Att inte finna ord
Ena stunden sitter vi och njuter glass, sommar och semester.
Då. Ett samtal bort.
Så ringer telefonen.
Kära far har fått åka in akut med ambulansen.
Han har svårt att prata säger mamma.
Tusen tankar far kring som sorgmantlar längs en skogsväg.
Älskade morfar. Bästa skogsluffarkompisen man kan ha.
Den vanligtvis så välkända och välfyllda ryggsäcken ersätts med vassa klor som hugger sig fast i ryggen. Hårt.
I magen som brukar bjudas på mjuka pannkakor bor nu istället något argt som sparkar och slår.
Det gör rent fysiskt ont.
~.~
Några dagar senare.
Stumpatrollet har hoppat upp på morfars sjukhussäng.
Mumsandes av hallon och druvor som mormor har med dit.
Morfar bjuder som alltid lika generöst till sina flickor.
En kommentar om något. Oväsentligt säger far.
Han har så rätt.
Det enda som spelar roll nu är den bilden jag ser framför mig.
Och i morfars ögon.
Kärleken.
~.~
Här. Och. Nu.
Oändligt tacksamma har vi nu morfar hemma igen.
Storräven.
Lillräven är så lycklig så det spritter i tassarna över att åter få dras lite i rävrompan.
I sinom tid få vandra sida vid sida igen på den där skogsvägen.
Framför fladdrar plötsligt en fjäril till och sätter sig på ett grässtrå invid dikesrenen.
Två par ögon ser det samtidigt.
Och tillsammans.
~.~
Min käre far råkade ut för en stroke som satte sig på den delen i hjärnan där talet finns.
Orden har han åter funnit igen.
Foto: Trollmor - Far, Storräven
~ Kram Lillräven ~
10 kommentarer:
Känner igen mig i dina ord, min far drabbades av samma sak men det är länge sedan nu. Jag kan ändå minnas hans blick när hans näsa fick inandas doften av smultron på strå då inga ord fanns ännu....
Krama storräven!
Skorpan
Skönt att det ordnade sig. Min far ligger inne på lasarettet nu, inget akutlivshotande men nog så tråkigt att kämpa med...
Jag vet så väl hur det känns. Stor kram!
Ljuvligt att höra att storräven är på benen igen och att han kan fortsätta att busa och berätta historier för alla småtroll i skogen. Livet är så tufft ibland och kan ta sig sådana tvära svängar...! Här och nu är det som gäller, det är bara då man vet vad man har och det är en rikedom att kunna värdesätta denna tid, NU!
Mina tankar går till er!
Kram på er!
ANKAN
Ljuvligt att höra att storräven är på benen igen och att han kan fortsätta att busa och berätta historier för alla småtroll i skogen. Livet är så tufft ibland och kan ta sig sådana tvära svängar...! Här och nu är det som gäller, det är bara då man vet vad man har och det är en rikedom att kunna värdesätta denna tid, NU!
Mina tankar går till er!
Kram på er!
ANKAN
Kära lilla söta Trollmor!! Vilken tur och lycka att det ordnade sig så lyckligt till slut. Tänk så skör lyckan är. Jag känner i hjärtat när jag laser dina ord att så rädd man måste vara om varje stund. Det får ju inte bli en börda med det skadar inte att tänka efter ibland när livet rullar på som vanligt. Hälsa din härliga skogsluffarkompis från mig och önska honom all lycka. Kram!!
Fy vilken tråkig prövning. Men ...som tur var så verkar ju alltr ha ordnat sig till det bättre. Ibland händer det saker som gör att hela ens värld hamnar i gung och då är det skönt när det går bra. Kryas på morfar och kram till er alla i Trollskogen.
Så väl beskriven story kring din fars sjukdomsattack som berör alla runtom honom, en kär och älskad morfar som har har tydligen lämnat mycket vackert i sina fotspår.
Så lyckligt det gick trots allt!
Ha det gott!/ Bea
Det vardagliga kan förändras så snabbt. Så skönt att det slutade lyckligt. Och så underbart att läsa om hur man kan kommunicera utan ord - känslor och tillit finns där som grund.
många kramar från Poppins
Gott att höra att morfar är på benen igen och att ni alla kan repa er efter chocken.
Skicka en kommentar