Vi är så glada, hurra!

Foto: Trollmor

"Vi är så glada, hurra
att de ä födelsedadelidela,
en riktig födelsedadelidela,
precis i da,
dadeludelidelej. Hej!"

Imorse väcktes jag och min lilla tös till tonerna av just denna söta sång.
Insjungandes i sovrummet kom M, i händerna en bricka med tända ljus och paketer fina.
Tätt i hälarna kom Stumpatrollet tassandes med förtjusning i blick och klämde i där det behövdes i sången.
Mitt Längtanshjärta blir just idag ett halvt år och jag fyller detsamma..... gånger 72 ;-)
Och så här glada blev vi:


Foto: Trollmor

Vi tänkte dela med oss lite av vår förtjusning genom att utlysa en tävling.
Eftersom det är vår dag idag så tänkte jag slå ihop oss bokstavligt talat.
Frågan lyder som följer:
Ponera att jag lyfter upp min lilla sprattlande flicka och låter henne få landa med sina små rara tår uppe på mitt huvud, hur många centimeter upp i luften viftar hon då ivrigt med fingrarna?
Eller med andra ord, hur långa är vi alltså tillsammans?
Fundera på det en stund medan du kikar på vad du kan vinna:


Foto: Trollmor

En vit ljusstake, eller...

Foto: Trollmor

... en svart dito.

Lämna ditt svar samt vilken färg som helst önskas vid eventuell lyckoträff, annars är det närmast knoppentoppen som gäller.
Tävlingen pågår till 14 februari - hjärtligt lycka till!
Då ska jag också ta mig an en kul utmaning jag fått av Ankan.

~ Önskar er alla en riktigt mysig helg! Kram! ~

Gladtittarting

Foto: Trollmor

Idag tänkte jag dela med mig av små saker som gör mig glad.
Ting som finns här hemma och som det ofta räcker med en liten titt på så åker humöret upp i en liten knallrosa raket.
Överst en almanacka från Kleveland ord.
Med just ord.
Det gillar jag, det sätter sprätt på både tanke- och bildförrådet.
Därifrån tuffar tåget lastat med både stämningar och dofter som kittlar fantasin.


Foto: Trollmor

I köket huserar Pippi full av glada upptåg.
Och en daglig dos av världens starkaste tjej tackar man ju inte nej till.
Som Stumpatrollet så förtjust utbrast när hon fick se vad jag hängt upp:
- Kalas!

För ett ganska så bra tag sedan så fann jag ett brev i lådan.
Inuti låg dessa helt underbara kort.
Färgglada och fulla av energi.
Precis som avsändaren, Maria - Jag blommar.
Behöver jag skriva att jag dansade grusgången in? :-)






Foto: Trollmor

I dagarna har jag även blivit tilldelad ett par utmärkelser.
Glad blir jag och tar ett par extra skutt i luften.
Den första kommer från Tussegumman.
Tack snälla!



Två kreativa kvinnor knallade kvickt in i mitt inre synfält, så jag sänder den varmt vidare för att få landa hos:
Maria - Jag blommar
Kicki- Min Skattkammare

Denna lilla rara award kommer från Poppins, Lusthuset, Hemma hos Bröderna Bus och Jag blommar.
Ett härligt gäng och tillika kära bloggvänner.
Jag niger och tackar och sänder den tillbaka tillsammans med en stor kram!



Ytterligare en bloggerska dök upp som ett litet leende i mungipan.
Så den får susa vidare till Annalunda. Alltid lika mysigt att hälsa på hos henne.

Snart får vi så också vända blad i almanackan och träda in i februari månad.
Det gör jag ytterst tacksamt, för där finns många goda anledningar att just kalasa lite extra.
En stor och en liten tös ska för första gången fira på samma dag, kärleken kommer att skimra på sin egen dag och så nalkas dagen då jag mötte Kärleken.
Så håll korpgluggarna öppna, kanske sprider sig firaryran även hit ;-)

~ Varma kramar Trollmor ~

Stjärnfall

Foto: Trollmor

Åh, vad jag i min enfald trodde att denna jul, då ska jag minsann lyckas överlista de små från topptilltåklädda rödsprakande, vitskäggskluriga nissarna.
Jag smög tyst varv på varv i mina mjukaste sockor, gluttade försiktigt fram bakom dörrarna, gjorde överraskande hopp rätt in i ett rum, deklarerade högt och tydligt att nu så går jag och knyter mig för att sedan raskt göra en kovändning och tjurrusa tillbaka.
Allt detta i hopp om att, i år, i år ska jag vinna över den tippetappande skaran.
I år ska så ingen liten storflinande nisse fnissa glatt från en bokhylla, räcka lång tunga och säga:
- God jul fortfarande i stugan!
I år skulle alla tomtarna direkt ned i stora julpyntslådan, in i klädkammaren utan att få chansen att pillemariskt springa gatlopp över trasmattorna med mig jagandes efter.
Alla. På. En. Gång. Ned. I. Lådan.
Och jag trodde verkligen mysandes att nu, nu har jag lyckats.
Nu ligger alla sött sovandes skavfötter i väntan på nästa jul.
I klädkammaren.
Och hör och häpna, det gjorde de, ack så näpna.
1-0 Trollmor v/s Tomteskaran.
Fröjdfull stod jag sedan uppflugen på en stol och plockade ned gardiner när så blickarna liksom drogs ut genom fönstret.
Men, något rött utanför lyste lite väl misstänkt glatt.
Där, på ett kapsejsat gammalt trädgårdsbord låg en liten, liten julduk i stilla ro.
Den måste ha lyckats göra en större kollega sällskap i all sin enkelhet när jag skakade bort pepparkakssmulorna från julkalasen från ovan på balkongen.
Och så sakta singlat ned, lycklig över att få pryda ett bord ännu en stund.
För det kan väl inte vara så att det var därför mina ho-hoande luvklädda vänner var så samarbetsvilliga i år?
För det kan väl inte vara så att de nupit tag i varsin stjärnudd och med dämpade skratt tassat ut för att spela mig ett sista spratt?
1-0 Tomteskaran v/s Trollmor.

Julen dansade vi till slut i alla fall ut till tonerna av Sockerbagaren, i reggaetakt, i bästa Lilla Kotten stil!

M och Stumpatrollet hand i hand och jag med famnen full av ett Längtanshjärta.
Vargen? Ja, han var spårlöst försvunnen.
Men jag tyckte mig tidigare ha sett en svartvit svanstipp slinka in i klädkammaren för att sedan följas av ett samstämmigt, glatt high five!


Foto: Trollmor
Sockerbagaren ur Lilla Kotten sjunger

Återspegling

Foto: Trollmor

Att se sig själv för första gången.
Med de mjuka lockarna ömt inlindade om varandra.
Där finns dock några små ostyriga testar som letar sig ut.

Prövande. Sökande. Balanserande. Och finner till slut.
Själv finns jag där alldeles i närheten.
Prövande. Sökande. Balanserande. Och finner till slut.
Fullständigt trollbunden.
Av kärlekens svängar och dess magiska band.

Gott Nytt År!

Foto: Trollmor ~ Kärlek ~

Jag väljer att precis som vid förra årets slut bjuda på ett nyårsfyrverkeri av det mer lugna och fyrbentsvänliga slaget.
Så nu kommer mina raketer farandes på väg upp mot himlen, var och en bärandes på en speciell tanke och önskan inför 2009.

Foto: Trollmor ~ Omtanke ~

Foto: Trollmor ~ Vänskap ~


Foto: Trollmor ~ Närhet ~

Foto: Trollmor ~ Tro ~

Foto: Trollmor ~ Glädje ~

Så släpper jag så iväg den sista och största.
Fylld till bredden av glädje.
Jag hoppas innerligt att ett blad singlar ned i din utsträckta hand.

Önskar er ett riktigt
~ GOTT NYTT ÅR! ~

Juletid

Foto: Trollmor

Nu har julefriden bäddat sina mjuka vingar i hemmets alla vrår.


Foto: Trollmor

Endast tomten är vaken och tippetappar mellan taken.
Log stort när jag kom in i Stumpatrollets rum och såg hur hon pyntat med sin fina dagistomte.

Foto: Trollmor

Nu ligger så de små och sussar sött.
Imorgon kommer tomten smygandes ur skogen.
Lyktans varma sken och lite ho-ho-ho!
Stora glittrande ögon och paketprassel.
Närhet och mys.

Foto: Trollmor

~ En riktigt fröjdefull jul önskar vi er alla ~
Varma hälsningar från oss på Pepparkaksvägen

Led

Foto: Trollmor

Sedan en tid har jag vandrat längs två stigar.

Den ena slingrar sig mellan vidsträckta granar.
Djupt inne i skogen, där man knappt kan skönja himlen ovanför.
Där är det ofta alldeles tyst.
Som om allting håller andan.
Ljudet av en gren som bryts mitt itu får mig att vilja rusa iväg och gömma mig bakom en stor sten.
Darrandes och på helspänn.
Lite längre fram måste jag ta mig över en mörk och kall vattenfåra.
Någon har lagt en gammal fura tvärsöver.
Den är slipprigt hal och knakar betänksamt när jag försiktigt balanserandes ska ta mig över till andra sidan.

Ibland halkar jag och faller i vattnet.
Då blir jag frusen ända in i märgen.
Under ytan finns även förrädiskt vassa stenar.
Landar jag på en sådan får jag alltid försöka ta mig hem bäst det går.
Det har hänt att jag har blivit överraskad av stormen när jag kommit halvvägs.
Förvirrad har jag tappat allt vad lokalsinne heter, trots min egen mödosamt nedtecknade karta, och det är svårt att finna vägen hem igen.

Den andra leder mig leksamt fram mellan skira bladverk.
En liten fågel påkallar min uppmärksamhet uppflugen på en stubbe.
Dess pigga glänsande ögon ser rakt in i mina och jag blir varm.
Så lyfter den och flyger vidare en bit, men låter mig alltid få hinna ikapp.
Ibland sträcker jag ut mig i den mjuka mossan och låter solen leka tafatt över mitt ansikte.
Ofta lyckas jag fånga den mitt i ett leende.
En liten stjärnformad blomma har valt sin plats alldeles bredvid stigen där jag strosar.
De små bladen kittlar skönt mot mina fingertoppar när jag varsamt beundrar dess skönhet.
Längre fram finner jag en sten.
Formad precis efter min hand.
Jag bär den med mig hela vägen hem.

Paus

Foto: Trollmor

Jag tar en paus.
Känner att jag behöver utröna lite i vilken fas jag befinner mig.

Mitt varmaste tack till er alla för era fina ord!
Ni är underbara.

~ Stor kram Trollmor ~

Största möjliga tystnad

Foto: Trollmor

I tidig morgonstund begav vi oss av in i skogen Vargen och jag.
Det vilade en sällsam stämning i luften och jag tror vi kände av den båda två då vi kom tassandes.
Lite på håll lade vi märke till hur en gren på en mäktig gran svajade lätt.
Det var som om skogen hälsade oss välkomna och lät så sakteligen den grönglittrande ridån gå upp för oss.
Vi smög oss under.


Foto: Trollmor

Längre fram längs med stigen glimmade en pil till.
Här, sväng av, låt er ledas vidare inåt skogen.
Nyfikna smög vi så in över mossan.
Strax möttes vi av ett magiskt sken och det avlägsna ljudet av skratt och applåder.


Foto: Trollmor

Men se, under grenarna hade någon spänt upp linor.

Foto: Trollmor

Och i ljuset skimrade ett konstfullt nät.


Foto: Trollmor

Försiktigt nalkade oss vi gläntans mitt.
Det rådde en påtaglig tystnad som om skogen höll andan.
Vad var det som hängde så prydligt ihopvikt på en tråd?


Foto: Trollmor

Nu började jag ana vad som hade utspelat sig här alldeles innan i den tidiga gryningen.
Skogen hade bjudit in till en särdeles förtrollande föreställning.
Och vi hade varit så nära, så nära att få se.
Det enda som nu avslöjade vad som skett var nu denna lilla, lilla röda mantel.
Kvarglömd i all hast.


Foto: Trollmor

Här har en liten älva försiktigt dansat lindans, balanserande på sköra trådar.
Iklädd sin allra vackraste blåklockeklänning och med daggdroppsglans i det långa håret.
I linorna har våghalsiga små gråklädda väsen klättrat under ivriga hejarop.
Svingat sig fram och tillbaka och fattat varandras händer i ett speciellt lyckat hopp.
Jag kan fortfarande förnimma det mjuka trummande ljudet av ett par ekorrars uppskattande applåder, se hur räven fylld av spänning kikar fram bakom sin yviga svans där han ligger ihoprullad på en mossbeklädd sten.
Hur det blänker till i ett par mörkögda rådjursögon av förtjusning och den lilla haren som stampar med sin ena tass på en stubbe.
Ett frostnupet löv singlar ned vid mina fötter och lägger sig varsamt tillrätta mot marken.
Jag väcks ur förtrollningen och stryker Vargen lätt över huvudet, kom min vän!
Medan vi åter styr kosan hemåt kastar jag en förstulen blick över ena axeln, och där, var det inte en kvick liten hand som hämtade åter en rödglänsande mantel?

Bus och godis

Foto: Trollmor

Även naturen tyckes bjuda på lite bus och godis denna helg.
Eller vad ska man säga om denna lilla häxa som sig svischar fram mellan trädens grenar.
Hon ser dock lite argsint ut, kan det vara för att kjoltyget så retligt har fastnat?


Foto: Trollmor

Detta lilla spöke tar det hela med lite mer ro.
Men ett väsande -Bu! ropade det ändock efter mig när jag passerade under bladverket.


Foto: Trollmor

Inspirerad återvände jag in i kökets trygga vrå.
För om det busade där ute så kunde jag ju se till att det blev godis härinne.


Foto: Trollmor

Så varsågod att slå dig ned och gör mig sällskap en stund.
Förse dig med en bit tårta så räcker jag dig en kopp värmande kaffe därtill.
Tillsammans kan vi ha det gott en stund.

Foto: Trollmor

Låt oss sedan tända ett ljus för våra kära som finns med oss i våra tankar.


Foto: Trollmor

~ Med varma kramar från Trollmor ~

Mors lilla monster

Foto: Trollmor

- Grrrrr!!!
Hoppas att jag lyckades skrämma er rejält nu.
Ligger nämligen här och övar in min mest skräckinjagande blick.
Ni vet den där som får folk att förskräckta hoppa jämfota baklänges en sisådär 3-4 meter med hjärtat i halsgropen och underläppen darrande på svaj.
Halloween är ju i antågande har jag hört det ryktas om, och man vill ju inte komma på skam där inte. Å nej.
Jag tänkte att jag skulle göra premiär som ett litet monster.
Kan föreställa mig mamma som häxa (hmm, var får den lilla allt ifrån?), pappa som vampyr , storasyster som eeh... ett troll och så är ju Vargen en ytterst hårig varulv förstås.

Foto: Trollmor

Jasså, ni bara skrattar ni!
Ja, då gör väl jag detsamma då.
Jag har ju några dagar kvar att öva. Så det så.

~ Puss & kram på er! ~

Men passa er noga... I´ll be ba-ack!

Långsamhetens lov

Foto: Trollmor

Var på en liten upptäcksfärd i den egna trädgården häromdagen och fann att vi visst har fått små övernattningsgäster.
Höstcampare minsann.
Två har redan funnit sig till godan ro och en är så sakteligen på väg längs med grenens underkant.

Vänder man så blicken ned i grönskan så hittar vi genast en till liten gynnare.
Denna har dock siktet inställt på lyx.
Avkoppling i en alldeles egen gyllene blomkorg.
En slaf såsom att vila i en stjärnhimmel.
Som bäddat för vackra drömmar... älskar, älskar inte, älskar.


Foto: Trollmor

Tack kära vän för att du vill stanna hos mig för en stund.
Jag hoppas på ett kärt återseende!

Med dessa rader vill jag tacka å det gladaste för era fina kommentarer till mitt förra inlägg.
De värmer mig gott när höstvindarna viner runt husknuten.
Och även jag när en dröm.

Färd

Foto: Trollmor

Lyssna till skogens mjuka toner, dansande mellan löv och mossa.
Hör hur de lockande viskar.
Ja, jag kommer.
Vill du slå följe?


Foto: Trollmor

Här vill jag vila en stund.

Känna trädets yta mot mina fingrar för att sedan möta din hand igen.
På väg.


Foto: Trollmor

Låt ljuset och glittret nå dig där du står.

Spara dess värme.


Foto: Trollmor

Vänd blicken åt ett oväntat håll.

Öppna dina sinnen och finn att du beskådas av skogens väsen.
Där, mellan grenarna, ser du?


Foto: Trollmor

Lite längre in bland träden svajar något lätt i vinden.
Någon har passerat här strax innan.
Endast en bit klädnad minner.
Vidare inåt vi färdas, och jag hyser hopp om ett möte.

Mina fina

Förtrollad
Förundrad
Förtjusad
Förärad



Betagen
Galen



Lycksalig
Fröjdefull

Är jag
över mina fina.

Stumpatrollet som med en nyfiken glädje upptäcker alla spännande magiska ord och provar på dem i en sådan iver att hon fullständigt välter omkull mig av lycka.

Mitt lilla längtanshjärta som nyligen givit mig det finaste,
sitt leende.

Tillsammans ger de mig sin syskonkärlek.
Och däri jag landar.
Fullständigt hänförd.