Hurra för Vargen!

Foto: Trollmor

Idag firar vi med tårta. Leverpastej- och Frolictårta.
Smaskens tycker den nyblivne 9-åringen!
Det är nämligen vår käre fyrbente och pälsbeklädde väns födelsedag.
Idel hurrarop och svansviftningar således.
När det sägs varsågod så går det undan, tallriken flyger! :-)

Foto: Trollmor

Innanför fönstret sitter Stumpatrollet i mormors varma famn och beskådar sin väns framfart strax utanför.
-Titta, tååååårta!


Foto: Trollmor

På begäran kommer här några bilder från midsommar.
Vännerna S och F var hos oss och firade.
Det vankades sill- och dallerskinkelunch, för vissa ;-), jordgubbar och glass i stora lass, en underbart skön och rogivande blomsterplockarpromenad i skogen, traditionsenlig midsommarkrans bands med gemensamma och flitiga fingrar, grilloset kom till slut framåt kvällningen efter kopiösa mängder låtsassaft serverat av ett mycket givmilt Stumpatroll i bästa leksaksservisen och så givetvis mumsades det jordgubbstårta till final.
En mycket mysig afton med andra ord.


Foto: Trollmor

Jag fick lov att vara rask med kameran, för inte skulle blomsterkransen sitta kvar på de mjuka lockarna inte! Ånej.
Till slut fick den i alla fall smycka vårt middagsbord efter diverse vedermödor, såsom en närgången bekantskap med Vargen som fann den mycket rolig att sätta tänderna i och skaka runt. Midsommardans a la Pepparkaksvägen!


Foto: Trollmor

Hoppas att ni alla fick en fin midsommar!
Tack för era hälsningar!
Jag har det lite lätt hektiskt just nu i tillvaron så jag hinner inte riktigt med att lämna små spår hos er såsom jag skulle önska, men jag tassar runt framåt kvällningen ska ni veta och kikar vad ni har för er :-)

Vill passa på att tipsa om en serie som börjar imorgon kväll och som jag är mycket nyfiken på, Berlinerpopplarna.
Jag har ju tidigare skrivit lite om boken som gav en sådan där god må-bra-känsla, så jag hoppas att det blir en lika mysig stund uppkrupen i tv-soffan.

Jag hoppas på ett snart återseende med förnyade krafter, tills dess, ha det så härligt i grönskan!
~Varma kramar~

Böckernas magi

Foto: Trollmor

Igår kväll satt jag stilla för mig själv och bara njöt av lugnet.
Stumpatrollet låg och snusade förnöjt med kinden vilandes mot örngottet och den lilla handen knuten i ett fast grepp om filten i sin säng.
Trodde jag.
Tills jag uppmärksammade det välbekanta prasslande ljudet av ett blad som vändes med jämna mellanrum.
Smög mig försiktigt mot vårt sovrum och kikade in.
Och vem satt väl där i läslampans varma sken, väl uppkrupen mot kuddarna i min säng och bläddrade noggrant sida efter sida i boken som just nu ligger på mitt nattygsbord?
Jag kunde inte göra annat än att bara le.
Det såg precis ut som om att hon var mitt inne i en spännande berättelse och inte kunde bärga sig förrän hon fått veta hur det hela skulle sluta.
Jag kom precis lagom också för att få se hur hon förtjust fann mitt bokmärke, upptäckte att jag stod och tittade på henne, greppade tag i mitt märke, skrattade och lade det åt sidan för att sedan glatt bläddra vidare.
Kanske har hon det redan i generna. Jag hoppas det.
Man kan ju inte göra annat än att fundera.

Eller vad sägs om denna rara syn när hon var alldeles, alldeles pytteliten?
Hopkrupen på M´s axel och ser ut att vara helt innesluten av boken som lästes just den kvällen.


Foto: Trollmor

Något jag önskar henne är att hon ska få upptäcka just all den glädje och magi som böcker faktiskt ger.
Det berikar och utvecklar fantasin.
Tänk så många världar som öppnat sig när man läst de första raderna i en bok.

Likaså önskar jag henne att få känna den ro som naturen ger.
Äventyret som bara är några steg in i skogen på mjuka, barrbeklädda stigar, över mossbetäckta stenar och runt granens yviga grenar.
Då känner man sig rik.

En bok som jag speciellt minns sedan jag var liten är Förstoringsglaset av Astrid Bergman Sucksdorff, naturfotograf och författare.


Foto: Trollmor

Hon låter dessa två världar mötas i en sagolik berättelse där Kalle får bo hos sin farfar några dagar ute i hans stuga i skogen.

"Det var min far som byggde huset för över hundra år sedan och här är jag född", säger Farfar. "Ja, just i den soffan där du ska sova, låg min mamma när jag kom till världen. Här i torpet är det så lugnt. Jag skulle nog inte kunna bo i en stad som du, Kalle. Jag skulle sakna suset från granarna och fågelsången och alla blommorna. Farmor älskade också att bo så här när hon levde. Hon var särskilt intresserad av blommor och mest av de sällsynta orkidéerna som finns här i skogen."
"Varför heter huset Svarttjärnstorp?" undrar Kalle.
"Jo, det ligger en liten mörk tjärn inte långt härifrån", säger Farfar. "Vi ska gå dit i morgon, så får du se."


Foto: Trollmor

De två ger sig tillsammans ut på upptäcksfärd i naturen och Kalle får ta del av all det spännande som Farfar har att visa och berätta.

Och själv så känner jag att det är precis som att få vara med tätt där bakom på stigen.


Foto: Trollmor

"Vet du, Kalle, linneafröna, de sprids till nya platser i skogen på så roligt sätt. De ligger i små skal med hår på som fastnar på hararnas tassar när de kommer skuttande. Där de faller av, där växer nya linneor upp!"

Och kanske är det just så, vi kan så ett litet, litet frö och hoppas att det ska få gro och växa till något fantastiskt.

Fröjdefull färd

Foto: Trollmor

Med en spirande förväntan styrde vi så vår kosa mot Karlstad förra fredagen.
Bara M och jag.
Det blev en helg inbäddad av skratt och ett och annat bus.
Glittrande ögon.
En hand omsluten av en annan.

Vi njöt av att strosa i staden, spisa ytterst delikat libanesisk mat vid en restaurang som var som hämtad ur Tusen och en natt, inhandla presenter övervägande till ett litet Stumpatroll därhemmavid och så en skön söndagstur i Mariebergsskogen.
Där blev vi mötta av en annan varg än vår egen, som med största sannolikhet tassade i skogen han likväl.


Foto: Trollmor

Jag fann stort nöje i att stå och betrakta dessa små trynförsedda gynnare.
Den lille busen i förgrunden var nog inte still en sekund tror jag.
Det puffades och buffades och kutades runt den lilla stugan i hagen.
Helst skulle så många andra nassar vara i vägen som möjligt.
Titta vilken schvung det är på baktassen när han liksom "råkar" stöta till en annan som försöker helga vilodagen!


Foto: Trollmor

Ett och annat mystiskt väsen kunde man också få skymten av inne bland grönskan.

Försöka gömma sig för fotografen går ju, ser inte jag dig så ser inte du mig, eller hur det nu var... ;-)


Foto: M

Det är inte bara i naturen som det sjungs och spelas vackert just nu.
Mitt inne i centrum hörde jag hur det liksom surrade och brummade på mig.
Och där låg den, den sötaste lilla humlebody man kan tänka sig!
Nu ligger den och bara väntar här hemma på en annan rund och go liten vän.


Foto: Trollmor

På ett annat ställe stod denna underbara ängel och ville slå följe med oss.
Lycklig blev jag, eftersom jag spanat efter just en sådan tidigare.


Foto: Trollmor

Väl hemma upptäckte jag att denna lilla läckerbit till chokladblomma valt att avslöja sitt inre.
Nyfiken böjde jag försiktigt nosen mot de inbjudande varma bladen, och ja, vilken god doft som spred sig i kvällningen.


Foto: Trollmor

Bara några få steg därifrån hade även vallmon vecklat ut sin vilda skönhet.
Och längst därinne hade en dyrbarhet nu fått skåda sommarens varma strålar.
Som en välsmakande kanderad liten karamell fanns den där fortfarande lätt omsluten av spröda blad.


Foto: Trollmor

Och jag väljer att spara den för att sedan kunna njuta av den länge framöver likt en erinran av en fin resa.