stumpatrollet funderar som bäst på hur vi ska ta oss över.
Mannen vet på råd och balanserar över hela familjen :-)


Foto: Trollmor

Även här har vi lyckan att få bli svampfinnare.
5 hela kantareller! ;-)


Foto: Trollmor

Jag tror att fikat i regnet lockade desto mer.
MER fika i skogen tyckte jag mig höra mellan furorna.
Idel öra.


Foto: Trollmor

Nu är det nästan så man funderar om någon där uppe är väldigt förtjust i sin vattenkanna?


Foto: Trollmor

Denna tur gav regn.
Men härlig ändå.
Stora pussar att kasta stenar i med ett ploppande plums.
Två stora tranor som ljudligt flög över våra huvuden.
Vargen som blev full i bus.
Trollungar som så uppenbart fylls av samma lycka.
Mitt bland blåbärsris, stubbar och hoppmossa.


Foto: Trollmor

Tack för att ni slår följe med oss på vägen.
Det känns fint.

~.~ Storräven låter hälsa och tackar för era fina hälsningar och goa kramar i förra inlägget ~.~

~Varma kramar till er alla, Trollmor med familj ~

Att inte finna ord

Ena stunden sitter vi och njuter glass, sommar och semester.
Då. Ett samtal bort.
Så ringer telefonen.
Kära far har fått åka in akut med ambulansen.
Han har svårt att prata säger mamma.
Tusen tankar far kring som sorgmantlar längs en skogsväg.
Älskade morfar. Bästa skogsluffarkompisen man kan ha.
Den vanligtvis så välkända och välfyllda ryggsäcken ersätts med vassa klor som hugger sig fast i ryggen. Hårt.
I magen som brukar bjudas på mjuka pannkakor bor nu istället något argt som sparkar och slår.
Det gör rent fysiskt ont.

~.~

Några dagar senare.
Stumpatrollet har hoppat upp på morfars sjukhussäng.
Mumsandes av hallon och druvor som mormor har med dit.
Morfar bjuder som alltid lika generöst till sina flickor.
En kommentar om något. Oväsentligt säger far.
Han har så rätt.
Det enda som spelar roll nu är den bilden jag ser framför mig.
Och i morfars ögon.
Kärleken.

~.~

Här. Och. Nu.
Oändligt tacksamma har vi nu morfar hemma igen.
Storräven.
Lillräven är så lycklig så det spritter i tassarna över att åter få dras lite i rävrompan.
I sinom tid få vandra sida vid sida igen på den där skogsvägen.
Framför fladdrar plötsligt en fjäril till och sätter sig på ett grässtrå invid dikesrenen.
Två par ögon ser det samtidigt.
Och tillsammans.

~.~

Min käre far råkade ut för en stroke som satte sig på den delen i hjärnan där talet finns.
Orden har han åter funnit igen.


Foto: Trollmor - Far, Storräven

~ Kram Lillräven ~

Semesterkänsla

Foto: Trollmor

Första dagen på semestern.
Och jag blir så där pirrigt lycklig.
Som när man var liten och det var födelsedagsmorgon, rävsovandes, med ett öra lyft efter tasset av gratulanter :-)


Foto: Trollmor

Friheten att botanisera i precis vad man vill.
Som köksträdgårdskryddorna. Njuta av god mat.
I gott sällskap.
Sommarkvällsskratt som dansar runt hörnen i villakvarteret.


Foto: Trollmor

Låta händerna fyllas av doftande blad, vårda det som växer.
Lyssna på humlesurret, le åt dess pollenbyxor och själv få smutsiga knän.

Foto: Trollmor

Tid att ta hand om sig själv.
En stund i skymningen på altanen, med fötterna vilandes i ett skönt bad och nosen i en spännande bok.
En doft av lavendel och rosor letar sig in mellan sidorna och kittlar förföriskt.


Foto: Trollmor

Bara ta hand om varandra.
Och nya bekantskaper, som grannens katt :-)
Om sommaren får jag alltid kattsällskap när jag strosar runt i trädgården.
Just nu spinner vi sida vid sida, nos mot nos.
Semester.

Önskar er alla en skön sommar!

~ Varma kramar Trollmor ~

Fira fyra

Foto: Trollmor

Förstår inte hur det har gått till,
men i ett slag har mitt lilla Stumpatroll blivit 4 år.
Födelsedagen firades under en strålande sommarsöndagssol.
Barnen sprang ivrigt omkring på gräsmattan och fångade klöver mellan de små tårna.

Alltmedan morfar och farfar fann behaglig svalka i hammockens mjuka gunga.


Foto: Trollmor

Mormor uppvaktade med ett fjärilshalsband och jag hade bakat fjärilsbakelser.
Min tös är nämligen förtjust i de bevingade små vännerna :-)

- Titta, en fjäril mamma!


Foto: Trollmor

Jag hade även passat på att trilla förtrollade drakbollar.
De rullade raskt ned i magen.
Sedan kunde man om man så önskade följa strösselspår i var och varannan mungipa.


Foto: Trollmor

Lyckades fånga den sötaste lilla trion under en kort sittapårumpanstund.
Stumpatrollet, finaste Skruttan och så Längtanshjärta.
Sekunden efter flög de iväg i gröngräset igen på barfotafötter med sommarsken i blick.
Som små födelsedagsfjärilar.


Foto: Trollmor

Ett fyrfaldigt leve!
Hurra, hurra, hurra, hurra!

~ Kram Trollmor ~