Mormor

Mormor i 20-års åldern

Idag tänkte jag att jag skulle visa några bilder på min kära mormor Siri.
Hon finns ofta i mina tankar och vid en helg som denna är det till henne som jag söker mig främst.
För mig betyder hon styrka och trygghet.
Det är till henne jag vänder mig om jag känner mig liten på jorden, oroar mig för något och vill få känna lite extra stöd.
Men även i stunder av glädje, då jag önskar att hon hade kunnat få vara med.
Så gärna jag velat få låta min blick möta hennes glittrande ögon då.


Mormor och mamma

Men jag vet att hon finns med mig i alla fall.
Hon finner sätt att visa sin närvaro genom tecken, bilder eller känslor.
En gång när jag var så glad, så glad över en lycklig händelse, där jag tror att hon hade ett finger med i spelet, så höll jag nästan bokstavligt talat på att gå på henne.
Mitt(!) på vägen möter jag en gammal tant som är så lik henne att jag stannar till och bara tittar. Det tog en stund för mig att inse att det faktiskt inte var hon, men jag ger mig den på att den gamla tanten var ditsänd på ett eller annat sätt för att ge mig en hälsning.
Och det stärkte mig i vetskapen om att mormor är med mig.
Andra gånger har det varit i form av bilder.
Hennes gamla rynkiga händer där hon fingrat på en ring som blivit för stor, hennes leende.
Jag har fyllts av ett lugn, ett sådant lugn som bara stor kärlek kan ge.
Trygghet, där min hand vilat i hennes.

Mormor

Men så framför allt glädje. För det är så jag minns henne.
Med ett stort varmt leende.
Tack!