torsdag 30 augusti 2007

På väg mot nya äventyr


Foto: Trollmor

Det är med en stor klump i halsen som jag skriver detta inlägg.
Dagen D som i dagis nalkas med stormsteg.
På måndag börjar jag att jobba igen.
Jag är med henne för inskolning den här veckan.
Det går så bra och hon blir så omhuldad av de andra barnen.
Vi möts varje morgon av ljudet av ivriga små fötter och sedan kram, klapp och puss och små händer som vill ta med henne och visa allt roligt som finns.

Och hon tar det med ro. Hon är godmodig min lilla tös.
Och jag är glad för alla nya små kamrater hon kommer att få.
Men jag kan inte komma undan att det är med blandade känslor jag ser fram mot måndag.
Helst av allt skulle jag vilja vara hemma hos henne en tid till.
Jag kommer att sakna våra skogspromenader tillsammans på morgnarna så att det skriker i kroppen. Och det känns i mammahjärtat vid blotta tanken på att vi ska vara på olika platser, att jag ska lämna henne och gå min väg.
Men jag inser också att nu får vi chansen att sakna och längta efter varandra och det gör det extra härligt att sen få mötas igen.
Redo för nya äventyr.

16 kommentarer:

Maria sa...

Förstår din känsla. Jag är ju fortfarande hemma med min 1 åring, men grät en liten tår i morse när jag lämnat min 6-åring vid skolan och jag såg honom släpa på sin väska mot skolporten...

~ Elin Augustas ~ sa...

Så glad jag blev för din visit hos mej!
Du skriver så fint om hur det är med alla känslorna runt ikring det här med dagis...en jättefin bild också.
Ska läsa mer i din blogg i natten...återkommer absolut hit!

Poppins sa...

Så fint du beskriver dina känslor. Jag blir alldeles rörd... och glad över att du ser det positiva i att hon börjar bli en liten självständig person.
kramar

Lily of the valley sa...

Jag vet precis hur det känns. Du beskriver det så fint. Det blir bra ska du se.
Den charmiga katten som har adopterat oss kallar vi för Bois, Boisaren. (Fotbollslaget Landskrona Bois färger är svart/vita)Det var sonen som kom på det. Vi ska försöka ta honom med oss när vi flyttar.
Ha en skön helg
Lycka till på måndag
kram Lily

Anonym sa...

Vilken underbar bild, och vad kul att kånkenryggisarna finns kvar!

Signes Vind sa...

Det är inte enkelt att var skild från den man älskar så men man får då möjligheten att längta och det är inte så dumt.

Min Skattkammare sa...

Åhh, tänk vilken lycka för lilla Stumpatrollet att ha dig till mamma!
Men jag kan förstå att dina känslor river och sliter inuti dig. Du har verkat så tillfreds med eran tillvaro........
Till det mesta i livet hör att man måste vänja sig.........en dag i taget.
All LYCKA till er!
Kram Kicki

Sallys hus sa...

Sitter här med tårarna droppandes ned för kinderna..Det här går inte...jag ska ju snart ut och öppna butiken.
Jag minns för ganska exakt 10,5 år sedan...då jag kände likadant som du gör nu. Dessvärre tog mitt lilla troll inte dagis tillvaron med ro till en början. Han ville inte alls vara där.....jag grät så jag skakade varje morgon i tre veckor...men sen gick det.
Helt plötsligt har man en liten person som börjar leva sitt egna lilla liv och vet du, det är spännande det med.
Jag älskar när mina barn berättar på kvällen om vad de haft för sig under dagen. Båda har sinne för detaljer och är duktiga på att berätta. Ibland känns det som jag varit med dem hela dagen.
Tänk när ditt lilla troll kommer börja berätta om hur roligt hon haft med sina nyvunna små vänner till pepparkaksbaket, skogspromenader eller i sandlådan på dagis. Jag lovar att det kommer att värma dig!!
Kram på er båda två, eller kanske alla tre för det finns väl ett bergatroll i familjen också!
Katarina
ps. Vilken otroligt fin bild...

Åsas Kammare sa...

Vilken fin bild!
Jag förstår hur du känner...
Lycka till på måndag!

Kram Åsa

Anonym sa...

Svar till Trollmor: Ja, grisöronen tar väldigt fort slut. Det knastrar en kort stund, sedan ligger det i hundens mage.

Stina sa...

Men vilken söt bild. Kramis

Mindi sa...

I fjol så SLUTADE min lilla dotter på dagis ( för att hon skulle börja förskoleklass till hösten) och vet du.... lika sorgligt som jag tyckte det var då hon började lika sorgligt tyckte jag det var när dagis för alltid var ett avslutat kapitell för oss....

Hoppas att det ska gå bra men jag förstår att det känns lite jobbigt nu!

Stor kram
M I N D I

Anonym sa...

Vilken söt bild! ..förstår att det känns jobbigt att lämna sitt barn för första gången!

Trollmor sa...

Maria: Ser en liten bild för mitt inre. Kram!

~eva~: Tack snälla! Du är varmt välkommen tillbaka!

Poppins: Jag blir glad när jag ser hur hon upptäcker nya spännande saker. Kram

Lily: Tack snälla du! Hoppas att det går bra med charmören Bois! Kram

Lisa: Ja, visst är de charmiga i miniatyr! Nostalgi.

Signes vind: Nej, så sant.
Det blir kära återseenden istället.

Min skattkammare: Tack snälla Kicki! Du är så go :-)

Hemma i Ugglebo: Tack för dina varma & fina ord! Blev så berörd när jag läste din kommentar!
Ja, här finns ett ståtligt bergatroll också ;-)
Stor kram!

Åsa: Tack snälla Åsa! Kram

Junitjej: Kort men gott nöje ;-)

Hemma på landet: Tack, och välkommen hit! Kram

Mindi: Jag kan nästan tänka mig det. Nya skeenden i livet känns lite sorgliga ibland.
Tack ska du ha. Stor kram!

Trollmor sa...

Signe: Ja, jag blev allt lite blank i ögonen och fick bråttom ut. Fast det gick bra i alla fall, det var bara jag som var känslosam.
Måste vara värre om det blir högljudda protester...hu!

Anonym sa...

Helt underbar bild.