söndag 30 september 2007

Dagen vaknar


Foto: Trollmor

Det har sina fördelar att vara uppe tidigt.
Jag skulle precis kila ned och göra i ordning lite välling till min tös som var i vaknartagen, då jag som hastigast tittade ut och fick se en ny dag gry.
Med kameran i min hand och i sällskap av Vargen så tassade jag ut i pyjamasen och bara njöt.
Det var ett sprakande färgskådespel vi bevittnade.
Ja, vovven brydde sig nog inte så mycket utan var mest bara lycklig över att få en så rask utgång.
Dock sneglade han lite lätt på undertecknad som för att liksom ta sig en funderare om inte matte glömt byta kostym.
Men med en svansviftnig hade han sekunden senare viktigare saker för sig.
Det skulle spanas och det skulle nosas.
Själv så viftade jag glatt med min inre njutarsvans över den stilla, vackra stunden innan dagen tog vid.

torsdag 27 september 2007

Julkänning


Foto: Trollmor

Visst njuter jag av hösten i all sin färggranna prakt, men det är bara att erkänna, jag har fått julkänslor.
Jag har börjat längta efter dofterna, tända juleljus, pysslandet, förväntningarna, myset...ja, allt det där som hör julen till.
Och jag verkar visst inte vara ensam.
För några helger sedan när vi var ute i skogen och gick fick jag i ögonvrån syn på något rött som lyste i en gran.
Någon hade varit i pyntartagen!
Det såg verkligen ut som en juldekoration mitt i allt det gröna.
Jag tror nog allt att någon skogsvarelse plockat fram lådan med julsaker och med ett fniss hängt upp några små julgransprydnader.
Att det sedan råkar vara olvon att binda sig en midsommarkrans med låter ju också sig ana ett visst mått av bus.
Jag har minsann mina aningar om vilka som kan tänkas hitta på sådana upptåg.

För flera, flera år sedan när jag och min mor var ute tillsammans och gick längs en skogsväg kände vi plötsligt hur det doftade alldeles underbart gott.
Vi tittade fundersamt på varandra, för där fanns inte några hus i närheten alls. Långt ifrån.
Men det luktar ju faktiskt pepparkakor sa jag. Min mor höll med, log och sa:
- Det är ju trollen som bakar pepparkakor!
Ända sedan dess heter den skogsvägen Pepparkaksvägen.
Jag tror att jag ska ta mig en tur dit i helgen.
För vem vet, man kanske kan bli bjuden på nybakat.

måndag 24 september 2007

I mjukaste mossa


Foto: Trollmor

Så gärna jag hade velat ta med mig denna mossmöbel hem om det bara hade gått.

Jag blev förälskad!
Vi var ute på en skön söndagstur och så plötsligt fick jag se denna mossbeklädda bänk/pall skymta mellan träden.
Det var tur att stövlarna var på för det var ganska blött runtomkring, något jag upptäckte när jag ivrigt styrde stegen dit.
Det ska väl erkännas att jag blev lite blöt om baken också eftersom jag inte kunde låta bli att slå mig ned för en stund.
Det var det värt!
Lite vackra detaljer från naturens eget hantverk...


Foto: Trollmor



Foto: Trollmor



Foto: Trollmor

Varsågod och provsitt!


Foto: Trollmor

fredag 21 september 2007

Ett rent nöje


Foto: Trollmor

Bäst att klargöra redan från början att det inte är undertecknad som i vanlig ordning böjt och vridit på sig för att kunna lyckas få till ett kort.
De varulvsliknande benen, modell stora, är alltså inte mina.
Jag befann mig på betryggande plaskfritt avstånd när M och Stumpatrollet intog vårt gigantiska (läs pyttelilla) badkar.
Efter att ha betraktat dem tillsammans en stund kunde jag inte motstå att snabbt ila upp efter kameran.

Det skvättes, skrattades och ljöd förtjusta små skrik (ja, några kom nog också från mig får jag väl erkänna) och jag kunde inte annat än le när jag såg far och dotter tillsammans.
De är så lika varandra de två. Och jag såg hur glädjen lyste dem emellan.
Varm i hjärtat fotade jag i takt med vattendropparna som for omkring och så plötsligt var det som om jag fick ett litet stänk på mig själv, för där genom kameran såg jag för en stund mig själv som liten.
En bild av min lilla dotter fångad där hon är lik mig.
Jag blev så glad samtidigt som det i tanken hisnar på något märkligt vis.
Det är förunderligt hur man kan se drag av en person hos någon.
Hur en annan, men ändå inte, människa skymtar förbi.
Jag tycker att det är vackert.
Det finns ett kort som min far har på sin mor.
Hon sitter på en bänk iklädd en kappa om jag inte minns fel (vi vet ju hur det kan vara med den saken).
Det som är fascinerande är att det skulle kunna vara jag.
Vi får med oss ett slags bilder från tidigare generationer som speglas lite då och då.
Det känns fint. Som en yttre spegling av våra inre minnen.
Nu gled jag helt iväg från det jag tänkte skriva från början, men jag antar att det var meningen.
Jag tolkar det på mitt vis. Känner närvaro. Och gläds.

tisdag 18 september 2007

Skogsväsen


Foto: Trollmor

Var ute i skogen i söndags och tassade.
Och titta vad jag fann!
Ett litet skogstroll sittandes på en stubbe mitt i den mjuka mossan.
Jag smög så tyst, så tyst för att inte skrämma bort henne.
Hon satt så stilla och liksom såg ut att vara ett med allt annat levande runt omkring henne; träden, fåglarna, blommorna, vindens sus och kanske rådjuret som stod och lyssnade med spetsade öron lite längre in i skogen.
Kanske såg hon med glittrande ögon de små nätta älvorna som fnittrandes gömde sig bakom en sten.
Kanske såg hon de varelser som jag bara skymtade i ögonvrån på vägen hem.
Kanske hon en vacker dag berättar allt detta för just mig.
Tills dess får det vara jag som berättar. Och hon som lyssnar.
Mitt lilla stumpatroll.

söndag 16 september 2007

Hundra


Foto: Trollmor

Fick se att jag nu gör mitt hundrade inlägg!
Jag hade inte en aning om hur kul jag skulle tycka att detta är när jag började blogga för ca 5 månader sedan. Jag är ohjälpligt fast.
Det ger så mycket.

Alla bloggpromenader in till er med allt läsvärt, fint och inspirerande, nya bekantskaper som jag tycker mycket om och alla fina och tänkvärda kommentarer jag får.
Så har jag även upptäckt hur fantastiskt roligt och avkopplande det är att fotografera, något som jag delar med många av er.
Mina ögon har således öppnats på fler än ett sätt.
En stor hjärtinnerlig kram till er alla!

fredag 14 september 2007

Bland blommor och blad




Foto: Trollmor

Önskar er en skön & mysig helg!

Jag är inte så haj på det här med collage, men det kanske kan vara något att lära sig nu under mörka höstkvällar.
Tar tacksamt emot tips!

onsdag 12 september 2007

En riktig häxbrygd


Foto: Trollmor

Kicki från Min skattkammare undrade om jag inte kunde göra mig en trolldryck för att kurera min förkylning.
Bra idé tänkte jag. Man ska lyssna på sina bloggvänner.
Sagt och gjort, jag tog en nypa si och ett uns så och lät det puttra och småpysa ihop en stund i min gamla kittel i köket.
Jag mumlade lite besvärjelser medan jag sakta rörde om.
De märkligaste ångor spred sig snart från dekokten.
Men vill man bli frisk så får man lida pin intalade jag mig själv.
Tog med mig min rykande varma dryck till fåtöljen framför tv:n och kröp ned under filten.
Det här ska nog allt göra susen funderade jag och smuttade försiktigt på innehållet.
Inte så pjåkigt alls! Fann att det var riktigt gott och satt och hade det varmt och skönt i skenet från de tända ljusen.
Jag hade nog knappt mer än svalt den sista slurken förrän jag hörde ett mystiskt svischande ljud i luften. Och vad i himmelens namn var det där?
Runt mitt huvud och förbi bort i rummet flög en fladdermus!
Strax kom den tillbaka och jag fick ducka där jag satt när den tog ett varv framför tv:n.
Milda makter!
Visserligen hade jag i mina ramsor önskat mig natur, men då avsåg jag ju främst mig själv frisk som en nötkärna promenerandes över stock och sten i skogen.....eller?
Hade jag med mitt dåliga minne råkat vända på det så jag hade önskat in lite natur till mig istället?
Och vad kunde då passa bättre till en häxa än en fladdermus.
Insåg att jag borde försöka fånga in den lille gynnaren och släppa ut honom i det fria igen.
Det var inte det lättaste kan jag meddela.
Men med lite lock och pock lyckades jag varsamt plocka ned honom från gardinen i vardagsrummet och sedan återbörda honom ut i den mörka kvällningen.
Hej då, viskade jag till ljudet av de små fladdrande vingarna när han svepte iväg mot nya äventyr.
Själv gick jag så ned och drack en hederlig mugg rooiboste med honung.


Foto: Trollmor

tisdag 11 september 2007

Nöden har ingen lag


Foto: Trollmor

Vad gör en tös som i det närmaste börjar bli skogstokig på grund av att hon är genomförkyld och därmed inte kan vara ute och knata som hon vill?
Jo, ni förstår att i sådana ögonblick prövas kameran från alla håll och kanter.
Och i just detta fallet råkar det vara från självaste hemlighuset, hängandes ut genom fönstret.
Tänkte att jag kunde ju fota min dagliga syn som både bjuder på len, grönmurrig mossa i kombination med tegel (brum!) och slingrande blader.
Här kan man sitta och filosofera när så tillfälle bjuds.
Undrade i mitt stilla sinne om någon granne såg mig där jag hängde ut från badrummet med kameran i ett mycket fast grepp.
Fast de är väl vana vid både ett och annat när det gäller undertecknad och fotograferande kan jag tro.
Men det bjuder jag på.
Var dock mer nervös över att jag skulle råka peta ut min kära väckarklocka jag hade som barn, och som numera pryder sin plats bredvid toalettpappersrullen.
Blir så glad över att få se den varje morgon.
Jag får inte ha den igång för M eftersom den tickar så högt.
Bäst är väl så kanske, för där vill man ju sitta i lugn och ro.
Men ibland drar jag upp den och ställer in alarmet.
Det är så roligt att se när Hacke helt frenetiskt börjar hamra på stammen!
Och ibland behövs även sådana nödåtgärder vid andra tillfällen.
Jag har kommit på M med att ibland sitta och kura inne på toan för att komma undan mina önskemål som jag å det ödmjukaste lägger fram.
Nu ska jag ta en stor kopp te med honung och försöka kurera mig.
Det vore roligt om någon mer ville visa sin vardagsvy.


Foto: Trollmor

söndag 9 september 2007

Frid


Foto: Trollmor

M tog mig med på gamla bortglömda vägar och jag kände återseendets glädje porla i mitt inre.

fredag 7 september 2007

Att vara


Foto: Trollmor

Så är min första jobbvecka till ända.
Det har varit och är mycket tankar och funderingar.
Mest har det handlat om var jag befinner mig.
Rent fysiskt, men även i livet i stort.
Kroppsligt så var jag ju på plats, men mentalt och i hjärtat var jag på helt andra ställen.

Känns det bra eller inte? Ska jag göra något annat? Vad?
Det stretar och drar. Inte helt lätt.

Nu är helgen äntligen här och jag ska verkligen försöka njuta.
Hela jag skriker efter minst en lång, skön tur i skogen för att ladda batterierna. Det behövs.
Jag har heller inte hunnit med att fota mer än ett kort ögonblick en kväll. Abstinens så det heter duga.
Finner ett slags meditativt ro i sällskap med kameran.
Jag ska försöka fånga de ögonblicken.

Hoppas att ni alla får en skön och mysig helg!
Kram

tisdag 4 september 2007

Förnimmelser


Foto: Trollmor

Jag tror på tanken, på energier.
Möjligheten att ge och få kraft.


Foto: Trollmor

För en tid sedan hade jag en sådan där tröskeldag.
Ni vet, en dag som känns nervös och kanske lite läskig.
Som man på något sätt är glad när den är över.
Jag har ett sätt att försöka finna lugn & styrka då.
Jag ber nämligen min käraste mormor att hon ska vara med mig.
Att jag ska få känna hennes närvaro.
Den här dagen såg jag henne tydligt leendes, och hennes gamla skrynkliga händer som jag så gärna hade haft om mina en stund. Det fick jag.
I tanken. Men ändå väldigt påtagligt.
Jag kunde även känna närvaron av någon annan.
Vet inte vem, men hoppas få veta.
Är så tacksam för detta, för dagen gick över förväntan.
Jag kunde känna mig stolt.
Tack!


Foto: Trollmor

Något annat jag gärna vill tacka för är alla varma och omtänksamma kommentarer jag fick när jag skrev om mina tankar kring Stumpatrollets (och min) nya färd.
Återigen, tankar sända och så kärt emottagna.
Jag blir så glad ska ni veta!
Sänder dessa rosor till er bloggvänner.
(Nu har jag flummat lite, och jag känner att jag bara skrapat på ytan. Det känns som att det finns mer runt detta.
Men det tar jag en annan gång).
Stor kram!

söndag 2 september 2007

Egenheter


Foto: Trollmor

Jag har blivit utmanad av Soffy att skriva om mina vanor & ovanor.
Det var inte helt lätt, men jag återkommer till just det.

1. En mycket trevlig vana jag har är att skriva dagbok.
Det rensar huvudet och gör plats för annat (ja, nu hör jag vissa kommentarer att det nog allt får plats ändå...) och se punkt 2 så förstår ni att det behövs... skrivas ned alltså.

2. Detta leder till en slags ovana. Vilken är...eh...?!
Jo, jag har ett rackarns dåligt minne! (vilket får till följd att bl.a. nycklarna sitter i ytterdörren alt. dörren står olåst och vidöppen när vi kommer hem, jag får springa mycket i trapporna, osv. osv. i all oändlighet). Denna utmaning var verkligen en utmaning, jag kommer ju inte ihåg vad jag gör.

3. Jag har för vana att sätta på Nyhetsradarn när vi är ute och handlar. Är tokigt förtjust i att prova nya produkter.
M har dock vant sig och ler oftast lite förstående när jag kommer traskandes med glittrande ögon och något nytt i näven.
Nedan det senaste som fick följa med hem:
Hjortron & fjällsippa pumptvål (lite för att reta M som inte gillar hjortron = stående skämt här hemma) samt svartvinbärstvål.


Foto: Trollmor

4. Som flera andra bloggare har jag böjelsen att nyttja någon form av cerat till läpparna när jag borstat tänderna och ska krypa till kojs.
Favoriten är ett mintcerat från Body Shop.
Ibland blir det dock detta Passion Fruit Lip Butter.
Det blir så trevligt att pussas godnatt då.


Foto: Trollmor

5. En annan vana som M uppskattar är att jag älskar att baka och gör det ofta.


Foto: Trollmor

6. Något som dock inte glädjer honom lika mycket är att jag nog nästan lika ofta glad i hågen fyller upp bakpryttlarna med vatten för att det ska bli lätt att diska rent sen.
Och så hittar han dem istället och suckar högt & ljudligt.

7. Har en tendens att skjuta upp saker. Det brukar lösa sig i alla fall är bäst att tillägga.

8. M får absolut inte packa upp och ställa in varorna i kylskåpet när vi handlat.
Allt hamnar på fel hylla och jag får stå och vända på mjölkpaketen så att rätt sida hamnar utåt.

Nu är ju tanken att jag ska skicka vidare denna utmaning, men eftersom den cirkulerat ett tag och många redan fått den så lämnar jag det öppet för den som själv känner lust att ta vid. Varsågod!