måndag 19 oktober 2009

Trollögon


Foto: Trollmor

Sedan några veckor tillbaka tultar min minsta flicka omkring på egna små ben.
Fortare och stadigare går det. Och roligt så det förslår.
Idag norpade hon ett tyghjärta som så lockande hängde på en knopp.
Liten blixtsnabb näve håller hårt i fångsten och så ett kvickt ögonkast bakåt.
Förväntansfull förtjusning över att kanske blivit upptäckt.
En tur runt i rummet och kanske även en visit i hallen.
Allt under ystra lyckotjut.
Sedan en varsam vändning. Tillbaka till mig.
Titta! Titta vad jag har! Ditt hjärta i min hand. Ser du mamma?
Allt står att läsa i hennes tindrande trollögon.
Och jag ser.
För jag vill fånga det vackra. Det fina i var dag.
En liten kärleksfull nödbroms att vila i.
Trots att dagarna, timmarna och sekunderna pilar i väg i all hast.
Och vi som gör vårt bästa för att jaga ta fatt.
Det är jobbet med andan i halsen, dagis dit och hit, tallrikar på bordet och mat på golvet, dammtussar som yr kring fötterna likt leksugna valpar, tvätt vart än ögat når, renoveringsdamm som fint puder, godnattsagor och snipp snapp slut så var dagen all.


Foto: Trollmor

Det känns ibland som man knappt varken hinner andas in eller ut.
Då kan det behövas ett litet hjärta med bestämda små nävar som drar ned mig på golvet, puffande kravlar upp i famnen och låter mig andas in i hennes rufsiga nacke.
Nyfikenheten och busigheten fladdrar över till mig.
Ser du mamma?
Och jag ser.
Med tindrande trollögon.


Foto: Trollmor

~ Kramar Trollmor ~

12 kommentarer:

Lusthuset sa...

Ingen kan som du kära Trollmor beskriva känslan för de små så att man riktigt känner det in i hjärtat..och jag som inte har några små trollungar känner ändå att jag får dela detta med dig. Tack för det kära du. Vackra ord, fina känslor och en helt bedårande lite unge du har. Kram till er alla.

mormor Hannele sa...

Härlig tid nu.

Monica sa...

Ingen annan än du kan väl beskriva vardagens stress så vackert. Tack för att du delar med dig :) Må så gott.
Tjingeling
Monica

Speja sa...

Du har satt ord på det som jag så ofta tänker: att få stanna upp och se och känna. Som vanligt njuter jag av din text.
Kram fina du,
Speja

Anonym sa...

Ja vad säger man. Man blir rörd av dina väl valda ord. Man förstår känslan i dina ord. Så vackert! Njut!

//Cissi

Nadja, Lillen och Lillens pappa sa...

Vad vackert du skriver! Så är det!

Nadja, Lillen och Lillens pappa sa...

Just det, länkar till dig om det går för sig? Säg till annars!

Alviken sa...

Så var dagen all...Tycker det mesta snurrar runt i ett endaste ekorrhjul just nu. Skönt är i alla fall nästa vecka, barnen har höstlov och jag ingen skola, hurra, hurra!
Tänk vilken hisnande känsla det måste vara att plötsligt upptäcka att benen bär, härliga trollungar, stora som små =)
Må så gott!
Kram Maria

På landet, Mot skogen sa...

Å, vad jag känner igen mig i beskrivningen av vardagskaoset. Ibland blir verkligen luften tunn och det är svårt att andas lugnt och njuta av dagarna.
Allt man kan göra är väl att försöka hitta guldkornen och spara dem i hjärtats vrår. Något som du verkar vara bra på :)

Kram/ Anna

Anonym sa...

Du har så fina foton - också. Jag funderat på att köpa ny kamera; med vilken kamera tar du dina känsliga foton ?

Hjärtat Mitt sa...

SÅ mysigt :)
Ja, det är en hektisk tid, men så fort det går.
Njut så mycket du kan och hinner.

Kram Mari

Min Skattkammare sa...

Mysigt.......:o)
Vill bara titta in och se hur ni har det där borta.
Livet springer på......
Stor kram min vän
Kicki