Böckernas magi
Foto: Trollmor
Igår kväll satt jag stilla för mig själv och bara njöt av lugnet.
Stumpatrollet låg och snusade förnöjt med kinden vilandes mot örngottet och den lilla handen knuten i ett fast grepp om filten i sin säng.
Trodde jag.
Tills jag uppmärksammade det välbekanta prasslande ljudet av ett blad som vändes med jämna mellanrum.
Smög mig försiktigt mot vårt sovrum och kikade in.
Och vem satt väl där i läslampans varma sken, väl uppkrupen mot kuddarna i min säng och bläddrade noggrant sida efter sida i boken som just nu ligger på mitt nattygsbord?
Jag kunde inte göra annat än att bara le.
Det såg precis ut som om att hon var mitt inne i en spännande berättelse och inte kunde bärga sig förrän hon fått veta hur det hela skulle sluta.
Jag kom precis lagom också för att få se hur hon förtjust fann mitt bokmärke, upptäckte att jag stod och tittade på henne, greppade tag i mitt märke, skrattade och lade det åt sidan för att sedan glatt bläddra vidare.
Kanske har hon det redan i generna. Jag hoppas det.
Man kan ju inte göra annat än att fundera.
Igår kväll satt jag stilla för mig själv och bara njöt av lugnet.
Stumpatrollet låg och snusade förnöjt med kinden vilandes mot örngottet och den lilla handen knuten i ett fast grepp om filten i sin säng.
Trodde jag.
Tills jag uppmärksammade det välbekanta prasslande ljudet av ett blad som vändes med jämna mellanrum.
Smög mig försiktigt mot vårt sovrum och kikade in.
Och vem satt väl där i läslampans varma sken, väl uppkrupen mot kuddarna i min säng och bläddrade noggrant sida efter sida i boken som just nu ligger på mitt nattygsbord?
Jag kunde inte göra annat än att bara le.
Det såg precis ut som om att hon var mitt inne i en spännande berättelse och inte kunde bärga sig förrän hon fått veta hur det hela skulle sluta.
Jag kom precis lagom också för att få se hur hon förtjust fann mitt bokmärke, upptäckte att jag stod och tittade på henne, greppade tag i mitt märke, skrattade och lade det åt sidan för att sedan glatt bläddra vidare.
Kanske har hon det redan i generna. Jag hoppas det.
Man kan ju inte göra annat än att fundera.
Eller vad sägs om denna rara syn när hon var alldeles, alldeles pytteliten?
Hopkrupen på M´s axel och ser ut att vara helt innesluten av boken som lästes just den kvällen.
Foto: Trollmor
Något jag önskar henne är att hon ska få upptäcka just all den glädje och magi som böcker faktiskt ger.
Det berikar och utvecklar fantasin.
Tänk så många världar som öppnat sig när man läst de första raderna i en bok.
Hopkrupen på M´s axel och ser ut att vara helt innesluten av boken som lästes just den kvällen.
Foto: Trollmor
Något jag önskar henne är att hon ska få upptäcka just all den glädje och magi som böcker faktiskt ger.
Det berikar och utvecklar fantasin.
Tänk så många världar som öppnat sig när man läst de första raderna i en bok.
Likaså önskar jag henne att få känna den ro som naturen ger.
Äventyret som bara är några steg in i skogen på mjuka, barrbeklädda stigar, över mossbetäckta stenar och runt granens yviga grenar.
Då känner man sig rik.
En bok som jag speciellt minns sedan jag var liten är Förstoringsglaset av Astrid Bergman Sucksdorff, naturfotograf och författare.
Foto: Trollmor
Hon låter dessa två världar mötas i en sagolik berättelse där Kalle får bo hos sin farfar några dagar ute i hans stuga i skogen.
"Det var min far som byggde huset för över hundra år sedan och här är jag född", säger Farfar. "Ja, just i den soffan där du ska sova, låg min mamma när jag kom till världen. Här i torpet är det så lugnt. Jag skulle nog inte kunna bo i en stad som du, Kalle. Jag skulle sakna suset från granarna och fågelsången och alla blommorna. Farmor älskade också att bo så här när hon levde. Hon var särskilt intresserad av blommor och mest av de sällsynta orkidéerna som finns här i skogen."
"Varför heter huset Svarttjärnstorp?" undrar Kalle.
"Jo, det ligger en liten mörk tjärn inte långt härifrån", säger Farfar. "Vi ska gå dit i morgon, så får du se."
Foto: Trollmor
De två ger sig tillsammans ut på upptäcksfärd i naturen och Kalle får ta del av all det spännande som Farfar har att visa och berätta.
Äventyret som bara är några steg in i skogen på mjuka, barrbeklädda stigar, över mossbetäckta stenar och runt granens yviga grenar.
Då känner man sig rik.
En bok som jag speciellt minns sedan jag var liten är Förstoringsglaset av Astrid Bergman Sucksdorff, naturfotograf och författare.
Foto: Trollmor
Hon låter dessa två världar mötas i en sagolik berättelse där Kalle får bo hos sin farfar några dagar ute i hans stuga i skogen.
"Det var min far som byggde huset för över hundra år sedan och här är jag född", säger Farfar. "Ja, just i den soffan där du ska sova, låg min mamma när jag kom till världen. Här i torpet är det så lugnt. Jag skulle nog inte kunna bo i en stad som du, Kalle. Jag skulle sakna suset från granarna och fågelsången och alla blommorna. Farmor älskade också att bo så här när hon levde. Hon var särskilt intresserad av blommor och mest av de sällsynta orkidéerna som finns här i skogen."
"Varför heter huset Svarttjärnstorp?" undrar Kalle.
"Jo, det ligger en liten mörk tjärn inte långt härifrån", säger Farfar. "Vi ska gå dit i morgon, så får du se."
Foto: Trollmor
De två ger sig tillsammans ut på upptäcksfärd i naturen och Kalle får ta del av all det spännande som Farfar har att visa och berätta.
Och själv så känner jag att det är precis som att få vara med tätt där bakom på stigen.
Foto: Trollmor
"Vet du, Kalle, linneafröna, de sprids till nya platser i skogen på så roligt sätt. De ligger i små skal med hår på som fastnar på hararnas tassar när de kommer skuttande. Där de faller av, där växer nya linneor upp!"
Och kanske är det just så, vi kan så ett litet, litet frö och hoppas att det ska få gro och växa till något fantastiskt.
Foto: Trollmor
"Vet du, Kalle, linneafröna, de sprids till nya platser i skogen på så roligt sätt. De ligger i små skal med hår på som fastnar på hararnas tassar när de kommer skuttande. Där de faller av, där växer nya linneor upp!"
Och kanske är det just så, vi kan så ett litet, litet frö och hoppas att det ska få gro och växa till något fantastiskt.
17 kommentarer:
Åhh vad fint du skriver och vilken underbar bok. Den har jag aldrig sett förut. Måste kolla biblan!
Ja visst önskar man sina barn ordens magi... Min dotter är på god väg... Slukar böcker!!! Det är roligt att höra henne säga : När ska vi åka till biblan nästa gång???
Må gott!
//Cissi
Men åh vad bedårande. Lite, lite jobbigt att jag alltid börjar lipa när jag tittar in här.
I sanning makalösa bilder!!!!!!!!!!!
Kram, Rana
Vilka härliga bilder på din dotter!
Den boken kommer jag oxå ihåg.
Undras om jag har den kvar (har svårt för att göra mig av med böcker, och sparar dem så länge som det går).
Min dotter (12 år) slukar böcker. Just nu är det Kitty som gäller. Och tänk, nu för tiden kan man faktiskt låna dem på biblioteket! De ansågs inte som fina nog, när jag var liten.
Sonen (11 år) läser bara i skolan, tyvärr. Men då läser han Harry Potter och Sagan om ringen. Så jag ska inte klaga.
Kram Mari i Marieholm
Hej vännen och tack så mycket!
Vad go hon är lilla stumpatrollet, det ser verkligen ut som om hon är inne i böckernas förtrollade värld.
Den äldre boken du visar har jag missat men den verkar mysig.
Jag hälsar på snart igen, många kramar Åsa
Ja nog ser hon ut att vara djupt försjunken i boken :) och visst är det så att man önskar att barnen hittar vägen in i böckernas magiska värld. Minn lilltjej(som är snart tolv) är den av våra tre som verkligen hittat dit och det känns jättekul. Boken du visar är jättefin, jag gillar äldre böcker de är så oskyldiga och rara. Ha nu en riktigt fin kväll, många kramar.
Det är så viktigt att barn får läsförebilder! Och visst är det en fin känsla när man kan dela med sig av ordens värld? Stumpatrollet kommer säkert bli en bokslukare! Så fina bilder, och så liiiten hon var för inte så länge sedan!Boken du visar får mig att tänka på böckerna om Malkolm och vad han ser i naturen i de olika årstiderna.
Stor kram!
Vad mysigt det ser ut när hon sitter där och läser i din bok :)! Och bilden på henne och pappan... underbar!!! Tänk vad fina de är småtrollen :)
Visst är det fantastiskt med böcker, och den vila de erbjuder när man far iväg till andra tider och platser! Jag hoppas också att mina barn ska komma att älska böcker lika mycket som jag gör!
Hoppas du har en fin sommar!
Kram!
Så gripande berättelse om ditt lilla stumpatrolls läsäventyr! Min lilla älskar böcker. Hon skulle kunna ligga och lyssna hur länge som helst om jag läser högt för henne. Hon ligger också alltid och bläddrar i en bok innan hon ska somna i sin egen lilla säng.
Åh, vad jag ryser av välbehag när jag läser vad du skrivit. Och du sår nog många små frön och de flesta kommer nog att gro.
kramar från Poppins
Så rar hon ser ut där hon sitter och "läser" ditt lilla Stumpatroll. Jag håller helt med dig att det är en gåva att hitta förtrollningen i böckernas och fantasins värld utan vilket livet skulle vara mycket fattigare. Hoppas du kan förmedla detta till henne (och det verkar ju så) och även kärleken till naturen och allt som lever där. det är en stor gåva. Ha en skön midsommar allesammans! Kramar!!
Du skriver så fint! Precis så där är det ju. Har också "kommit på" mina små med att helt uppslukade vända blad efter blad. När allt plötsligt blir tyst anar man ju lätt fara men ofta har de faktiskt inte ställt till bus utan är uppslukade av en bok eller tidning. Det värmer mammahjärtat!
Åhhhh......vilken bild, den översta! Så söt hon är, jag förstår att modershjärtat klappar ömt! Vad roligt du har mixtrat med bilden, jättefint!
Jag skäms att jag är så usel på att blogga nu, men jag måste sansa mig så jag inte får hjärtsnörp!! Hi hii......
Jag vill gärna se bilden från toppen.....!? Vad härligt att ni fick en fin helg tillsammans!
Min mailadress är: jerle@telia.com
Skicka gärna med din adress för något är på väg till Pepparkaksvägen......??
Massor av kramar
Kicki
Visst är väl barn för härliga. Ibland glömmer man bort i blöjrusningen eller i gråten. Vi har än så länge bara två men vi båda fullkomligt älskar föräldralivet. Planerar nu vilken niositsig bil vi ska köpa som ska räcka länge. :)
Lisa
Får alltid ett leende på läpparna när jag besöker din blogg och ser att du gjort ett nytt inlägg och det är alltid en lisa för själen att läsa dina rader.
Tjingeling
Monica
Hoppas att er midsommarhelg har varit helt perfekt, kramar.
Hipp hipp HURRA!!!! Grattis till vargen!
Linda
Trevlig blogg och kul att någon skriver om den här boken!
"Farfar" i boken var min morfars bror. Han hette Paul Gustafsson, var byggmästare och bodde i Tibro.
Jag vet inte om det framgår var bilderna är tagna (har f.n. inte tillgång till boken), men det skulle kunna vara i Tiveden, han arbetade där ganska mycket tror jag.
Skicka en kommentar