Stjärnfall

Foto: Trollmor

Åh, vad jag i min enfald trodde att denna jul, då ska jag minsann lyckas överlista de små från topptilltåklädda rödsprakande, vitskäggskluriga nissarna.
Jag smög tyst varv på varv i mina mjukaste sockor, gluttade försiktigt fram bakom dörrarna, gjorde överraskande hopp rätt in i ett rum, deklarerade högt och tydligt att nu så går jag och knyter mig för att sedan raskt göra en kovändning och tjurrusa tillbaka.
Allt detta i hopp om att, i år, i år ska jag vinna över den tippetappande skaran.
I år ska så ingen liten storflinande nisse fnissa glatt från en bokhylla, räcka lång tunga och säga:
- God jul fortfarande i stugan!
I år skulle alla tomtarna direkt ned i stora julpyntslådan, in i klädkammaren utan att få chansen att pillemariskt springa gatlopp över trasmattorna med mig jagandes efter.
Alla. På. En. Gång. Ned. I. Lådan.
Och jag trodde verkligen mysandes att nu, nu har jag lyckats.
Nu ligger alla sött sovandes skavfötter i väntan på nästa jul.
I klädkammaren.
Och hör och häpna, det gjorde de, ack så näpna.
1-0 Trollmor v/s Tomteskaran.
Fröjdfull stod jag sedan uppflugen på en stol och plockade ned gardiner när så blickarna liksom drogs ut genom fönstret.
Men, något rött utanför lyste lite väl misstänkt glatt.
Där, på ett kapsejsat gammalt trädgårdsbord låg en liten, liten julduk i stilla ro.
Den måste ha lyckats göra en större kollega sällskap i all sin enkelhet när jag skakade bort pepparkakssmulorna från julkalasen från ovan på balkongen.
Och så sakta singlat ned, lycklig över att få pryda ett bord ännu en stund.
För det kan väl inte vara så att det var därför mina ho-hoande luvklädda vänner var så samarbetsvilliga i år?
För det kan väl inte vara så att de nupit tag i varsin stjärnudd och med dämpade skratt tassat ut för att spela mig ett sista spratt?
1-0 Tomteskaran v/s Trollmor.

Julen dansade vi till slut i alla fall ut till tonerna av Sockerbagaren, i reggaetakt, i bästa Lilla Kotten stil!

M och Stumpatrollet hand i hand och jag med famnen full av ett Längtanshjärta.
Vargen? Ja, han var spårlöst försvunnen.
Men jag tyckte mig tidigare ha sett en svartvit svanstipp slinka in i klädkammaren för att sedan följas av ett samstämmigt, glatt high five!


Foto: Trollmor
Sockerbagaren ur Lilla Kotten sjunger