Trolltöser

Foto: Trollmor
~ Stumpatrollet håller vårt Längtanshjärta för allra första gången ~


Kära ni alla,

stort TACK för alla lyckönskningar och rara kommentarer som har surrat sig in i mitt hjärta och nu bor där som en liten varm humleboll!

Som den uppmärksamme säkert redan noterat så är det en liten tös till som har kommit till oss. Och givetvis är hon alldeles underbar!
Söt som en gyllenskimrande honungsdroppe :-)
Jag kan sitta och bara se på henne där hon ligger och slumrar i stilla ro i min famn.
Förtjust betrakta hur hon långsamt börjar vakna och liksom sträcker på sig som en liten kattunge, de små händerna som legat mjukt ihopknutna mot varandra börjar vifta lätt och fötterna ger ifrån sig ivriga luftsparkar.
Det där kurrande, gnyande ljudet som meddelar att snart, snart så vaknar hon.
Darrande ögonlock och så möts jag av mörkt blå ögon som jag förlorar mig totalt i.
Så liten på jorden, men ack så stor i mitt hjärterum.

Första skogsturen
Häromdagen begav vi oss iväg, jag, Stumpatrollet, Längtanshjärtat och så mormor.
Över stenar och trädrötter och rakt in i skogen.
Doften av sensommarvarm ljung låg tät i snåren och hälsade oss välkomna att stiga på.
Nästgårds den rosalila blomman huserade klarrött lysande bär.
Lingon, som jag ju har ett särdeles kärt förhållande till.
Stumpatrollet trampade glatt på in mellan träden.
Titt som tätt blev det en liten upptäcksfärd från tallbarrsleden och in bland mossa, blåbärsris och svampbebodda stubbar.
Förtjusningen var stor när man traskade runt stubben och fann att där ju växte en annan sorts glada hattsvampar.
Eller varför inte när man hittar en extra fin sten som bara ligger och väntar på att bli varsamt upplockad av en liten näve?
Det var inte bara hos liten tösabit som det pirrade i kroppen, även hos mig sände det vidare en speciell glimt i ögonen.
Skogsluft, skogsdoft och lugnet som bara naturen lyckas bjuda på.
Solljuset som lekte mellan stammar och genom bladverk, och som tog ett extra skutt via den skimrande spindelväven för att till sist landa mjukt i en regndroppe som vilade i ett litet björklöv på stigen.
En spröd ton som från en melodi, spelad på en magisk träflöjt av någon av skogens varelser gav genklang i min själ.
Jag önskar mina små döttrar förmågan och njutningen det är att få lyssna till naturens lockrop.
Med frid i sinnet tassade vi så ut ur skogen.
Ty skogen vyssjar till ro.


Foto: Trollmor
~ Liten, liten skogsluffare ~