Största möjliga tystnad
Foto: Trollmor
I tidig morgonstund begav vi oss av in i skogen Vargen och jag.
Det vilade en sällsam stämning i luften och jag tror vi kände av den båda två då vi kom tassandes.
Lite på håll lade vi märke till hur en gren på en mäktig gran svajade lätt.
Det var som om skogen hälsade oss välkomna och lät så sakteligen den grönglittrande ridån gå upp för oss.
Vi smög oss under.
Foto: Trollmor
Längre fram längs med stigen glimmade en pil till.
Här, sväng av, låt er ledas vidare inåt skogen.
Nyfikna smög vi så in över mossan.
Strax möttes vi av ett magiskt sken och det avlägsna ljudet av skratt och applåder.
Foto: Trollmor
Men se, under grenarna hade någon spänt upp linor.
Foto: Trollmor
Och i ljuset skimrade ett konstfullt nät.
Foto: Trollmor
Försiktigt nalkade oss vi gläntans mitt.
Det rådde en påtaglig tystnad som om skogen höll andan.
Vad var det som hängde så prydligt ihopvikt på en tråd?
Foto: Trollmor
Nu började jag ana vad som hade utspelat sig här alldeles innan i den tidiga gryningen.
Skogen hade bjudit in till en särdeles förtrollande föreställning.
Och vi hade varit så nära, så nära att få se.
Det enda som nu avslöjade vad som skett var nu denna lilla, lilla röda mantel.
Kvarglömd i all hast.
Foto: Trollmor
Här har en liten älva försiktigt dansat lindans, balanserande på sköra trådar.
Iklädd sin allra vackraste blåklockeklänning och med daggdroppsglans i det långa håret.
I linorna har våghalsiga små gråklädda väsen klättrat under ivriga hejarop.
Svingat sig fram och tillbaka och fattat varandras händer i ett speciellt lyckat hopp.
Jag kan fortfarande förnimma det mjuka trummande ljudet av ett par ekorrars uppskattande applåder, se hur räven fylld av spänning kikar fram bakom sin yviga svans där han ligger ihoprullad på en mossbeklädd sten.
Hur det blänker till i ett par mörkögda rådjursögon av förtjusning och den lilla haren som stampar med sin ena tass på en stubbe.
Ett frostnupet löv singlar ned vid mina fötter och lägger sig varsamt tillrätta mot marken.
Jag väcks ur förtrollningen och stryker Vargen lätt över huvudet, kom min vän!
Medan vi åter styr kosan hemåt kastar jag en förstulen blick över ena axeln, och där, var det inte en kvick liten hand som hämtade åter en rödglänsande mantel?
17 kommentarer:
Lilla söta Trollmor...det är nästa så att man inte nänns kommentera ditt vackra inlägg. Man är rädd att bryta förtrollningen för det är just det man känner när man läser dina vackra fötrollande ord. Tänk vad man kan få se och uppleva när man får vara ensam med skogen en tidig morgon. När jag var liten brukade vi ibland få följa med pappa ut och fiska i vår lilla sjö och det var alltid tidig gryning. Vi satt där på fiskeberget han och jag och sjön och skogen stod tyst omkring oss. Man pratade inte utan satt bara tysta och lyssnade och då hörde man alla skogen röster. Jag blir riktigt knottrig när jag tänker på det. Lyckan att sitta där med pappa och skogen. Tack för att du väckte detta kära minne hos mig. Ha en skön söndag allesammans. Varma, goa kramar från mig.!
Det naturen har att erbjuda är underbart, men det du erbjuder är nästan snäppet värre. Jag tycker att du är underbar med din magiska, trollska fantasi...vänta här nu. Vaddå fantasi. Det är ju faktiskt på riktigt. Ha en fin dag. Kram C
Hejsan!
Jag vill tacka dej för den underbart vackra text du just har skrivit, det väcker så mycket härliga känslor. Att samtidigt få lägga ögonen på dina vackra bilder blir nästan för mycket.Tack!
Kram från Leni
Lika vackert som alltid :)
Ha en mysig dag
Kram Liza
Magiska ord, vackra ord. Det är som en förtrollad värld så lugnt och andäktigt att kika in till dig. TACK!
Trolsk må jag säga det är bara trollmor själv som saknas på bild - eller??
Eller var det du som dansat lindans?
Annika
Du skriver så vackert. Man sugs in i din berättelse. Jag kan nästan höra och känna allt kring stunden precis innan då du kom in i skogen.
Kram
Anna
Så trolsk, så vackert, så magiskt....
Jag tassar tyst vidare med en drömmande blick.
Kram Mari i Marieholm
J.Bauers värld, tack för en underbar stunds läsning och dessa trollska bilder.
Hälsningar från en som saknar skogar och därför skapar en egen Trollskog hemma på slätten :o)
Petra
Vilken fantastisk föreställning du fick bevittna! Tänk vad naturen kan bjuda på många överraskningar för den som har förmåga att se och lyssna.
kramar från Poppins
Sååå vackert - jag kan riktigt känna doften av fuktig mossa...
Vackert som en saga...
Hej..jag har nåt som är ditt. Du kan hämta den hos mig om du vill. Kram Camilla
Jag kan bara hålla med i Lusthusets kommentar....man vill nästan inte skriva här....rädd för att ta bort den fina stämningen :)
Jag är inte så energisk just nu.....men jag säger TACK!
Dina bilder och texter får mig alltid att må bra...känna harmoni och jag blir alltid djupt tacksam över att få vara en del i detta.
Kram Clara
ooooh vad vackert!
nu längtar jag ut till lägerelden...när man kan se lyktgubbarna tända sina lyktor...
Det är så vackert. Och sagolikt och trolskt över det. Att man blir andlös!
Jag önskar dig en riktigt fin helg.
Kram Lallis
Haha. FÖRTJUSANDE. Lämna in orden på ett förlag nuuuu, kvinna.
Såklart det var en liten kvick hand du såg i ögonvrån. Hon ville nog bli sedd, trots allt. De har ett litet fåfängt drag, de små liven.
KRAM till en mästarinna. Jag bara njuter, jag.
Rana
Skicka en kommentar