Julkänning

Foto: Trollmor

Visst njuter jag av hösten i all sin färggranna prakt, men det är bara att erkänna, jag har fått julkänslor.
Jag har börjat längta efter dofterna, tända juleljus, pysslandet, förväntningarna, myset...ja, allt det där som hör julen till.
Och jag verkar visst inte vara ensam.
För några helger sedan när vi var ute i skogen och gick fick jag i ögonvrån syn på något rött som lyste i en gran.
Någon hade varit i pyntartagen!
Det såg verkligen ut som en juldekoration mitt i allt det gröna.
Jag tror nog allt att någon skogsvarelse plockat fram lådan med julsaker och med ett fniss hängt upp några små julgransprydnader.
Att det sedan råkar vara olvon att binda sig en midsommarkrans med låter ju också sig ana ett visst mått av bus.
Jag har minsann mina aningar om vilka som kan tänkas hitta på sådana upptåg.

För flera, flera år sedan när jag och min mor var ute tillsammans och gick längs en skogsväg kände vi plötsligt hur det doftade alldeles underbart gott.
Vi tittade fundersamt på varandra, för där fanns inte några hus i närheten alls. Långt ifrån.
Men det luktar ju faktiskt pepparkakor sa jag. Min mor höll med, log och sa:
- Det är ju trollen som bakar pepparkakor!
Ända sedan dess heter den skogsvägen Pepparkaksvägen.
Jag tror att jag ska ta mig en tur dit i helgen.
För vem vet, man kanske kan bli bjuden på nybakat.