Nysådd
Foto: Trollmor
Nya små frön är nu planterade i jorden.
Jag hoppas och vill ge dem kraft att få växa sig starka upp i den livgivande solen.
Till min goda hjälp har jag dessa små blomsterälvor som med kvicka fötter tassar fram i trädgården. Ivriga att få ge näring.
Både det som i marken spirar och jag själv tar tacksamt emot.
Foto: Trollmor
Ibland är det som sagt inte lätt att veta vad man ska ta med sig under turens gång.
Då nödgas man stanna till i en stilla stund och fundera.
Är det den lilla silen man så väl behöver? Eller är det den stora?
Eller också är man klok som mitt lilla Längtanshjärta och ser till att man har båda till hands.
Foto: Trollmor
Vill passa på att säga tack till er som lämnat så fina rader till mitt föregående inlägg.
De har gått rakt in i hjärtat och jag har med värme tagit det till mig.
6 kommentarer:
Hej lilla du!! Så konstigt...jag tänkte faktiskt på dig häromdagen och undrade hur det var med dig och dina små....som minsann inte är såååå små längre. Tur att de hjälper dig så allt blir ordentligt gjort. Det kommer att växa och gro skall du tro (hi, hi ...det rimmade ju) nu i denna fagra tid. Ha det så bra och var rädd om er. Kramizzar!!
Härligt att höra att du är på väg tillbaka igen. Och "nysådd" låter som om du har en hel del ny energi som kommer att växa.
Önskar dig och lilla familjen allt gott!
kramar från Poppins
Kan inte ens din vän skogen ta bort det pysiga.....?
Den här vintern har gått hårt åt på både folk och växter. Kanske är allt som det ska, vi måste pysa ur för att få plats med det nya igen.
Nu ser jag något i horisonten....
- Ett skepp kommer lastat!
- Med vad då?
- Glädjevitaminer till Trollmor!!
:o)
Kram vännen
Underbart att du har visat ett litet livstecken. Eller stort förresten. Vilket underbart kort på Trollungarna. Hoppas att du har det bra. Kram <3
Välkommen tillbaka. Du är efterlängtad.
Ville bara kika in och säga hej.. Hej :)
Hoppas allt är bra med dig och dina små trollungar.
Ibland drabbas vi alla av pyspunka, allt man kan göra är väl att lappa så gott det går och tänka på att trampa på varligt när man börjar ta sig framåt igen...
Varma kramar/ Anna
Skicka en kommentar