Nöden har ingen lag

Foto: Trollmor

Vad gör en tös som i det närmaste börjar bli skogstokig på grund av att hon är genomförkyld och därmed inte kan vara ute och knata som hon vill?
Jo, ni förstår att i sådana ögonblick prövas kameran från alla håll och kanter.
Och i just detta fallet råkar det vara från självaste hemlighuset, hängandes ut genom fönstret.
Tänkte att jag kunde ju fota min dagliga syn som både bjuder på len, grönmurrig mossa i kombination med tegel (brum!) och slingrande blader.
Här kan man sitta och filosofera när så tillfälle bjuds.
Undrade i mitt stilla sinne om någon granne såg mig där jag hängde ut från badrummet med kameran i ett mycket fast grepp.
Fast de är väl vana vid både ett och annat när det gäller undertecknad och fotograferande kan jag tro.
Men det bjuder jag på.
Var dock mer nervös över att jag skulle råka peta ut min kära väckarklocka jag hade som barn, och som numera pryder sin plats bredvid toalettpappersrullen.
Blir så glad över att få se den varje morgon.
Jag får inte ha den igång för M eftersom den tickar så högt.
Bäst är väl så kanske, för där vill man ju sitta i lugn och ro.
Men ibland drar jag upp den och ställer in alarmet.
Det är så roligt att se när Hacke helt frenetiskt börjar hamra på stammen!
Och ibland behövs även sådana nödåtgärder vid andra tillfällen.
Jag har kommit på M med att ibland sitta och kura inne på toan för att komma undan mina önskemål som jag å det ödmjukaste lägger fram.
Nu ska jag ta en stor kopp te med honung och försöka kurera mig.
Det vore roligt om någon mer ville visa sin vardagsvy.


Foto: Trollmor